Kategori: Samut Sakhon (Sida 1 av 21)

Världen är bra liten

Idag den 25 oktober, är det bröllopsfest på vår gata. Det är tydligen en av de största distributörerna av bläckfisk här i Thailand, som gifter bort sin son. Ceremonin är hemma här på gatan, sedan blir det fest i någon hyrd lokal inne i stan. Hur som haver. Jag går ut och filmar när det kommer en stor  kortege, bil med dunkande musik, och gäster med gåvor gåendes bakom bilen. Ser då hur en thailändare går in i butiken. Tänker väl att han ska låna toaletten. När jag filmat klart, går jag in för att äta frukost. Då säger Ploen att det är en svensk här. Va, jag såg ju att det var en thailändare som gick in. Och mycket riktigt hade han dessutom lånat toaletten. När han så kommer ut, så säger killen, tack så mycket på engelska. You are welcome säger jag. Då säger Ploen något till honom, han vänder sig om och säger, ah är du svensk. Det visar sig att han kom från Stockholm. Samma här sa jag. Det hörs säger han. Dessutom är han AIK:are. Nu bor han i norra delen av Thailand med sin familj. Säljer, distribuerar tydligen fisk där uppe. Nu sitter ett stort gäng här i shopen, istället för att vara på bröllopet. Barn har ammats och det har varit full rulle på gänget här. Riktigt kul faktiskt. Ja, ibland är världen bra liten. Filmen jag tog på kortegen, kommer nästa lördag. Den får ni inte missa då. 

 

Vatten, vatten bara vanligt vatten

Lördag igen, vilket innebär att det är dags för ett nytt bloggavsnitt. Ser på min kalender, att det är mindre än två månader kvar, då jag har varit här i ett år. Dock känns det inte så. Tur jag har min dagboksblogg att falla tillbaka på. Se vad man varit med om, och vart tiden tagit vägen någonstans. Minns i alla fall att jag för nio dagar sedan, skulle ut och vattna några växter. Får då se något konstigt sitta på en av våra skjutfönster, som vetter in mot shopen. Emellan dessa, sitter en bönsyrsa och kapslar in sina ägg, den lagt på fönstret. Det måste ju naturligtvis dokumenteras. Jag lade även upp den lilla filmsnutten på Facebook, men ni som missade det då, får nu chansen att se detta fantastiska som naturen har att bjuda på. Jag plockade försiktigt ned äggkapseln, och fäste det sedan på ett blad. Vilket gick bra, då det var rätt klippigt. Hoppas det löser sig bra för de små telningarna, när det blir dags att se dagens ljus. Här kan du se kapseln.


Annars startade veckan med väldigt mycket vatten. Drog upp gardinerna i sovrummet på måndagsmorgonen, och möttes av fullt med vatten på gatan. Jag bor i närheten av en flod. När den svämmar över, av vilken orsak vet jag inte, så kommer vattnet via träskmarkerna till vår gata. Ja, inte bara här, utan det är fler områden runtomkring här, som drabbas. Möjligt att det myckna regnandet har påverkat. Men, det tog bara ett par timmar, så var gatan som vanlig igen. Tror också att avloppet inte är av bästa skick. Säkert mycket skräp och trasiga cementrör som bidrar.  På tisdagen så var vi tillbaka till ruta ett igen. Den här gången ännu mera vatten. Filmen är från tisdagen. Bilderna är från måndagen. Onsdagen var en repris av tisdagen. Torsdag var det torrt. Städade upp i trädgården, efter vad vattnet släpat med sig i sin framfart. Men säg den glädje som varar. Fredag och vatten igen. 

 

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.


Lite info om demonstrationerna inne i Bangkok. Förra fredagen, satte man in vattenkanoner mot de obeväpnade, demonstrerande studenterna. Vattnet innehöll tydligen även tårgas, om man nu får tro på det. Någon blå vätska var det i alla fall som irriterade ögon och hud. Man får verkligen hoppas att detta inte eskalerar till något ännu värre. Lördagen stängde man ner hela Skytrain, för att demonstranterna inte ska kunna åka tåg till demonstrationsplatserna. Skytrain är Bangkoks tunnelbana, men ovan jord och ovan all trafik. Se Skytrain här.

  

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån. De flesta bilder från fredagen, kommer från Bangkok Post, utom två stycken.


Desto trevligare är när en av många matbilar, stannar utanför vårt hus. Den här mannen sålde även grodor. Det sägs att groda smakar som kyckling. Tänker dock inte laga någon sådan mat själv, däremot ska jag prova groda på någon restaurang. Dock serverar inte alla groda, vilket jag kan försöka förstå. Men bortsett från det, så köpte vi en hel del från den här mannen. Mest grönsaker. Billigt och gott. 

         


Mycket vatten som sagt i veckan, men också en hel del arbete i shopen. Ploen syr kläder, medan hennes dotter Song, tillverkat en del smycken. Men det tar tid kan jag lova. För man ska ju äta också. Inte nog med det, TV:n står och går också. Samtidigt som de jobbar, käkar man och ser på TV. Själv sköter jag markservicen. Diskar, hänger tvätt och städar. Dock utan att käka, titta på TV samtidigt. Jag lovar. PS…kvinnan på andra raden till vänster, är en modell som visar öronsmycke som Song tillverkar…DS

    

Klicka på bilden för större storlek.


Imorgon söndag 25 oktober, blir avståndet mellan Thailand och Sverige längre. Inte kilometermässigt, men tidsmässigt. Sex timmar istället för fem. En timme hit eller dit spelar väl ingen roll? Jo, den där extra timmen både märks och känns. Betyder att vill man se en fotbollsmatch med start 19:00, blir det kl. 01:00 här i landet. Eller om man ska ringa till Sverige. Då gäller det att ringa sent härifrån. Typ på eftermiddagen. Suck, tycker inte om det. Men bara acceptera läget. Apropå tid, har det imorgon söndag, gått 28 dagar då jag senaste gjorde lån av E-böcker. Då kan jag tanka ned de sista fem deckarböckerna med Maria Wern. Dock återstår en, den som utkom i år, 2020. Men den har inte inkommit till biblioteket än.    


Den här veckans kamp mellan mig och myggen, gick med en stor segermarginal till mig. Smorde in mig med lite Aloe vera på armar och ben, och inte bett av dess blodtörstiga varelser. Och då ska ni veta, att det varit rikligt med dem på kvällarna. Det var rena nöjesfältet, för de små geckos som sprang omkring och jaga käk. Så den här veckan, Anders vs Myggen 1-0.


Ser ut att bli party på gatan till helgen. Ryktades om bröllopsfest. Man skulle kanske mingla lite där, och bjuda på några trolleritricks. Fast det gäller ju att ha en inbjudan också. Kan man trolla fram en sådan tro? Inte kul för dem, om gatan översvämmas då. Nej, bäst och stanna hemma. Det är ju V75 och nu vore det väl sjutton, om degen inte kunde ramla in på kontot. Förra veckan fick laget 23 kronor i vinst. Tror det var ungefär lika många andelar. Vinst per andel blev 0 kronor. Men ändå blev min vinst 2 kronor. Vet inte hur de räknar ut sådant. Det kunde gärna fått höjt lite till. Ett antal nollor efter, hade suttit fint. Med det, sätter jag punkt för den här gången. Trevlig helg.   

En full elefant och hund samt tjuvar

Lördag och dags för ett nytt blogginlägg från Samut Sakhon. Den här gången blir det lite extra långt. Förra lördagen blev det sovmorgon. Var tvungen att läsa ut ännu en kriminalare med Maria Wern. Därför släckte jag lampan sent, mycket sent. Vaknade sedan först 09:15. Frukost och sedan iväg till frisören. Första stället var det ett antal före mig. Jag sa att vi kan åka tillbaka dit efter helgen. På väg hem till Ploens dotter, passerade vi ännu en frisör. En anskrämlig liten byggnad. Vem kunde ana att där var en frisör? Sagt och gjort. Tio minuter och 30 kronor senare, var det klart. 

Annars har veckan varit densamma som veckan före. Vädermässigt i alla fall. Regn, regn och åter regn. Nu inte bara på nätterna, utan även dagtid. Men det är väl en sådan period nu. Fördelen är ju att det blir väldigt svalt. Till och med sovit utan AC ett antal nätter. Enbart fönster öppna. 


En full elefant och en hund? Rubriken på detta inlägg sa så. Och det stämmer. Nästan. Det är bara elefanten som är full. Dessa två är nämligen sparbössor. Där hamnar alla småmynt som inte är 5 och 10 Thb. Någon sedel kan också slinka ner där ibland. Nu är elefanten full på mynt, så nu får vi använda oss av hunden. Där lär det nog ta ett tag, innan den jycken blir full. Oftast blir det smågrus, 1, 2, 5 Thb när vi handlar på Big C eller Makro. Handlar man på marknader, är det mest jämna summor, 10, 20, 50 osv. Apropå hund, har jag inte sett till min tikhona på ett antal dagar. Hon som skulle behöva ett rejält bad. Det skulle nog de flesta hundar här, behöva. Hon brukar ha sällskap av en hanhund, som följer henne i hasorna. Har liksom sett att han är intresserad av henne. Hoppas hon dyker upp snart och det inte hänt henne något. 


Jag ska väl även reda ut det här med tjuvar också. När vi hade datautbildning i Sundsvall (PIM), så var en uppgift att skapa ett pedagogiskt minne. Det färdiga mtrl. blev en film. Många sådana fick man ta del av, under de år vi jobbade med PIM. En del av dem kommer man aldrig glömma. Hur som haver, så dök det upp en som hette Tjuvar i växthuset. Den kom från en förskola i Granloholm. Genast var min tanke, ja ha, nu har man varit framme och sabbat något för barnen. Men så var icke fallet. Det var en finurlig titel, som handlade om tjuvskott på tomatplantor som odlades i växthuset. Detsamma gäller nu för oss. Tjuvskott på våra små tomatplantor. Värre tjuvar än så var det inte. Dessa var jag nu i veckan och knipsade bort. Mycket tack vare Jeanette, som påminde mig om det. Annars vet sjutton om jag kommit ihåg det. Eller så hade jag gjort det, så småningom. Ja, ja, vi får se hur det blir med vår lilla växtodling. Tycker det går sakta. Kanske behöver någon form av gödsling. Det är ju ett helt annat klimat här. Jorden är inte riktigt som hemma heller, kan jag tycka. 


 Att stänga shopen på kvällarna, är inte alltid det roligaste. Vissa kvällar är värre än andra. Ja ha, vad kan det bero på funderar ni säkert? Jo, det är de här vidriga knotten. Spelar liksom ingen roll, om jag sprayar mig innan. De hittar alltid något ställe som jag missat. Man hinner knappt gå ut, så hör man trumpeten ljuda och någon skriker, på honom. Jag ser hur de sitter där med kniv och gaffel och väntar. Det enda som faktiskt hjälper efteråt mot kliandet, är Aloe vera. En gudabenådad växt i sådana här sammanhang. Kommande vecka, ska jag smörja in mig med Aloe vera innan jag går ut, så får vi se hur det funkar. Återkommer om det. 

 


Och nu lite off topic, men ändå Asien. Om det nu går något direktflyg från Thailand till Nordkorea, vilket jag tvivlar på, så är flygrutten beräknad till dryga 4 timmar. Fågelvägen mellan länderna är det 3731 km. Bra kunskap för den faktagiriga, kanske. Det jag ville komma till, var den dokumentär jag såg förra helgen, på SVT Play. Det var Dokument utifrån: Mullvaden – undercover i Nordkorea. Otroligt spännande dokumentär i två delar, på dryga två timmar totalt. Får du tid över, se den. Det är en riktig nagelbitare.


Nordkoreas ambassad på Lidingö som förekommer i dokumentären


Vi lämnar Nordkorea och åter till hemmet och vardagen i Samut Sakhon. Hittade ett par bilder från förra året, där Ploen klätt upp ett brudpar. Skräddarsytt in i det minsta detalj. Många timmars arbete och trötta ögon. Priset? Alldeles för billigt i min värld, men okey för både kund och Ploen. 


Sista inlägget för den här gången, får bli lite om vårt besök till Bangkok i onsdags. Ploen skulle köpa tyger. Det gör man tydligen bäst och billigast i kvartéren där indierna huserar. Har varit här en gång tidigare. Jämfört med förra gången, var det nu inte många butiker öppna i varuhuset, där man köper tyger. Väldigt igenbommat på många håll. Nu var det inte alls lika trångt. Tragiskt på sitt sätt. Det är väl coronapandemin som satt sina spår.

Efter det blev det lite käk. En lång, trång inomhusgata, med massor av matgluggar. Det var bara och välja. Men vilken? För mig, får matsedeln avgöra. Jag vill nog ha lite mer än bara soppa, som många serverar. 

Mätt, nöjd och belåten, trängde vi oss sedan in i shoppingkvartéren. Även det smalt, trångt och med tak. Här ligger de kloss i kloss, alla shoppinggluggar. Konkurrensen är stenhård, utbudet enormt. Och naturligtvis billigt. Ploen var mest ute efter lite glitter att hänga på bruden. Ingen äkta vara, men det  glittrar. På vägen till rätt  försäljare, slank det naturligtvis ner lite andra varor också. Kanske mest till barnbarnet. Ja just det. Har glömt och berätta att även Ploens dotter och hennes svärmor var med på trippen. Så jag var i gott sällskap. 
Att det skulle ta tid i glittershoppen visste jag redan på förhand. Dock stod jag utanför och väntade, samtidigt som jag betraktade alla människor som gick förbi. Mitt i all trängsel på den smala gågata, dök det ibland upp mopeder som kom körandes. Welcome to Thailand. Här kan allt hända. Lite blandade bilder från shoppingen finns att kika på om man vill, på slutet av detta blogginlägg. 

 

Nu ska jag avsluta med att berätta om mitt möte med en man. Ett mycket speciellt möte, som jag aldrig kommer glömma. En hel del handikappade sitter och ber om pengar lite överallt. Någon spelar flöjt, en del synskadade går omkring och sjunger, med musik som spelas från en låda de bär på. Några av de synskadade går ensamma, andra har någon ledsagare med sig. 
Okej! Min rygg började ömka lite efter allt stillastående, så jag sa till Ploen att jag går en bit framåt och kikar lite. Hon var fortfarande inte klar med sitt glitterinköp. Ni vet, det ska kikas och gudarna vet vad. Jag började gå sakta framåt. Efter ett tag, ser jag någon ligga på gatan. Gata är lite synd och säga kanske. Det är som marmorgolv man går på. Känns som man går hemmavid. Allt för att det ska vara lätt och hålla rent, troligtvis. Först tror jag det är något barn som ligger där och leker. Men sedan ser jag att det är en man. Han ligger på magen med höger hand framför sig. I den håller han en liten plastkorg. Med vänster hand, ålar han sig fram några centimeter. Därefter vilar han. Fortsätter ytterligare någon centimeter, vila igen. Han släpar benen. Troligtvis förlamad i sina ben. Folk passerar bara förbi, jag också lite sakta.
Kikar ner i plastburken och ser några småmynt ligga där. Jag stannar efter att ha passerat mannen för att lite försiktigt, snegla på honom igen. Sakta, sakta, centimeter för centimeter tar han sig framåt. Jag känner hur mina känslosträngar börjar spela i kroppen, blir så berörd av att se denna stackars man. Jag plockar upp 100 Thb, nej jag plockar upp 200 Thb och går sedan fram till mannen. Går ner på  huk framför honom. Han kikar upp på mig. Istället för att lägga pengarna i plastburken, håller jag dem framför hans vänstra hand. Han tittar på mig, ser mina pengar och tar emot dem. Stoppar dem sedan i byxfickan. Sedan sträcker han sig efter min högra hand, tar den och kramar den som ett tack. Våra blickar möts och jag ser honom le lite. Han säger kap kun krap, tack på Thailändska. Jag reser mig upp. Bredvid utanför sin shop, sitter en kvinna på en stol. Hon har sett allting. Hon nickar till mig och ler. Jag nickar tillbaka, vänder mig om och fortsätter framåt på gågatan. Det mötet, det jag gjorde, kändes kan jag lova.   

Det får regna hur mycket som helst på dagar och nätter. För vad är lite regn, jämfört med hur många människor har det? Regnet upphör så småningom, men livet att överleva dagen, är detsamma för många av dem. Även för mannen jag mötte. Jag hoppas ni förstår hur jag tänker. Trevlig helg.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.

 

Fest i byn och Nescafe

Vad finns att berätta efter den här veckan som gått? Jo, att folk börjar hitta hit till Ploens shop igen. Det är inte någon jätteinvasion, men det märks att det dyker upp fler kunder än tidigare. Pandemin fortsätter som på så många andra håll i världen, även här. Men folk har börjat röra på sig lite mer nu, och därmed så ökar också festligheter, som bröllop och liknande. Vi får se och hoppas det inte är en tillfällighet. Bara de håller avstånd. 


Fest var det hur som haver förra lördagen. Om man nu kan kalla det för fest. Alla tempel runt omkring oss, samlade en massa människor för att ge gåvor till munkarna. Om det var enbart en lokal företeelse, vet jag inte. Hur som haver, så blev det ingen sovmorgon. Uppe med tuppen, käka frukost och sedan iväg. Efter lång väntan runt en byggnad, kom så vagnar och munkar för att ta emot gåvorna. Mestadels sådant som går att äta och dricka. Men också lämnade man pengar. Att ge sägs leda till att den som utför givandet samlar på sig meriter, som exempelvis kan leda till att givarens nästa liv blir mer behagligt (Wikipedia). 

IMG_6730

Många kom i sina vardagskläder, andra hade klätt upp sig riktigt fint. Dock undrar man om kvinnan, var medveten om vad trycket på hennes T-shirt representerar? Roligt var också och se skillnaden på vad folk hade på fötterna. Till sist har vi från matstället där vi käkade lite. Trycket på killens T-shirt, har jag sett flera bära på. Ser denna T-shirt säljas på många marknader. Kanske jag ska köpa mig en sådan, eller vad säger ni? Nä så illa ska det inte bli. Däremot blir jag påmind, att ha kortbyxor som täcker knäna om vi ska besöka tempel. Det är viktigt.  

Avslutar den här delen med lite bilder som ni kan kika på om ni vill. Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.


Här tänkte jag nu avsluta veckans inlägg. Men så kommer jag på, att jag glömt och berätta om ett annat besök vi gjorde förra söndagen. Hur kunde jag missa det? Hur som haver, så åkte vi tillsammans med Ploens dotters familj, till Wat Nong Hoi Temple i Ratchaburi. En dryga timmes bilresa. Det är åt samma håll som när man åker till Hua Hin.

Det jag tar med mig härifrån, är alla apor som finns där. Tror det var lika mycket apor där som antalet besökare. Oerhört tama men ändå inte påflugna. De visste att hålla avstånd i dessa pandemitider. Men det var mycket lätt att komma dem nära.

Tempelplatsen var oerhört stor. Man bjöds på mat från ett stort buffébord. Kommersen var i full gång, med försäljning av allehanda ting, buddhafigurer, smycken, krukor etc. Här kunde man samla på sig meriter. Tända ljus, rökelser, och på andra sätt som jag inte förstår än. Eller besöka en munk som satt där och gav sin välsignelse. Kanske inte ett av de vackraste tempelställen jag besökt, men som sagt, aporna tog hem priset. Har lagt upp tre filmer och lite blandade bilder från templet om ni vill kika. Hoppas det inte tynger ned inladdningen allt för mycket. 

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.


Ni som följde mitt blogginlägg från förra lördagen, minns kanske min efterlysning av kaffemugg. Tro det eller ej, men Nescafé hörde av sig och skickade mig en mugg med högeröra. Så nu kan jag äntligen få lyfta kaffemuggen med rätt hand. Trevlig helg.

 

    

 

Cement, marknad och en efterlysning

Då har vi gått in i oktober månad. Jämfört med Sverige, är vädret här konstant, varmt och regn. Fast mest regn på nätterna, när man sover. Ser på fina höstbilder som en del lägger ut på FB från Sundsvall med omnejd. Vackra höstfärger när naturen förbereder sig för vinter. Janne från Alnö t.ex. bjuder nästan varje dag, med nya vackra bilder. Året runt. Här på gatan, bjuder ibland en del grannar, inte på bilder men på mat, bara så där. I torsdags, fick vi två plastbyttor med härlig räksallad av en granne. Perfekt och äta när det är varmt ute. 

Vår underdel till vattenpumpen som rostat sönder, och som gjorde att det läckte vatten, fick vi också utbytt. En granne hjälpte till att köpa och sedan montera dit den. Så nu är det rostfritt som sitter där. Annars rostar saker väldigt snabbt här. Ser på min cykel, vars en del skruvar har rostat. Här i huset, står en del verktyg i olja för att inte börja rosta. Det är alltifrån häcksax till skruvmejslar. Även bilen får sig en underredsbehandling ett par gånger per år. Men det är sådant man får leva med. Men hur som haver, är grannsämjan väldigt god. Man hjälper och stöttar varandra. Givmildheten är det absolut inget fel på.


Läser ett inlägg på Facebook den 30 september, förslag för turister som vill komma hit på lite längre tid. Villkor som gör att den vanliga “treveckorsturisten” knappast åker hit. Thailand vill helt enkelt inte ha hit oss. Man vill ha hit de som har stora spenderbyxor och fickorna fulla med pengar. Det är lätt och tro det, om inte annat. För de som vill vara här längre tid, ska man bl.a. kunna visa upp ett ofantligt sparande, långt innan man kommer hit. Det är helt sjukt. Villkoren kan ju snabbt ändras, men det förslag som finns nu, kan du läsa här Info



Det är väldigt smidigt att betala räkningar här tycker jag. Dock har man inte samma säkerhet, som vi har med Bank-id. Ska jag betala t.ex. min telefonräkning, loggar jag bara in på min Thailändska bank (app) och letar upp ikonen för mitt telefonbolag. Slår in mitt telefonnr. och vips så dyker räkningen upp. Sedan är det bara att betala och se glad ut. Alla räkningar har mer eller mindre QR-kod som man enkelt läser av med sin bank-app. Nu får vi tack och lov, bara två räkningar i vår lilla brevlåda, vatten- och elräkning. Vatten är billigt, el är dyrt.


En hel del vägar här, är inte belagda med asfalt, utan med cement. Kom förra söndagen cyklandes på väg till vårt varuhus DoHome. Vid en vägkorsning, höll man nu på att cementera upp vägen,  efter ett vägarbete. Var tvungen och stanna till ett tag. Ibland undrar man vad de håller på med. Men sedan när det är klart, är det hur bra som helst. Det här vägbygget har dock tagit ett antal månader. En del jobbar, andra sitter och tar igen sig. Eller grävmaskinisten som tar en tupplur i sin grävare. Ibland ser man inget folk alls på byggen. Möjligt det jobbar på nätterna, då det inte är så varmt. Här får man hur som haver, verkligen testa sitt tålamod. Det blir helt enkelt klart när det blir klart. Eller hur man nu ska uttrycka sig. 


När vi ändå är inne på vägar, kan vi vända blicken till infarten för vårt område. Där fanns i början av året, en 7/11-butik plus ett matställe bakom butiken. Samt en kiosk som sålde drycker, kaffe, läsk. När sedan pandemin drog igång ordentligt, har människor gjort allt för att hitta nya inkomstkällor. Nu på vår infartsgata, är det fullt med kiosker som säljer drycker och mat. Hård konkurrens är det, men man får väl ihop till mat för dagen kan jag hoppas. Maten som lagas, är hur god som helst. Vi har ju ett matställe precis där vi bor, och som man nyttjar lite då och då.


Näst sista inlägget i det här blogginlägget, får bli lite från marknaden här i byn. I torsdags, var det full rulle på kommersen. Mängder av marknadsstånd med kött, fisk, grönsaker and you name it.
Ingefära 1 kg, för 60 Thb. Runt 17 svenska kronor. Bra kvalité. Man tackar.
Lätt och tappa bort varandra här. Jag går alltid bakom Ploen, så hon ser inte mig om jag stannar upp, och tar en bild på något. När jag är klar, så vips är hon borta. Som ett värsta Joe Laberotrick.

Vill man vila lite, kan man äta på något ställe, eller gå in i ett tempelrum och få lite lugn och ro. Brukar vara rätt svalt där om fläktarna är igång. Marknaden ligger precis vid ett tempel. Det finns dock ett litet problem med marknadsbesöket, och det är alla parasoller. Man får ducka hela tiden, nästan i alla fall. Eller så är det någon elkabel som hänger tvärsöver där man går. Men det är sådant man får ta. Man kan ju inte be alla höja parasollerna, bara för att jag kommer. 


Klicka för större storlek


Jag har fått ett problem och gör nu därför en efterlysning. Trots att jag är vänsterhänt, vill jag lyfta min kaffekopp med högerhanden. Men kaffemuggen jag använder vid t.ex. frukost, har örat på vänster sida. Hojta till på FB om ni vet av, var man kan inhandla en kaffemugg med örat på rätt sida. Trevlig helg! 

 

 

« Äldre inlägg

© 2020 en röst i natten

Tema av Anders NorenUpp ↑

Translate »