Känner mig som en mjukglass

Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 24 april 2026 Publicerat: 25 april 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,54 kr. För en vecka sedan: 28,57 kr.

Finns det överhuvudtaget en månad helt befriad från de där oförutsedda utgifterna? De där som smyger sig på precis när man tycker att man har koll. I lördags dök en sådan upp, mer om den detaljen lite längre ner i flödet. Dessutom blir det en skvätt om “stress kontra lugn”.

I övrigt är det hög tid att samla ihop både mig själv och en rejäl bunt papper. Det är dags för den årliga vändan med ansökan om uppehållstillstånd. Jag får inte glömma att samtidigt köpa ett re-entry, så att jag kan återvända till Thailand och behålla mitt tillstånd efter resan till Vietnam i slutet av året. Jag vill ju inte riskera att förlora det och behöva börja om på nytt. Man kan visserligen köpa det på flygplatsen också, men det är skönt att ha det avklarat innan. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

SAMUT SAKHON WEATHER

Bilparkering i Pattaya

Lovade förra veckan att återkomma om parkering i Pattaya. Att hitta en vanlig parkeringsplats vid hamnen, med alla turister som ska iväg med färjorna, är nog som att leta efter en nål i en höstack. Men Ploens systers man styrde oss till ett parkeringshus där vi helt enkelt lämnade bilen till några killar. Jaha, inget mer med det.

Men det var när vi skulle hämta bilen som jag fattade vad det var för slags parkeringshus. För där kom den utåkande på en datastyrd platta. Hur det såg ut i själva parkeringshuset vet jag inte, men troligtvis staplades bilar ovanpå varandra.
Jag har sett det här en gång i Bangkok, när jag och Stefan vandrade omkring (tredje bilden). Den här typen av parkeringar finns tydligen lite överallt på de större orterna, och i andra delar av världen också. Här kostade vår parkering 750 baht för tre dagar. Grannen berättade att i Bangkok kan man få betala 50 baht per timme, säkert reducerat om man tar ett helt dygn.

 

Vilken hjälte jag skulle kunna bli

Det är något vackert men sorgligt med en efterlysning; en blandning av hopp och förtvivlan upptejpad med brun packtejp. Tänk om jag fick syn på den lilla rackaren och, med en del lirkande, skulle få tag på den. Självklart kommer jag nu inte bara kika ner i backen på morgonpromenaderna, nu blir det upp i det blå också. Plus att ha något gott i fickan att locka med. 

Mera djur

Det finns ett hus i gränden som står på pålar. Under är det bara vatten. Jag brukar i stort sett alltid kika ner där när jag går förbi, i hopp om att kanske få se någon varan. Och i tisdags smällde det till. Strax innan jag är framme vid huset hör jag ett plask. Jag tassar försiktigt fram och ser där vad som kom simmande. Det kan vara samma varan som jag sett ett antal gånger i början av gränden. Men troligtvis är de fler som härjar i området.

Väl förpackade

Mina två burkar lingonsylt som jag beställt till Ploenska huset var rejält emballerade, det var nästan mer förpackning än burkar. Jag hittade dessa Ikea-lingon på Lazada och det ska bli spännande att se hur de smakar framöver. Det får helt klart bli till en middag med köttbullar, sås och potäter.

Korvbröd (?) vs korvröd

Ibland går förväntningar och verklighet inte riktigt ihop. Det vet vi ju alla som någon gång beställt varor från nätet. I vilket fall som helst. Jag satt där förra veckan och gjorde lite matbeställningar. Ville även ha lite varmkorv med bröd, gott till en fotbollsmatch typ. Wienerkorv fick det bli. Klickade även hem det som såg ut att vara helt vanliga, fina korvbröd (bild 1). Det är allt man ser när man ska beställa. Men så kommer leveransen. Det där var inte riktigt vad jag hade räknat med (bild 2).

Istället för sådana där luftiga, jämna korvbröd som man är van vid, så låg det i påsen något som mest sett ut att ha haft en tuff resa. Lite ihoptryckta, lite trötta, och inte alls den där känslan av att nu ska det bli gott med varmkorv med bröd. Det går säkert att äta, det är inte det. Men ibland handlar det ju om mer än bara smaken. Det handlar om känslan. Och här föll det rätt platt, om jag ska vara ärlig.

Som kontrast kan jag visa hur det kan se ut. De här beställde jag tidigare från ett annat håll, och här snackar vi korvbröd. Raka, fina, lagom stora och med lite självförtroende i formen.

Sådana där som faktiskt klarar av uppgiften att bära en korv utan att ge upp halvvägs. Nästan så att de var längre än själva korven. Så när man får hem något som mer ser ut som… ja, “något att lägga korven på” istället för i, då blir man lite snopen. Men man lär sig. Nästa gång vet jag vad jag ska välja.

Ja jisses

Ploen skulle till sjukhuset för att ta ett blodprov förra lördagsmorgonen, men hann inte många hundra meter förrän bilen stannade. Det var (för den som inte har tummen mitt i hand) AC-kompressorns remskiva med magnetkoppling (AC-koppling) som hade havererat, så det blev bilen som fick åka bilambulans till en verkstad i närheten. Tur att det inte hände när vi var på resande fot förra veckan, på väg till eller från Pattaya. 5150 baht fattigare. Skrev jag att det var en rem också som brustit? Om inte, så är det gjort nu.

Eftertanke till förra lördagen

Det här med stress alltså… det är nog en av de största sakerna jag har lärt mig här nere. Inte så att jag är fullärd, långt därifrån. Men det märks att något har hänt. Det som slår mig gång på gång är hur lugnt många tar saker när det strular. Det är liksom inget stort drama. Ingen går upp i varv i onödan. Det är bara att konstatera läget och gå vidare.

När jag mötte upp Ploen vid bilen förra lördagen, skrattade hon och verkade vara hur avslappnad som helst. Det betyder inte att folk inte bryr sig. Det handlar mer om att inte lägga energi på själva irritationen. Man hoppar över den delen och går direkt på lösningen istället. Det intressanta är nästan motsatsen. Om någon börjar bli irriterad eller höjer rösten, då märks det direkt. Då blir det obekvämt. Som att det är just stressen i sig som är problemet, inte situationen. Just så fungerar Ploen.

Jag märker på mig själv att jag har förändrats lite där. Förr kunde jag haka upp mig och bli småirriterad över saker som ändå inte gick att påverka. Nu… ja, nu rycker jag mest på axlarna. Man försöker i alla fall. Inte för att jag har blivit någon sorts lugn guru direkt… men jag har nog skruvat ner stressnivån ett par hack. Att spegla Ploen på det sättet är faktiskt rätt skönt.

En riktig trädgårdsvän

Blir som barn på nytt när man stöter på dessa i trädgården. Så vackra och eleganta. Bra att de trivs i trädgården liksom våra paddor. Käkar myror och annat för dem gott. 

Må vi slippa detta

Kraftiga sommarstormar drabbade flera distrikt i Phetchabun-provinsen förra lördagen, med kraftigt regn och långvariga hagelstormar, vilket lämnade marken täckt av is. Dock var det bra på ett sätt, då skyfallet hjälpte till att släcka flera bränder som tidigare varit svåra att kontrollera. Inga omedelbara rapporter om skador bekräftades, även om vissa jordbruksförluster noterades. Phetchabun ligger bara en femtimmarsresa med bil, rakt norrut från Samut Sakhon. Vem vet vilka vägar vädrets makter tar framöver.

Totalt orkeslös

I ett par veckors tid har jag nu känt mig som en mjukglass som glömts kvar på instrumentbrädan i en Volvo. Jag flyttar hela tiden fram “att göra” på listan över småjobb. Högtryckstvätt av ytor utanför huset, låta grästrimmern få jobba lite på andra ytor. Det enda lilla småskutt jag gör är att vattna i trädgården. Ser till om så är möjligt, att vattna i motvind. Det är skönt kan jag lova.

Men maskinerna får vänta. Just nu kräver min vän soffan all min uppmärksamhet, och jag är inte den som sviker en trogen kamrat. Det blir en hel del ryggläge på dagarna. Men så länge högtrycket råder utanför, råder lågtryck i min kropp. Grästrimmern får helt enkelt acceptera att vi har en paus i vår relation. Högtryckstvätten likaså. Soffan, vattenflaska och en fläkt på full fart är det som gäller. Detta tillsammans med en bra bok eller SVT Play. 

Sherlock Holmes av idag

Arvinge okänd säsong sex drog igång i måndags. Kattis Ahlström och Mark Levengood söker över hela världen efter försvunna arvingar. “Okända livsöden rullas upp och släktingar får efterlängtade svar – och ibland också miljoner”, står det att läsa på SVT:s webbsida. Otroligt spännande och på sitt sett en lärorik programserie.

Det är fascinerande att se hur de pusslar ihop fragment av liv ur gamla arkiv för att ge upprättelse åt de bortglömda. Serien visar tydligt att det största arvet sällan är pengarna, utan snarare de svar som äntligen ger människor en helhetsbild av sitt ursprung och sin historia. Den känslan i det sistnämnda kan jag känna igen mig i. Det är ett imponerande detektivarbete som bevisar att bakom varje siffra i ett register döljer sig ett unikt människoöde som förtjänar att berättas. Säsongen består av sex avsnitt. För min del hade det gärna kunnat vara det dubbla. Jag skrev för ett par veckor sedan och ställde frågan i samband med programmet Demenskören, “Hur mycket känslotårar har en människa?”. Det gäller även i allra högsta grad Arvinge okänd. I alla fall första avsnittet.

Annars är det Familjehemligheten som gäller i radions P1. Vad händer när familjehemligheten avslöjas? I programmet Familjehemligheten möter Gunilla Nordlund människor vars liv förändrats i grunden av en avslöjad hemlighet. Ny podd varannan lördag. 

Borta med vinden

Vi drog till DoHome tidigt igår morse, innan värmen hunnit få ett ordentligt grepp om oss dödliga. Ploen hade bestämt (och jag var inte sen att hålla med) att den lilla golvhyllan i köket gjort sitt och behövde ersättas.

Närmaste ställe för sådana inköp är som sagt var DoHome, ett varuhus som är ungefär lika stort som Gotland. Okej, inte riktigt, men det känns nästan så när man står där och blickar ut över hyllsektion efter hyllsektion som sträcker sig mot horisonten.
Väl framme vid hyllavdelningen råkade jag blinka, kanske lite långsammare än vanligt, och när jag slog upp ögonen var Ploen borta. Om man inte trampar henne på hälarna precis hela tiden kan hon försvinna likt en vessla på en sekund. Att börja leta efter henne i den labyrinten är det sämsta man kan göra. Det är som att leta efter en nål i en höstack som dessutom rör på sig. Det bästa är att stå kvar, hålla positionen och hoppas att hon dyker upp med tiden. Om det är första gången det händer? Skojar du?

Trots att vi for iväg tidigt, så tog hela proceduren ett par timmar. Då vet ju ni som följer mig, att vi har DoHome endast runt hörnet. Men innan Ploen bestämt sig för vilken modell hon ville ha, så lät hon även personalen montera ihop bitarna. Vilket jag var tacksam för. Slippa jäklas med hyllbitar och bruksanvisning på thai, och denna värme på det. Det hade inte gjort humöret på topp kan jag lova.

Till sist

Något extra tillskott i kassan blev det inte efter förra helgens trav. Ingen hade alla rätt, så det är jackpott igen som gäller. Gillar inte riktigt det här med jackpottar, men det är en annan historia. Man gör som gräshoppan och kängurun, lever på hoppet.
Vad helgen förutom trav och fotboll har att bjuda på, står skrivet i stjärnorna. Man orkar som sagt var inte mycket i denna värmebölja. Men så länge man får vara frisk och kry, ska man egentligen inte klaga. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute