Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 19 september 2025 Publicerat: 20 september 2025
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,48 kr. För en vecka sedan: 29,47 kr.

Den här veckans inlägg börjar riktigt off topic. Långt från Thailand men så nära Alnö man komma. År 1949 kom Vilhelm Mobergs Utvandrarna. För drygt en vecka sedan kom Nattvandraren. Mer om den alldeles strax. Vandrat har jag också  gjort. Även om det alldeles strax. Eller det beror ju på hur fort man läser. Så strax kan ju bli lite senare. Ja ja, nu ska vi inte veckla in oss i några konstigheter. Veckans inlägg ser ut som följer:   

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

SAMUT SAKHON WEATHER

Nattvandraren

Förra veckan dök han upp på nätet, mitt framför ögonen på mig. En förälder från tiden då jag jobbade på fritids. Alla arbeten jag har haft i Sundsvall, har varit mina bästa jobb. Fritids absolut inget undantag. Hur som haver så var han där, Thomas Svensson. För många säkert känd som sångare i bandet Brus Brothers. Numera också författare. Tillsammans med sin sambo, har de nu givit ut sin första bok som de skrivit tillsammans, Nattvandraren. 

Personalfesten hade varit kul, men rattfyllan efteråt blev en mardröm. En olycka som slutade i döden. Och Eriks beslut efteråt? Katastrofalt. Att göra sig av med kroppen.

Nattvandraren var ute och vandrade, grubblerierna hade tagit över. Då såg han något som han inte borde ha sett. En smäll. En kropp. En hemlighet som han på något sätt kände gav sitt liv en ny, om än skrämmande, mening.

Att försöka återta kontrollen över situationen har visat sig vara en omöjlighet för Erik. Samtidigt vet han att någon iakttar honom. Någon som vet. Snart är vittne och förövare indragna i en riktig katt-och-råtta-lek. En lek som hotar precis allt som är viktigt för Erik: hans familj, hans äktenskap, hans karriär och till och med hans vänskap med Martinsson.

"Nattvandraren" är den första boken i en trilogi. Det är en suggestiv spänningsroman om skuld, lögner och vad en människa är beredd att göra för att bevara fasaden, och för att överleva.

Alla har vi väl känt av det där med dåligt samvete. Här skildras ett mörkt dåligt samvete, där karaktären desperat försöker sopa undan spåren efter sina handlingar. Det här är som man säger en bladvändare som man inte vill lägga ifrån sig.  Boken utspelar sig på Alnö, vilket ger en stark lokal känsla. Den här deckaren sticker verkligen ut, jämfört med många andra. Det är därför den är så otäck bra och spännande att läsa. Den sätter också mig som läsare i dilemma.  Jag väntar nu med spänning på de två sista böckerna i den här trilogiserien. Stort grattis till dig Thomas och Ulrika. 

Ska den här rädda området

Här står den, brandposten som jag skrivit om tidigare. Den enda synliga i området, som jag cyklar igenom på min 2 km långa slinga. Ska den räcka för att släcka eventuell brand? Får hoppas att vattenslangen finns i närheten också. Om nu sådan finns. Kanske brandposten inte ens fungerar.

Totalt onödigt vetande

Medans vi ändå är inne på vatten, kan jag härmed nu meddela att vi fått en ny vattenmätare. Färg: blå. Räkneverket i den stod helt still från lördag och en bit in under måndagen. Ett vattenrör någonstans, hade gått sönder vilket gjorde att fyra områden, bland annat vårt, var helt utan vatten. Det här ställde naturligtvis till det lite för oss. Vår blåa tunna, tillika vattenreservoar, tömdes dock snabbt under lördagen, när jag vattnade i trädgården. Då hade vi ingen vetskap om att huvudledningen var avstängd. Annars hade vi nog klarat oss under tiden det lagade vattenledningen. 

Ännu mer vatten

Trodde det var slutgrävt på gatan sedan de lade ner dräneringsrör och höjde gatan. Allt för att mota översvämningar från träsket. Förra veckan skrev jag om hur de lastade av en massa plaströr på vår gata. Rör som sattes ihop och som sedan släpades in på en väg för att grävas ner. Nu i veckan fortsatte man det arbetet, fast utanför oss. Maskiner, plaströr, dammigt och ett jädrans liv. Avslutade förra veckans inlägg med att allt har en ände. Var denna rörläggning kommer ha sin ände, återstår att se. 

Ännu en fiberkabel

Är det inte markarbeten så är det en bit ovan mark, arbeten sker. En ny fiberkabel läggs till övriga kablar. Här är det tack och lov lindrigt med kabelhärvor. Jämfört vad man kan se på många andra håll. Minns inte direkt vad vi betalade för vår fiberindragning. Har för mig det var runt 700 Thb. Billigare kan man inte få. Ska vara gratis då. 

Rätt rolig att se

Kan inte undgå att visa dessa lånade bilder. Är det nedskräpning efter något party man kan se? Svaret på det är nej. Så här kan det se ut när man bokar sin plats, innan ett uppträdande.

Mondo inspirerade

Världsrekord igen, 6 meter 30 centimeter. Otroligt. Hur som haver så fick han mig att ställa upp på 2 km gång. Ställde cykeln i tisdags åt sidan, och gångade mina 2 km istället. Va, skrev jag gångade? Menar naturligtvis gick. Världsrekord direkt, då ingen farang här har gått den sträckan förut på snabbare tid än vad jag gjorde. Dock kan man fundera på om jag gjorde rätt som gick denna morgon. Det var en enorm luftfuktighet efter nattens regnande, vilket gjorde att man var dyngblöt av svett efter promenaden. För att inte tala om allt vatten på vägen, som man fick försöka parera om det gick. Oavsett så ska jag fortsätta med promenaderna. Vilket jag gjorde på onsdagen. Nytt rekord på lika många dagar. Mondo, känn flåset i nacken. Under onsdagens promenad slapp jag ta små omvägar för att undvika vattenpölar. Därav den bättre tiden. Men stötte ändå på en rejäl patrull. Kommer strax.

Blev en dyr tisdag

Efter promenaden och dusch, drog jag igång datorn som är kopplad till TV:n. Efter bara några sekunder blir bilden svart. Är det datorn eller TV-apparaten? Visade sig att det var TV:n. Kaputt. Inte värt att laga. Så är det ju tyvärr idag. Den här var dessutom fem år gammal. Så iväg för att köpa en ny. Nu blir det ris och vatten till mat ett tag framöver. 

Nu är det krig på riktigt

Under onsdagens promenad när jag börjar närma mig bostaden, närmar jag mig också hundarna. Den här gången filmade jag inte, då jag i min enfald trodde att de enbart anföll cyklister typ. Men ack vad fel jag hade. Nu var det fyra stycken som gick till attack. En stor brun som jag aldrig sett tidigare, var nästan uppe och nosade på mig. Det var en tik som såg lömsk ut. Den svarta hunden som är värst, skällde och visade tänderna. Jag skrek men vad hjälpte det. Mannen som äger (?) jyckarna kom ut och ropade lite försynt. Sa till honom att ropa till sig hundarna, samtidigt som jag låtsade att jag sköt på dem, en efter en. Där och då var jag riktigt arg. Jag började gå igen med hundarna skällande efter mig. Vänder mig om och går mot dem. De backar, morrar och försöker skrämma mig med sina tänder som de visar. Mannen ropar stilla igen, men vad hjälper det. Jag skrek till mannen &¨^*”@!=%+]$ samtidigt som jag pekade finger. Hundarna närmade sig återigen morrandes och skällandes. Mannen ser jag inte längre. Gör en sparkrörelse mot hundarna, vänder mig om och börjar gå hemåt.
Hemma berättade jag exakt för Ploen vad som hänt, vad jag sagt och gjort. Hon gick direkt bort till stället för att prata med dem. Det enda mannen hade varit bekymrad över, var att jag pekat finger. Vilken tomte. Rädd för att tappa ansiktet. Nu ska jag ha igång 360-kameran varenda gång jag passerar stället. Bra att dokumentera om det skulle bli problem framledes. Sedan får man inte glömma bort att i grannregionen har vi hundar med rabies, som man upptäckt. Har ingen lust att bli biten av några jyckar.

Tyvärr så slutar det inte där. Senare på eftermiddagen dyker en kvinna och man upp i en bil. De vill tydligen diskutera dagens hundjagen. Ploen vill att jag ska komma. Okej, gör väl det. Visar dem filmen från näst sista hundjagen då jag kom på cykel. Då hånflinar kvinnan som tycker det var kul det hon såg. Frågar vad hon skrattar åt, tar ett par snabba foton och går därifrån.
Det var viktigare att diskutera att jag pekade finger, än att man ursäktade sig för hundjagen. Mannen som kom ut idag när hundarna kom, är tydligen sjuk och har svårt att gå. Det är vad jag har att ta hänsyn till och ska acceptera, ifall hundarna anfaller mig. Torsdagens promenad inga hundar. Tack för det.          

Frid och fröjd är det i magen i alla fall

Har börjat äta en hel passionsfrukt varje dag. Stärker bland annat immunförsvaret och håller matsmältningen i trim. Plus en massa andra fördelar och nyttigheter. Sedan är det så himla gott. I alla fall tycker mina smaklökar det.  

Till sist

Dags att sätt dit knorren på veckans inlägg. Likt slutändan på en gris. I många år samlade jag på grisar. Vet inte hur många jag hade till slut. Men det var då det. Mycket hund och hundsnack den här veckan. På det tror jag inte vi har sett slutet än. Får känslan av att som farang har man inte mycket att hämta, i sådana här sammanhang. Hade jag inte varit här, hade det här inte hänt. Så jag får väl skylla mig själv helt enkelt. Det är väl så thai ser det. Men om de tror att jag ska sluta promenera, cykla mina 2 km, så kan de glömma det. Den här striden ska jag gå segrande ur.
Om man står som vinnare efter lördagens V75 är tveksamt. Lite stolpe in (det vill säga, lite tur) så är ju allt möjligt, i och för sig. Man lever som en känguru, på hoppet. Gris, hundar, hästar och känguru, börjar likna en djurpark snart. Bäst att sluta innan varanerna kommer, jagandes av apflocken från träsket. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.