God lördag på er. Får börja med att tacka för gensvaret från förra lördagens inlägg. Det är sådant som får en att fortsätta. Utan bränsle kommer man ingen vart. Nu har man varit här i ett år och en dag. Inte kunde man ana detta, då man föddes 1953. Det kanske var förutspått redan då. Vem vet.
Ja ha, hur har då den senaste veckan varit? Det är väl lika bra vi betar av den, med en gång.
Julpyntat – Del 1
Efter söndagens morgonluciafika, åkte gran och tomte plus lite julsmåpynt fram. Dock hade jag glömt ta ut batterierna till julgranen, vilket inte var så bra. De blir hårt utsatta här i värmen. Även kontakterna i batterilådan, hade börjat rosta. Till småpyntet, är det dock lite klurigt och hitta de små, platta runda batterierna. Ni vet de där som heter CR. Och inte finns det någon Clas Ohlsonbutik här i närheten. Snart inte i Sundsvalls innerstad heller. Tragiskt.
Julpyntat – Del 2
För de som tog del av förra veckans blogginlägg, minns att jag skrev om saknaden av en julduk. För det hade jag ju inte med mig hit förstås. Hade passat bra här på bordet. Vad händer då? Ja, vad händer då? Bland alla kommentarer som kom in på facebook förra lördagen, hittade jag då det här:
Vad säger man? Vilka underbara medmänniskor det finns. Så jag skickade min långa adress till Jeanette. Dagen efter, alltså förra söndagen finner jag detta på facebook:
Så nu är julduken på väg hit. Brukar ta 1 1/2 till 2 veckor att få paket hit från Sverige. Nu är det ju juletid, så kanske det tar lite längre tid nu. Men oavsett när det anländer, kommer jag förlänga julen här, så jag kan få lägga julduken på vårt bord. Skam vore annars. Ödmjukt tackar jag så mycket, för denna generösa hjälp att få lite mer jul här. Det är guld värt.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
Luciapizza
Tillsammans med Ploens dotter och familj, bar det iväg till ett litet mysigt pizzahak. En luciapizza är ju inte helt fel. Tror det är tredje gången jag är här. När man kommer in på stället, kan man fundera på om man har hamnat i en leksaksaffär. För överallt är det fullt med småbilar. Ägaren måste nog ha ett brinnande intresse för dessa små Dinky Toysbilar. Annars som sagt var, ett riktigt mysigt ställe, goda pizzor och pratglad personal. Mycket servicevänligt ställe. Finns till och med paraplyer precis utanför, som man kan låna om det börjat regna när man ska gå hem.
.png)
Bra eller dåligt?
Vid många trafikkorsningar där stoppljus finns, har man också en synlig timer. Vid rött, ser man hur länge man måste vänta, och vid grönt hur lång tid det är tills det slår om till rött igen. Själv gillar jag det. Då kan man planera sin körning, man behöver inte stressa och ha foten på gasen hela tiden osv. Kanske det också minskar ev. kollisioner i korsningarna.
Vilken laguppställning
Anna Jansson, Jimmy Lindgren-Peter Lundmark, Jonas Moström, Varg Gyllander, Ulf Lundell, Donald E. Westlake, Heather Morris, Casey Watson. Alla dessa, är författare som passerat min telefon i form av E-bok. Har väl aldrig läst så mycket som jag gjort detta år. Det har fungerat bra att läsa från telefon. Man vänjer sig. Mest deckare har det blivit. Dock är det två böcker som sticker ut riktigt ordentligt. Det är Pojken som ingen ville ha, Casey Watson och Tatueraren i Auschwitz, Heather Morris. Den sistnämnda läste jag ut nu i veckan. Totalt har det väl blivit mellan 25-30 böcker. Ett tag låg jag på en bok om dagen. De två sista böckerna kan jag starkt rekommendera, även om de är oerhört känslosamma.
Mangoträdet
Det som jag hela tiden trodde var vilket litet träd som helst, visade ju sig för ett tag sedan, att det var ett mangoträd. Det har jag nog redan berättat om på FB. Hur som haver med den saken, så har nu trädet börjat knoppas. Fullt med mangoknoppar. Så vi får hoppas att man så småningom kan få njuta av denna goda och nyttiga frukt.
Vi tar väl en repris också
Vet det kanske börjar bli uttjatat. Det blir det här också ska ni veta. Har varit lugnt nu ett antal dagar. I tisdags var vattnet tillbaka. När jag klev upp halvåtta på onsdagsmorgon, drar upp gardiner, ser inget vatten, skönt. Tio minuter senare, när jag går ner till köket, då är hela gatan fylld av vatten. Det går så fruktansvärt snabbt, när vattnet sköljer in. Sedan dessa bilar som passerar, och orsakar enorma svallvågor. Inte roligt. När sedan vattnet börjar så sakteligt rinna bort, vad händer då? Jo, det börjar regna så där som det bara kan här i Thailand. Nu har det varit vattenfyllt från tisdag till fredag.
Cement och tegelsten
På vägen till byn, byggs det hus som aldrig förr. Här är det inte tal om färdiga moduler. Så det tar lite tid innan allt är klart. Huset bredvid där Ploens dotter bor, tog över ett år innan det var färdigt. Man bygger allteftersom man har pengar, troligtvis. Dock en ren gissning från min sida. Marken för husbild 1, var rena vattenpölen från början. Men med stenar, jord och smågrus fick man bort den pölen. Man får hoppas huset kommer stå stadigt. Byggarbetarna bor i små “rum” byggt av bambu med typ presenning runt omkring. Väldigt primitivt. Husbild 3 har jag följt lite mer. Sett hur de gjöt stolparna, för att sedan tegelsten efter tegelsten bygga väggar. Här har bygget verkligen gått undan. Hus 4 står ensam i ett hörn på ett stort markområde. Lär nog komma fler hus här så småningom. Här kan man se lite i förgrunden, hur marken såg ut innan. Mycket vatten och lerigt.
Inte lerigt men mycket vatten
Mycket vatten som vanligt på gatan, var det när Ploen med dotter uppgradera en bröllopsportal, med nya fräscha konstgjorda blommor. Säkert höll de på 6-7 timmar innan de var nöjda.
Nästa blogginlägg kommer 26 december
Innehåller bland annat: byråkrati av högsta klass, tur på cykel ner till byn.
Till sist
En Riktigt God Jul.
