Mexikanarna som skjuter på mig

Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 27 februari 2026 Publicerat: 28 februari 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,11 kr. För en vecka sedan: 29,77 kr.

När är det som farligast att gå i skogen? Jo på våren, för då skjuter träden skott. En gammal klassisk gåta. Här i vår trädgård skjuts det nästan dagligdags ska ni veta. Mer om det alldeles strax.

Avslöjar också förändringen som infördes med start i förra veckans blogginlägg. För de som inte såg den. Det blir även ett rejält skutt från gatan här, till en off topic-text långt ifrån Thailand i veckans blogginlägg. Den kan man lätt scrolla förbi om man vill. Eller som jag ibland brukar skriva: allt ligger i betraktarens ögon. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

SAMUT SAKHON WEATHER

Ta skydd

Får jag presentera Ruellia simplex, mer känd som mexikansk petunia. Den växer just nu hej vilt som en naturlig mur mellan oss och grannen, och även om den är vacker med sina lila blommor, döljer den en hemlighet.

Länge har jag funderat på vad det är som landar i mitt hår när jag vattnar. Det händer inte varje gång, ska sägas. Min första tanke var att det satt en fågel på grannens plåttak och siktade på mig, men när jag tittade upp var det helt tomt.

Det var först nu i veckan som mysteriet fick sin lösning. Medan jag stod där med vattenslangen såg jag det med egna ögon: en liten brun frökapsel fullkomligt exploderade när den träffades av vattnet och sköt iväg sina frön med en väldig fart. Ruellia har en fascinerande mekanism: när kapseln torkar byggs en spänning upp, och när vatten träffar kapseln sväller den ojämnt så att den plötsligt spricker. Fröna kan då skjutas iväg flera meter. Filmen nedan har jag delat från YouTube.

Som om explosionen inte vore nog är fröna täckta av ett slem som blir klibbigt vid väta. Det gör att de fastnar på allt de landar på, inklusive mig själv, för att sedan torka fast och spridas vidare. Här i Thailand och andra tropiska klimat är detta en av anledningarna till att den sprider sig så effektivt och blir svår att kontrollera. Varje kapsel innehåller ca 20–28 frön med mycket hög grobarhet.

Lästid

Var det någon som märkte förändringen här på bloggen förra veckan? På bilden nedanför har jag ringat in nyheterna: en hälsning som anpassats efter Sverige och när på dagen du läser, samt en beräknad lästid för inlägget. Får se om jag fixar till hälsningsfrasen, så den stämmer oavsett var i världen man är. 

Hur tiden räknas ut kan du läsa mer om genom att klicka upp faktarutan. 

Off topic

Förra året hade jag en intensiv dialog med både Svenska Innebandyförbundet och det bolag som ansvarade för TV-sändningarna. Anledningen var den usla sändningskvaliteten: AI-kameror som inte hängde med för fem öre; kameran var kvar på vänster planhalva när spelet var på höger planhalva, utzoomningar som gjorde det omöjligt att se vad som hände på planen, och kommentatorer som satt hemma i sovrummet (där man ibland hörde familjen i bakgrunden).

Allt jag då erbjöds som plåster på såren var en värdekod till en valfri match, som om det skulle göra sändningarna bättre? För förbundet och bolaget handlar det naturligtvis om ekonomi. Man slipper avlönad personal på plats och föreningarna sköter tekniken själva för att maximera intäkterna. “Allt blir bättre när AI-kamerorna blir mer intelligenta”, lovade man mig. Jag tröttnade till slut och slutade titta på innebandy. Fram till förra helgen.

Jag slog på matchen Järfälla–Hagunda i Allsvenskan. Hade det skett någon förändring till det bättre? Icke. AI-kameran visade mer av den egna läktaren än av spelplanen. Den svajade hit och dit, zoomade ut och in så pass mycket att man snudd på blev sjösjuk. Hur ska man kunna följa en vit boll mot ett blåvitt underlag i en utzoomad bild?

Riktigt förbannad skrev jag till både förbundet och Solidsport. De senare svarade snabbt. Här är min kritik och deras svar:

Min feedback till Solidsport:
Tänkte se Järfälla–Hagunda. Men när man ser mer av läktaren där AI-kameran står än själva planen, då ger jag sjutton i att kika. Man ser ju inte vad som händer på andra sidan. Var är bollen? En kamera som inte hänger med för fem öre. Svajar än hit och än dit, zoomar ut och in. Man blir sjösjuk. Jisses.
/ Anders W

Svar från Solidsport support:
Hej Anders, tack för att du hör av dig! Jag har tagit detta vidare och hoppas på att de ska kunna få till en mer inzoomad bild så man slipper se så mycket läktare. Beklagar detta! Här är en värdekod som tack för din feedback: 54e19bec (denna kan du låsa upp valfri sändning med när du önskar framåt).

Hur såg det då ut under matchen som triggade mitt protestmail? Fotot nedan ger kanske inte en helt rättvis bild av hur det upplevdes i rörelse, men ni ser ju själva, man får nästan bättre koll på publikens frisyrer än på bollen vid bortre sargen.

Vilken OS-söndag

Vilken härlig avslutning det blev i OS förra söndagen. Guld för Ebba på femmilen och därefter guld till tjejerna i curlinglaget, Lag Hasselborg. Längdskidtjejerna tog fem guld av sex möjliga. Totalt blev det 18 medaljer till Sverige under detta OS. Fantastiskt. Det har varit två kontrastrika veckor; man har suttit och tittat på vintersporter i 30-gradig värme och med fläkten på. Vad ska man nu hitta på att göra på dagarna? 

Jisses vad folk

Jag fick stå i en liten kö på 7/11 i veckan när jag skulle handla. Endast en kassa var öppen. Men det var ingenting i jämförelse med vad passagerarna som anländer till Suvarnabhumi flygplats möter dagligen. Enorma köer för att passera passkontrollen.

När på dygnet det kan vara “bäst” att anlända har jag ingen aning om. Har själv som oftast anlänt tidigt på morgonen, vilket har varit helt okej. Visst var det köer då också, men inte alls som man ser på filmen. Så den lilla kön på 7/11 med en kassa öppen var rena paradiset i jämförelse.

Skön tur in till stan

Istället för att ta bilen in till stan körde vi till floden där vi brukar promenera på kvällarna. Därifrån tog vi båten över sista biten för 3 THB per person, en resa som tar omkring fem minuter. Billigt och trevligt, en kombination som är lätt att tycka om. Därefter gick vi genom kinakvarteren för att sedan gena genom järnvägsstationen. Målet var, som jag nästan höll på att säga, som vanligt en tygaffär.

Det var mycket folk överallt; affärerna har säkert hållit igång sedan tidig morgon. Alla är alltid på språng någonstans. Vi också.

En del samlar frimärken

Själv samlar jag numera poäng. Tänk att det skulle ta över sex år innan jag blev medlem hos 7-Eleven, men nu finns äntligen appen för Thailand i min telefon. Poängen börjar så sakteliga droppa in. Men är de värda någonting? Nja, inte direkt om man frågar mig.

100 poäng motsvarar 1 baht när jag handlar i butik. En billig dryck för 20–30 baht innebär alltså att jag behöver 2 000–3 000 poäng. Jag får ungefär 3 poäng för varje 10 baht jag spenderar. Handlar jag för 150 baht får jag alltså ca 45 poäng. Det är bara att konstatera: poängsystemet handlar mer om lojalitetsstyrning än cashback. De samlar in mina inköp, lockar med bonuskampanjer och gör allt för att jag ska handla oftare.

I slutändan är det nog 7-Eleven som har vunnit. De har min data, mina köpvanor och min odelade uppmärksamhet. Själv har jag nu 117 poäng. Det räcker väl precis till att få dofta på en kanelbulle i dörröppningen?

Denna skytteltrafik

Just nu pågår det enorma byggen runt våra trakter, alltifrån stora industrilokaler till lite mindre. De största ligger en bra bit bortanför oss, men bilarna måste förstås passera på vår gata. Det blir väl en genväg, kan jag tänka mig, snarare än att köra runt och in från ett annat håll.

Stora tunga lastbilar, både med och utan släp, susar förbi i otroligt höga hastigheter. Cementbilar likaså. Det är egentligen otroligt att det inte har hänt någon olycka med tanke på deras framfart, och man får vara evigt tacksam att så inte har skett. Frågan är bara hur länge turen håller i sig om tempot fortsätter i samma stil, man får verkligen hoppas att de sänker farten innan något allvarligt inträffar. Men det är nog bara en dröm.

Inte bara termiter kan vara ett hus värsta fiende

Så även myror. Skulle tända taklampan utanför där vi har bilen. Men lampan bara stod och blinkade samtidigt som det sprakade en del från strömbrytaren. Lampan har inte använts många minuter, så jag var övertygad om att felet satt i strömbrytaren. Dessutom kom det ut 13 243 myror ut från densamma.

Men thailändare, i det här fallet Ploen, vet oftast bäst. Frisörskan man kom med en ny lampa, men vad var det jag hade sagt innan? Felet sitter i strömbrytaren. Han micklade loss den och mycket riktigt. Inne i själva strömbrytaren, hade myrorna tydligen byggt något slags bo.

En rejäl rensning och sedan tillbaka med strömbrytaren på sin plats. Voila, varde ljus! Sedan fick jag faktiskt njuta av den sällsynta känslan av att ha haft rätt från början. Ibland krävs det helt enkelt en thailändsk envishet och en svensk envishet för att få ljus i mörkret.

Till sist

Då är det dags att runda av den här lugna veckan, tillika månadens sista blogginlägg. Mars månad står runt hörnet och väntar. Väntar är för övrigt ett ord jag är mycket väl bekant med, i synnerhet när det gäller en fin, fet travvinst. Det är man ju inte direkt bortskämd med; jag kan snart titulera mig mästare i luftslottsbygge.

Apropå luftslott så sålde jag min luftgitarr till en thailändare i veckan. Fick 300 THB, vilket kändes helt okej. Apropå 2.0 och gitarr så råder det tydligen Melloyra i Sundsvall i helgen. Jag har dock inte sett ett enda program. Tror orsaken stavas tidsskillnad. Så om rätt låtar har gått till final, är jag fel person att fråga. Må så grankott allihop och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute