Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 17 juli 2026 Publicerat: 18 juli 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,74 kr. För en vecka sedan: 28,92 kr.
Yes, tillbaka bakom tangentbordet. Har laddat med kaffe så jag ska klara mig de närmaste minuterna. Lär väl bli några koppar som vanligt. Veckans blogginlägg påbörjades egentligen i huvudet redan när det förra publicerades, och jag tog veckans första bild med kameran. Om sedan just den bilden hamnar här är inte säkert, men fotandet fortsätter fram till fredag och bilderna får sedan styra innehållet rätt mycket. Det är dock inte alltid thairelaterat. Så, vilka bilder fick då plats den här veckan och vad har egentligen hänt? Häng med så kikar vi.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
360-bilder - gör så här
För att göra en kort historia lång
I ett blogginlägg daterat den 4 april, skrev jag om de här kylskåpsmagneterna. Det var otroligt många som jagade dessa samlarobjekt just då. Flera försäljare på Lazada påstod sig ha dem i lager, men i slutändan kunde de aldrig leverera. Jag fick verkligen kämpa för att få tag på just de exemplar jag ville ha.
Därefter visade det sig att det också fanns en 7-Eleven-skylt med både lyse och ljud. Men den med ljud var omöjlig att finna. Möjligtvis kunde man i bästa fall få tag på den i något varuhus i Bangkok. Om ens det.
Men så av en ren händelse i veckan var jag inne på Lazadas webbsida i ett helt annat ärende. Jag passade på att slänga in en sökning på 7-Eleven-skylten med ljud, och vad får jag se? Hela två säljare dök upp, varav den ena faktiskt var baserad i Bangkok.
Självklart klickade jag hem en direkt, även om det kändes som en ren chansning. Jag var helt inställd på att det här var ännu en säljare som annonserade utan att faktiskt kunna leverera. Men döm om min förvåning när posten dök upp bara två dagar senare, och i paketet låg en helt äkta 7-Eleven-skylt med ljud. Jakten är över.
Honda-när katten själv får välja
Safety first
Brandposter börja växa upp ur marken lite här och där nu. Det är bra. Tack och lov har vi varit befriade från större bränder här på gatan. En enda gång har det brunnit, då det var en elfördelningslåda som det blev kortis i. Den branden han gatans folk släcka rätt så fort, men det blev ändå en del kablar som skadades.
Det var på tiden
Inte många hundra meter från bostaden, har vi en stor mekanisk verkstad. Där vid vägen har det tidigare stått en så där 5-6 soptunnor, alltid fulla och med massor av skräp bredvid. Men nu är tunnorna borta och där står nu en stor skylt istället. Jag lät AI översätta den åt mig och svaret löd så här:
Skylten är skriven på både thailändska och burmesiska (eftersom det ofta arbetar många från Myanmar i området) och är en officiell uppmaning mot nedskräpning. Här är en översättning rad för rad:
Översättning av skylten
Översta raden (Blå text / burmesisk text under)
“Vänligen släng skräpet i papperskorgen.”
Mellersta raden (Vit text med rött/rosa belopp):
“Nedskräpning eller dumpning av avfall på allmän plats bestraffas med böter på 2 000 baht.”
Nedersta fältet (Vit text på blå bakgrund):
“Om du ser någon bryta mot detta, vänligen informera Bang Kachao distriktsförvaltning (อบต.บางกระเจ้า).”
Telefon: 0 3488 7086, anknytning 125, 135 eller 140.
Man ser att det ligger skräp runt skylten, men det är nog kvar sedan tidigare. Får hoppas de respekterar detta, för det såg bedrövligt ut där tidigare. Luktade inte heller direkt gott kan jag lova. Man höll andan när man passerade där på morgonpromenaderna. Såg dock ingen soptunna vid skylten, men däremot en bit ifrån, precis utanför den mekaniska verkstaden. Den placeringen kanske gör att man inte slänger skräp hur som helst. Tittar man längs min promenadväg på morgnarna, så är det tyvärr rätt så mycket skräp utefter vägkanten. Får hoppas skylten kan få någon att skärpa sig lite.
Jag känner igen det där
I recognize that
ผมก็เคยเจอแบบนั้นเหมือนกันครับ
There’s always room for a little more. ยังมีท้องว่างสำหรับอีกนิดหน่อยเสมอ
Jisses vad prylar
Grannen bygger helt nytt utanför huset. Framsidan är relativt klar. Nu återstår sidan av huset. Att bila bort gammal cement och så småningom lägga på nytt. Det var inte lite prylar som fick flyttas undan för att frigöra ytan. Hoppas han bokar en lastbil och kör bort det som inte ska sparas. Det är säkert en del gammal bråte som han kan vara utan.
Det bilas så man blir ordentligt trött i öronen. Han som gör jobbet har inga hörselskydd på sig heller. Mätte ljudet med en app; utomhus kom jag upp i 80 dB och inomhus 60 dB. ”Safety first” är ju annars det som gäller här vid alla stora byggen. Och det vet man ju hur det är med den saken…
När oturen kliver först
Förra helgens trav återspeglas i en text inspirerad av Albert Engström, som jag läst i veckan mellan alla mina deckare.
– Jaha, så spikarna satt? sa gubben och tuggade på ett halmstrå.
– Som gjutna, svarade den andre och stirrade bittert på kupongen. Både ettan och femman kom precis som herren själv hade förutspått.
– Men?
– Men i de lopp där vi lät förnuftet råda, där vi strödde ut hästar som havre till hönsen, fyra i det ena och tre i det andra, där sprack det så det sjöng i virket. Det är en märkvärdig vetenskap, att ju fler chanser man ger turen, desto ivrigare blir oturen att kliva först över mållinjen. Man garderar sig mot fattigdom men blir stående med skammen.
Nu är väl inte Albert Engström direkt känd för trav, utan mer för sin satir och sina skildringar av Roslagen och Småland. Det är i dessa miljöer vi möter hans klassiska original, bönder och robusta arbetshästar. Det är inte svårt att låta sig smittas av hans texter.
Faktiskt så fastnade jag för AE redan på högstadiet av någon konstig anledning. Lånade de böcker som fanns att tillgå på biblioteket. Därefter har det legat i träda fram tills nu, då jag fann en del alster som E-böcker.
Nu över till ett tragiskt inslag
Förra helgen drabbades Bangkok av en fruktansvärd brand då en restaurang/pub eldhärjades. Enligt de första rapporterna omkom 27 människor och ett okänt antal skadades. Som om detta tragiska inte vore nog, gottar sig nu många kambodianer i tragedin. De sprider skrattemojis och hurrarop, eller skriver som den här IQ-befriade idioten på bifogad bild 2. Var är världen på väg? Hoppas Facebooks algoritmer kan rensa bort skiten, men jag tvivlar.
Apropå att gotta sig i andras olyckor
Såg två mediainlägg på FB. Var annars? Ett handlade om borttappat flygbagage där ägaren ännu efter lång tid inte fått någon uppgörelse. Det andra handlade om en ung flicka som blev sparkad av en häst, där utgången kunde varit det värsta man kan tänka sig. En och samma person hade lagt in en skrattemoji på båda inläggen. Flygbagaget hade flera skrattemojis. Hästolyckan en enda tack och lov. Dock en för mycket. Hjälp mig att förstå hur man kan göra så. Vad fattas hos vederbörande eller hos andra som tycker det är kul när människor råkar illa ut? Feltryck av emoji? Tvivlar.
Bananplantor är smarta
Hur förökar sig bananplantor? Jo, de skickar upp nya skott (även kallade sidoskott eller “pups”) från den underjordiska knölen, cormen/rhizomen, som moderplantan växer från. De nya skotten är alltså genetiskt samma planta och sitter ihop med moderplantan under marken tills de utvecklat egna rötter. Det är faktiskt så bananplantan överlever på lång sikt. Varje stam ger bara en bananklase en gång. Efter skörden dör den stammen så småningom, medan de nya skotten tar över och blir nästa generation. (Fakta från nätet)
Har aldrig sett så mycket småskott på en och samma gång som vi har nu. Några måste vi gallra bort så de inte behöver slåss om vatten och utrymme. Vilket annars kan leda till mindre bananer än vad vi brukar få. Men det är fantastiskt ändå hur naturen och i det här fallet bananplantor, ser till att alltid överleva generation efter generation.
Kalhygget
Här snett mittemot oss, fick träden aldrig någon chans att överleva generation efter generation. Här vägde pengar mer än att bevara något värdefullare för oss människor och djur. Det gör ont varje morgon att se detta, då jag passerar här för att vandra min slinga.
En grej till bara
Efter torsdagens (igår alltså) morgonpromenad med mycket glädje i gränden bland annat, kom jag hem och började kika på Arvinge okänd-Danmark (länk till avsnittet. Avsnittet heter “De åtskilda tvillingarna”. Tror mig kunna säga att jag sett samtliga program både från Danmark, Norge och Sverige genom alla åren. Många tragiska människoöden men också mycket lärorik historia som följt med alla avsnitten. Gårdagens avsnitt måste vara ett av de allra mest, för mig i alla fall, känslosammaste jag sett. Framförallt med den enorma glädjeknorr som kommer på slutet. Tänk vad en bild kan göra så mycket. Ställ in ett möte, strunta i dammsugningen, handla vindruvor kan ni göra imorgon, sätt er istället och titta på “De åtskilda tvillingarna“.
Till sist
Aj, aj, aj. Då är man framme vid det bittra slutet för den här veckan. Just som man fått upp farten och allt. Men som tur är kommer det fler fredagar. Hoppas man slipper skriva om tragedier och korkade kommentarer framledes, men troligtvis inte. Måste lära mig att scrolla förbi sådant där.
Ett inlägg om ostbågar fick inte plats den här veckan. Kommer nästa lördag istället.
Promenaderna den här veckan har varit otroligt trevliga. Speciellt genom gränden. Igår var det glädje överallt. Man går in i gränden med ett småleende och ut genom densamma fylld av tacksamhet över det lilla i livet.
Jag inledde veckans blogg med jakt och jag ska avsluta med det samma. Vet ni vilket som är ett av världens mest effektiva rovdjur? Forskning har visat att det lyckas fånga sitt byte i omkring 90-95 % av sina jaktförsök. Fick veta detta från en deckare jag läste i veckan. Svaret är trollsländan. Må så grankott allihop, och ha en trevlig helg.
“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
