Klick! Där stängdes dörren bakom mig, Kikar upp mot fönstret där jag nyss satt. Fortsätter nedför trapporna, mot busshållplatsen.  Lämnar min arbetsplats för sista gången. Den och min arbetsgivare, Sundsvalls kommun sedan hösten 1982.  Ridån går ner men samtidigt går den upp igen. Den går upp för en ny vardag, som börjar den 17 december 2019. 

Då börjar min resa, den här gången på en enkelbiljett till Thailand. Jag har Visum för tre månader, som  sedan ska omvandlas till ett års extension. Går den långa vägen, vilket betyder mer papper. Tycker dock jag är väl förberedd på den biten, men man  kan aldrig veta. Immigrationen i Thailand, lever sitt eget lilla liv med tolkningar och ibland pengar under bordet. Det sistnämnda är en väg jag inte tänker acceptera. 

Lägger ingen prestige i mitt beslut att åka. Fungerar det inte, är det bara och åka hem.  Och det får väl bli så då.  Sedan får man åka ner tre månader igen och sedan hem igen. Oavsett hur det går, kommer jag ändå alltid återvända till Sverige på ett eller annat sätt.  Nu gör jag den här resan. Sitta i holken eller på hemmet och fundera på ”varför åkte jag inte” tänker jag inte göra. Kan jag finna lycka och glädje någon annanstans, kan det vara värt och testa det.  Får bära eller brista. 

Pensionär? Ja, jag känner mig inte som en sådan. Så länge barnet inom mig är vaket, är man inte äldre än vad man känner sig.  Och det kommer jag verkligen försöka ta tillvara på.  Fram till sista december har jag semester. Sedan är det på riktigt, då har jag gjort mina dryga 37 år i kommunens tjänst. Känslomässigt kommer det säker kännas, att inte gå tillbaka till jobbet när jul- och nyårshelgen är över. Men om jag tänker att jag fortfarande har semester, så går det nog bra.      

Sist men inte minst, vill jag passa på att säga ett stort tack till alla jag mött under mina år. Jag har verkligen trivts och har haft tur, att få arbeta med så många trevliga människor. Glömmer aldrig PIM-tiden i Sundsvall, med PIM-besöket i Göteborg och teater på en spårvagn.  För att inte tala om alla år, med tecknad film och filmivaler. Men framför allt de sista åren på Mediotek Sundsvall, med arbetsuppgifter likt en påse Gott&Blandat. Här fick jag en flock att tillhöra. Inget mer ensamarbete igen. Ett härligt gäng med mycket kunskap, humor och även plats för allvarliga samtal. Speciellt till dig Jeanette, vill jag framföra mitt stora tack. Du har alltid tagit dig tid till att lyssna. Oavsett om innehållet var roligt eller tråkigt. Ovärderligt och oförglömligt. 

Hoppas nu flocken på något sätt kan hålla ihop, även efter flytten till kommunhuset. En flytt som gjorde ont i mitt hjärta och själ. Jag önskar inget annat än att själen inte försvann eller urholkades i samband med flytten. Mediotek Sundsvall har en stor och viktig uppgift att fylla. Lycka till med det fortsatta arbetet. 

Med dagens teknik, sociala medel etc. kommer vi kunna ses, höras oavsett om avståndet är som det är. Så jag säger bara ”vi hörs och syns”.

PS. Stort tack för jullunchen och presenterna DS.