Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 27 mars 2026 Publicerat: 28 mars 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,71 kr. För en vecka sedan: 28,41 kr.
Välkommen kära helg. Som man har längtat:
Ni vet hur det är, jag har tjatat om det förr, men den där timmen gör enorm skillnad. Att en nattmatch börjar 00:00 istället för 01:00 är den ultimata psykologiska vinsten för en sportnörd. Man lurar hjärnan att man fortfarande är en kvällsmänniska snarare än en vaken-mitt-i-natten-människa. Nu njuter vi hela vägen till målsnöret för sommartiden. Om jag har njutit av den här veckan? Nja, inte direkt. låt oss kika varför.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
360-bilder - gör så här

En härlig luffarhistoria
Förra veckan blev det ett kommande boktips, så den här gången tänkte jag att vi kör en film: “The Peanut Butter Falcon”.
Det är en sorts modern luffarhistoria om Zak, en ung kille med Downs syndrom som rymmer från ett vårdhem för att följa sin dröm om att gå i brottarskola. På vägen slår han följe med Tyler, en fiskare som flyr från sitt eget förflutna. Tillsammans rör de sig genom den amerikanska söderns floder och träskmarker.
Det som är så fint är hur vänskapen växer fram. Den tvingar dem båda att se förbi sina egna begränsningar och, kanske framför allt, omvärldens fördomar.
Det finns gott om dråpliga scener där jag skrattade högt. Men man skrattar aldrig åt Zak, utan åt situationerna. Filmens verkliga styrka är att Zak får vara motorn i sitt eget liv. Han är inte där för att vi ska tycka synd om honom, utan för att leva fullt ut, med både framgångar och de där oundvikliga vurporna som hör livet till.
Den är rörande utan att bli sliskig eller sentimental. Man lämnar soffan med en känsla av att världen kanske trots allt är en ganska bra plats.
Som jag brukar tänka: det är lätt hänt att vi letar yttre förklaringar när det går motigt för att skydda vår självbild, men Zak visar oss att det handlar om att våga ta ägarskap över sin egen resa. Här känner jag verkligen igen mig själv, utifrån den resa jag befinner mig på nu i livet.
Hur kan man då se den här filmen? De flesta bibliotek är idag kopplade till Cineasterna. Har man ett lånekort är det bara att streama film direkt därifrån (oftast fyra filmer i månaden). Så får ni en stund över, leta fram lånekortet om sådant finnes, logga in på Cineasterna och se den här pärlan. Plus många andra små godbitar som finns där.
Mangoleveranser än hit och än dit
Äter mango hela dagarna, snart ser man väl ut som en sådan. Annars levererar vi till vänner och släktingar. Vanligt marknadspris här i Thailand för mango, cirka 20-50 baht per kilo. Jämför vi med Sverige, cirka 200-400 baht per kilo. I skrivande stund är 50 baht runt 14.35 kronor.
Det är inte bara skillnad på priset, även smaken. Exporterad mango plockas tidigt och får mogna under färden, vilket ger mindre smak. Här i Thailand får den mogna klart vilket utvecklar socker och aromer.
Årets ekorre gäckar oss. Men å andra sidan har den inte förstört så mycket. Den skrattar säkert på väg hem till träsket att vi inte får tag i den. Aporna har inte synts något mer. Vilket inte betyder att de inte kan ha varit här i arla morgonstund.
Den stora mangon på bild 2, väger nästan 1 kilo. I genomsnitt så väger en mango runt 250-300 g. Över hela världen finns det över 1 000 olika sorter mango. Här i Thailand finns runt 50-100 sorter. Har fått lära mig nu att vår sort i trädgården, heter Khieo Sawoei (เขียวเสวย) och betyder “äta grönt”. En vardagsmango som de säger i Thailand, inte den dyraste men tydligen väldigt populär bland thailändare.
Det här är ändå bara en del av allt vi plockat ner hittills. Vi har lämnat en hel del mindre frukter kvar i träden som ska få växa på sig lite till innan det är deras tur.
Herr eller fru padda?
Paddan har varit mer borta än hemma. Förra söndagen såg jag den var på väg ut mot vägen då jag skulle stänga shopen. Nej du, sa jag högt och tydligt, det där är alldeles för farligt för dig. Tog paddan och stoppade tillbaka den i sitt tegelstenshål. Efter det har jag inte sett den förrän igår torsdag. Kanske blev sur på mig. Men det visade sig att den flyttat till ett nytt hål. Pust. Skulle vara trist och se den tillplattad på vägen.
Vad det surrar
Jag har gått och funderat ett tag nu på vad det är för små envisa flygfän som hela tiden ska sitta och surra runt ögonen på mig. Inte nog med det, de verkar dessutom gilla mina glasögon. Man börjar ju undra om det är något fel på en själv. Men det visade sig att det inte alls var något konstigt med mig. Tack Wikipedia. Det är bara små flugor här i Thailand som är helt tokiga i svett, salt och fukt, och tydligen är mina glasögon som en liten servering mitt i alltihop. Så medan jag sitter här i värmen och försöker ta det lugnt med en kopp kaffe och bok om man orkar läsa, så har jag samtidigt öppnat någon form av flygande “all inclusive”. Tidigare hade vi myror i större mängd, men de har nu ersatts av småflugor. Irriterande när man hör dem surra till vid öronen för att sedan landa på glasögonen. Om det också är flugorna som orsakar kliandet på rygg och arm vet jag inte. Kör med Aloe Vera som dämpar kliandet.
0,1% energi
Inte nog med dessa småflugor. Den här värmen som råder just nu är inte skön. Den tar verkligen musten ur en. Soffläge med en bok, och ögonen trillar ner på en efter bara några minuter. Man är dyngblöt på kroppen hela dagarna. På kvällarna är det riktigt behagligt ute. Men då har vi en del småkryp som fortfarande irriterar och orkar flyga efter dagens värmebölja. Till glädje för fladdermössen som flyger fram och tillbaka på vår gata.
Priser på konsumentprodukter begränsas
Regeringen meddelar att bränslet visserligen räcker till både fordon och elproduktion ett tag till, men eftersom kassan för subventioner på bränsle sinar, tvingas man nu prioritera. Genom att införa pristak på de mest kritiska konsumentprodukterna försöker man dämpa smällen, men faktum kvarstår: priserna kommer att stiga så länge världsmarknaden skakar.
Blir konflikten långvarig handlar utmaningen snarare om skenande importkostnader än att lagren sinar helt, då statens resurser för att dämpa prischockerna är begränsade. Det finns redan stor press på att höja priset på gasolflaskor för matlagning. Vad kommer det innebära för hushållen och för alla matställen? Ingen har råd att äta ute då priserna på menyerna höjs eller? Får se om mitt matställe tvärs över gatan kommer höja priserna.
Fokus för de nya pristaken ligger på basvaror som ris, snabbnudlar, konserver, vegetabilisk olja och fisksås. Det blir alltså att rikta in sig på de tre förstnämnda om man vill hålla matkontot nere framöver. Men det stannar inte vid matbordet; även “de tre T:na”, tvål, tvättmedel och tandkräm, ingår i listan. Det är ju trots allt produkter som också hör vardagen till. Framför allt tvättmedel.
Dricksvatten är något som kanske borde ingå i pristaket. När oljepriserna går upp, blir ju även råvaran till plast dyrare. Såg att min frisörska som säljer dricksvatten, gått ut med varning om eventuell höjning. Å andra sidan är konkurrensen här stenhård, så företagen vågar troligtvis inte höja priserna på direkten.
Vi är lite stolta just nu
Nej, vi är enormt stolta. Orsaken stavas Thepchaiya Un-Nooh, snookerspelare från Thailand som gjorde sin livs turnering, då han vann finalen av World Open i Yushan. Den 41:a seedade besegrade först världsettan Judd Trump i semifinalen, för att sedan besegra sportens förmodligen bästa spelare någonsin i finalen, Ronnie O’Sullivan. Framesiffrorna skrevs till 10-7. Det var längesedan man såg en sådan här bra snooker som Thepchaiya Un-Nooh presterade i den här finalen. En kille man måste hålla ögonen på fortsättningsvis.
“Detta är den största titeln i min karriär och de högsta prispengarna jag någonsin vunnit. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse! Jag hoppas att snooker kan bli populär i Thailand igen, precis som förr”. (Thepchaiya Un-Nooh)
Försöker se så mycket snooker jag bara kan. Imponerande hur man kan placera köbollen där man vill ha den inför nästa stöt. Eller gömma sig bakom någon annan färgad boll för att försvåra för motståndaren. Snooker är som ett schackspel med kö. Lätt att lära men ruggigt svårt att spela.
Till sist
Det får trots allt bli en rejäl middag ute denna helg för att fira sommartidens ankomst, det ekonomiska läget till trots. Kan jag dessutom bidra lite till att vårt stamställe kan hålla öppet, så gör jag det med glädje. Thai hjälper thai.
Någon större travvinst finns inte på kartan än, men då ingen satte 8 rätt förra helgen väntar en rejäl jackpott nu. Kanske slänger jag in en Harry Boy och låter turen sköta resten, utöver de andelar jag redan har. Jag får filura lite på det.
Nu ska det bli skönt att lägga den här veckan bakom sig. Den har varit varm, tråkig och tagit på krafterna, till och med vattningen har blivit lidande. Men har jag rätt att klaga? Egentligen inte. Har jag själv satt båten i sjön så for jag ro den också. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

Uppdatering. Nu på lördagsmorgonen klockan 05.30 jagade Ploen bort två apor från mangoträdet samt att ett stycke ekorre hittat in i vår bur. Aporna flydde bort längs ledningarna och ekorren blev utsläppt långt ifrån mangoträdet.
“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute
Jane "Nightbirde" Marczewski
Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal
Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.




