Kategori: Samut Sakhon (Sida 1 av 22)

Tur vi har blixtlås

Tror jag börjar veckans inlägg med en liten väderleksrapport, så får vi det ur världen, en gång för alla. Natten mot söndag, hade vi ett rejält åskoväder rakt ovanför huset. Ja jisses vad det smällde. Tvivlar på att det finns åskledare här på radhuslängan. Blixtlås har vi mycket av i shopen, om inte annat. Sedan inleddes veckan med regn, översvämningar för att under tisdagen avstanna helt. Inget vatten varken ovanifrån eller från träsket. Det tackar vi för. Onsdagen var en repris av tisdagen. Torsdagen var en varm och emellanåt solig dag. Fredag, nu kan vi börja prata väder. Riktigt varmt och gött. Gött om man dessutom sitter vid två fläktar på högsta hastighet. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Veckan har för övrigt varit mycket lugn. Ploen jobbar på med sina mönster och klipper tygbitar hela dagarna. Nya modeller, nya färger. Eller så kommer det någon kund, som vill ha ett par byxor lagade. Tvätt är det nästan varje dag här. Dels våra egna kläder, men också de som kommer tillbaka efter uthyrning. Då blir det handtvätt, då det ej går att tvätta dem i maskin.

For iväg med cykeln till stora vägen under onsdagen. Dels för att köpa lite ingefära, på den lilla marknaden samt något att dricka på 7/11. Blev några burkar Leo. Den här gången frågade expediten, men annars lägger de bara ner en eller två sugrör. Men hur gott är det att dricka öl med sugrör? Okej, ur hälsosynpunkt då, slippa sätta “kanske” ej så ren burk till mun. Vad vet man? Nu hade jag inte så bråttom att dricka den direkt utanför butiken. Det fick bli ur ett glas när jag kom hem. 

Feelgoodroman

Hittade en rolig bok med titeln, Alla känner apan av Varg Gyllander. En härlig roman om Leonard, som vaknar utomhus en snömättad februarimorgon i centrala Stockholm, med smak av bensin i munnen och vaga minnen av kvällen innan. Efter att ha fått kicken från sitt jobb på morgonen, reser han sedan samma dag till Thailand. Riktigt rolig, men också med mycket eftertanke. Igenkänningsfaktorn är hög. Ploen undrar ibland vad jag ligger och skrattar åt. Vad svarar man på det, utan att krångla in sig allt för mycket i thai-engelskan? Kan med glädje rekommendera denna feelgoodroman.  Behövs nu i dessa pandemitider. 

Sjukhusbesök

Gjorde ett besök på det statliga sjukhuset här i Samut Sakhon under veckan. Vi hälsade på en äldre syster som brutit foten. Stora avdelningar med typ åtta platser på varje. Var roligt med instruktionerna i hissen, vad det gäller att hålla avstånd. Förstod man inte av markeringarna på golvet, fanns även bild uppsatt som visade hur man ska stå. 

Thaisafari och valpropaganda

Någon dag, eller kväll måste det bli, vill jag iväg på lite thaisafari. Såg den här skylten då vi var på väg in till Samut Sakhon. Platsen där man kan beskåda eldflugor, ligger inte långt ifrån där vi bor. Det blir att smeta in sig med aloe vera och myggmedel, så man inte blir uppäten av de andra knotten, som surrar runt omkring.   

Just nu pågår en valpropaganda här i Samut Sakhon, och tydligen i hela landet. Tolkar jag skyltarna rätt, så är det något slags distriktsval. Som sagt, skyltar överallt, precis som hemma när vi har val. Men det räcker inte med det. Varje dag, passerar ett antal bilar på gatan med högtalare, där olika kandidater sprider sin information. Tror volymen är inställd på högsta läge. En kandidat (högra bilden) har på sin vägskylt tryckt “work for all”. På engelska dessutom. Man kan undra varför? Och vilka är alla? Hmmm, tur man inte begriper något. Kan ju ändå inte påverka med någon egen röst.  


Fredag

Snart ännu en vecka att lägga till handlingarna. En vecka som inte direkt sticker ut på något sätt. Ska vara oljudet jag vaknade till, denna fredagsmorgon. Tror det är någon granne som var här och klippte gräset. Klippte är väl synd och säga. Han körde med maskinen, som om det vore en jordfräs. Tur bilen inte var hemma. Blev däremot orolig för den stora fönsterrutan. Men den klarade sig den här gången. Men jädrans i mitt kylskåp, vad det stänkte sten.

Nu ska jag sätta mig och spå i lite kort. Vill veta vilka hästar som vinner på V75 i helgen. Har gått lite tungt nu för laget, de senaste omgångarna. Tror vi får lätta upp stämningen med ett litet restaurangbesök, som ett avslut på den här veckan. Det kommer ju snart en ny vecka, som ligger och lurar bakom hörnet. Trevlig helg på er.

Kärt återseende och mycket vatten

Välkomna till ett nytt blogginlägg från Samut Sakhon. Lördag igen som sagt, och dryga månaden kvar till jul. Själv har jag mindre än en månad kvar, till jag varit här i ett helt år. Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Roligt och trevligt, blev det förra lördagen. Bara så där, blev vi bjudna av en kund på bröllopsmiddag. Det blev ingen tio-rätters den här gången, men ett väl dukat bord ändå fick vi, med mycket mat. Bra service dessutom. Så fort man hade nästan halva glaset kvar av dryck, var de framme och fyllde på. Ingen öl serverades, utan det blev coca-cola för min del. Har varit i lokalen tidigare på bröllopsmiddag. Nu var vi ute i god tid, och fick en bra plats jämfört med tidigare. Bröllopsmiddagen blev hur som helst, ett trevligt avbrott i vardagen.

     

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (14 bilder)

Väl hemkomna från middagen, blev det först trav på TV. Sedan i säng vid ett-tiden på natten, för att kvart i tre, kliva upp och kika på fotboll. Man ville ju se Sveriges match mot Kroatien. Sedan i säng igen, runt halvfemsnåret.   

Röda nålar

Tror jag har skrivit om det här tidigare. Jag har en väldigt fin liten gps-app, som markerar var i landet man befinner sig. Dessutom får man koordinater och annan bra information. På kartan kan man sätta dit en liten nål, så man efteråt kan se vart man varit. Såg nu senast när vi var i Pilok, att det börjar bli lite nålar här och var. Ganska tjockt runt där jag bor och Bangkok. Frågar någon var jag bor, brukar jag säga koordinaterna. Lättare än att säga den långa adressen. Då är det bara för personen att knappa in koordinaterna på en lämplig karta, och vips så ser man bostaden. 

Google translate

När vi ändå är inne på kartor, är steget inte långt till google translate (?). Har ju tidigare berättat om att jag använder den, då jag vill läsa av menyer som är på thai. Förra fredagen, var vi på kvällen och käka på ett gatukök strax utanför vårt område. En gedigen menylista lades på bordet. Tog fram mobilen, startade upp appen google translate och klickade igång kameran. Det kan ju bli lite roliga maträtter, men man får ju lite hum av vad det är. Tjejen som skulle ta emot vår order, undrade vad jag gjorde. Visade och förklarade för henne. Hon vart så begeistrad av vad hon fick se, att hon sedan gick runt och visade sina arbetskamrater. Det här var tydligen något nytt för henne. När vi sedan gick, tackade jag för maten och avslutade med att “glöm nu inte bort google translate”. Hon skrattade så hjärtligt och tackade själv för vad jag visat henne. Sådana här små vardagshändelser kan man leva länge på. 

Vi återvänder till kartor. Kartor visar vägar och gator. Gatan utanför vårt hus, har ni säkert sett bilder ifrån. Framförallt då det är översvämning. Den här veckan har det varit vatten, varenda morgon man vaknat. I tisdags, var de värsta jag har har sett. När en del idioter till förare, inte kan dra ned på hastigheten, blir det enorma svallvågor. Att man inte försöker åtgärda det här, är för mig en gåta. Man tycker de boende på gatan borde protestera, men icke. Här tänker alla bara på sig själva. Detsamma är det med trafiken. Inte händer det mig något, resonerar man. Varje dag omkommer i snitt 80 personer i trafiken, här i landet Thailand. Vem bryr sig om det? Ingen. Absolut ingen. Jag gick ut på gatan och ställde mig så där lite strategiskt, för att man skulle dämpa farten. Vart inte så populärt hos vissa förare. Men jag gör som thailändarna. Jag bryr mig inte. I alla fall inte i det här fallet. “Jag är en liten surgubbe, tralla lalla la…”

Onsdag-torsdag

I juli månad skrev jag om Praktiserande munk. Det var då jag träffade på min vän munken. Nu i onsdags, for vi med grannarna igen på en välgörenhetstripp. Den här gången för att lämna över en buddhafigur. Trodde vi skulle till samma ställe, men när vi for iväg så gick bilen åt motsatt håll. Men visst hade jag hört, att Ploen nämnt munken för mig. Att vi skulle träffas igen. Ja, ja, jag kan ju ha hört fel också.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (2 bilder)

Vi kom iväg 04:00 på morgonen. Var framme i Nong Ki dryga 5 timmar senare. Här käkade vi, plus att våra grannar ringde någon kontakt som skulle möta upp oss. De skulle visa oss vägen till templet. Sagt och gjort, det blev lite av leken Följa John. Än for vi hit, än for vi dit, svängde här men inte där. Vägar som bitvis, men mycket lite bitvis, påminde om vägen till Pilok. Till slut var vi dock framme vid templet. De som då kom oss till mötes, var små gulliga gnyendes hundvalpar. Jag böjer mig ner och börjar kela och leka med dem. De var med direkt och tyckte det var kanonkul. Tror jag.

Helt plötsligt stannar ett par fötter framför mig och hundvalparna. Ser att det är en munk, reser mig upp och vem får jag se då? Jo, min vän munken från mötet i juli månad. Handslag och en stor varm kram, trots pandemitider. Men mitt munskydd var på. Tror både han och jag var lika glada att återses igen.

Vi samlades sedan i en byggnad, som drabbats av brand tidigare. Satte oss framför munkarna, 2 st. och pratade lite. Om vad vet jag inte. Efter ett tag ropar min vän munken till mig, “Anders come”. Reser mig upp och går fram till honom. Då ger han mig ett halssmycke, med en träsnidad figur i. Förra gången fick jag också ett halssmycke. Något som kom att betyda mycket för mig. Men att få ett till, hade jag väl aldrig trott. Blev naturligtvis mycket glad och rörd. Skulle vilja sitta och prata med honom en längre stund. Han är hårt tatuerad över hela kroppen, har säkert levt ett hårt liv. Jag hoppas jag kan få den möjligheten någon gång. Nåväl. Vi for sedan tillsammans med de två munkarna, till platsen där buddhafiguren skulle placeras. Efter att buddhafiguren kommit på sin plats, blev det en liten ceremoni för att fira gåvan. Det hela avslutades i ett fyrverkeri av mat, som kom fram från ingenstans. Vi återvände till templet, där vi åter samlades i det eldhärjade huset. Av en annan munk, mycket trevlig även han, fick jag en guldliknande metallklump. Jag fick en redogörelse för vad den står för, men jag hängde nog inte riktigt med där och då.
När jag var på väg att hoppa in i bilen då vi skulle fara därifrån, hör jag någon ropa mitt namn. Min vän munken dyker upp som vill säga hej då. Får en stor varm kram av honom. Vi hoppades båda två, att vi ses snart igen. Därefter blev det övernattning i en liten stugby. 

Andra dagen startades med en enkel frukost, en kopp kaffe. En liten kort promenad i omgivningarna, innan vi for för att besöka en park. Nej, nej, inte en gång till. Där och då i bilen, bestämde jag mig för att vänta utanför parken. Såg att det kostade 60 Thb för thai och 150 Thb för mig. Inga pengar att bråka om egentligen, men nu kommer jag vara principfast, när det gäller dubbla priser. Ploen blev inte glad, det kan jag lova er. Ger jag mig på den här biten nu, är jag körd på allting annat. Ett tag kände jag bara, Sweden here i come.

Fredag

Skriver det här inlägget, vatten på gatan, Ploen på uselt humör, varmt, imorgon trav, ska ta en cykeltur till Do Home, behöver silvertejp, avslutar med lite bilder från Nong Ki och därmed önskar jag er alla en Trevlig helg.  

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (28 bilder)

PS…Koordinaterna till bostaden är Latitud 13.517128, Longitud 100.201028…DS    

När väder och vind får bestämma

Hur långt detta inlägg blir, vet jag inte i skrivande stund. Har precis börjat trycka på mitt tangentbord. Men jag ska göra allt för att komprimera mitt innehåll över veckan som gått. Dock kommer det bli många bilder och en filmsnutt. Om “väder och vind” återkommer jag till. Använder även rubriker för första gången. Något jag vet min f.d. arbetskollega Ulla Grannas gillar. Saknar dig Ulla.
Men vi börjar klockan 03:00 på natten förra söndagen. Då for Ploen iväg med sin dotter, för att klä en blivande brud med följe. Grannkompisen skulle fixa med sminket. Nu skulle Ploen få lön för allt arbete, hon lagt ned på att sy kläder. Bilderna är klickbara för större storlek.

På väg

Ploen hemma igen runt niotiden. Dags för oss att åka iväg till Thong Pha Phum, som ligger i Kanchanaburi-provinsen. En resa på dryga fyra timmar. Brukar dock inte räcka, då man ska stanna för käk, sedan vet man inte hur det är med trafiken. 

Med på resan, var Ploens syster Mam med man och en kompis till systern. Framme vid målet skulle vi hyra ett hus, med fyra rum. Resan gick bra, och väl framme åkte vi till kontoret för att hämta nycklar. Ett otroligt stort och vackert område, med mängder av hus att hyra. Utan att veta om det, dyker Ploens dotter med familj upp. Även en äldre syster till Ploen åkte med dem. Riktigt kul och överraskande var det.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (23 bilder)

Dammen

Efter att vi installerat oss, for vi till den stora dammen, Vajiralongkorn-dammen. Hur stor den här dammen är, i förhållande till andra som finns i världen, vet jag inte. Men stor och präktig var den hur som haver. 92 meter hög och 1019 meter lång. Ville man över till andra sidan, kunde man få låna en cykel för 10 Thb. Samma pris för för alla. Bra.
På kvällen festade vi med mycket god mat och dryck. Det var ju även fars dag i Sverige. Så då fick man gratulera sig själv. Gick ju bra det också. Morgonen efter, skulle vi upp tidigt. Klockan på ringning 07:00 för att en timme senare bege oss till Pilok.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (31 bilder)

Pilok

Pilok är en liten gammal by, som ligger i en liten dalgång. Här bodde tidigare arbetare som jobbade i de gamla tenn- och volframgruvorna i närheten. Dock upphörde verksamheten i början av 90-talet, då priserna sjunkit mycket, efter en marknadskrasch 1985. Sedan dess har Pilok sett en uppgång i lokal turism, troligtvis för dess närhet till naturen, det kallare vädret på grund av den höga höjden, och den lättsamma atmosfären som byborna odlat genom åren. Detta var lite fakta jag hittade på nätet.

Alla husen som vetter mot vattnet är små guest house, där man kan få hyra sig ett rum, eller inta mat. Här finns alla typ av boenden.

På baksidan av husen, finns gågatan, med mängder av butiker och små matställen. Ett trivsamt, idylliskt område med små pittoreska hus. Trevligt bemötande av de vi träffade och pratade med. Överallt kunde man köpa en lite speciell ljuslykta. Kanske det var en sådan lykta gruvarbetarna använde förr. Hit skulle jag mycket väl kunna återvända för ett par nätter, om det inte vore för vägen hit. Bilder från Pilok, finner du längre ner.

Vägen till Pilok

Nu kommer jag till rubriken “när väder och vind får bestämma”. Från området där vi bodde, är det dryga sex mil. På riktigt slingrande vägar, med rejält tvära kurvor var asfaltsvägen riktigt bra. En väg byggd mitt i en grönskande skog. Eller kanske är djungel ett bättre ord. Men sedan började eländet. Troligtvis med hjälp av väder och vind, blev vägen nästan omöjlig att ta sig fram på. Fortfarande backig, kurvig och smalt. Här kunde man nästan tro det varit ett rejält bombanfall. Stora hål i asfalten som man fick åka slalom emellan. Ibland gick inte det heller, då fick man krypköra över det hål som var minst av dem. Och då var det ändå stort. Oftast kunde man bara köra på ena sidan av vägen. Fick man möte då, vilket hände, då var det illa. Jag har svårt att sätta ord på hur dålig vägen var. Man måste uppleva det själv tror jag. Tänkte rekvirera en helikopter, för det skulle vara enda sättet för oss, att komma till Pilok. 

Efter att ha stannat till vid ett rastställe med strålande utsikt över nejden, fortsatte vi vår färd. Då fortsätter eländet, men upptäcker ganska snart att något är på gång. Vägarbete? Mycket riktigt. Ny tjock cementväg är på gång. Längre fram passerade vi där vägbygget var i full gång. Men fortfarande mycket dålig väg. Ploens lilla Nissan fick verkligen jobba, för att vi skulle komma fram. Att den fortfarande är hel och inte tog skada, är ett under. Ett stort under. Ploens systers man som körde, fick jobba även han med ratten. Och vet ni vad. Vi var tvungen att ta samma väg tillbaka. Någon annan väg till Pilok, finns inte. Men förhoppningsvis, kommer det bli en bra och fin väg dit. Men det lär väl dock ta tid.


Filmen är 2:13 min. lång.

Vattenfallet och detta med olika priser 

På väg hem, skulle vi till ett vattenfall. Åh nej, tänkte jag. För jag visste, att det skulle betyda mer inträde för mig som turist, vilket jag inte kan acceptera. Väl framme, konstaterar jag att priset är 40 THb för thai, och 200 Thb för mig. Nu hade vi lagt pengar i en gemensam kassa för alla utgifter, vilket innebar att inträdet skulle tas från den. Visade och sa vad jag tyckte om skillnaden gällande inträdet, men de ryckte bara på axlarna typ. Förbannad, följde jag med till vattenfallet. Och det kan jag säga, det hade varit mycket roligare att se vattnet från kökskran rinna i tio minuter. Ett litet ynka vattenfall var det jag fick se för 200 Thb. Det enda jag fotograferade, var vakten i sin kur vid vattenfallet. Han var mer intressant där han satt och troligtvis hade tråkigt. Säger ingenting om att man får betala, men det ska vara lika för alla i så fall. Men man tycker att turister har gott om pengar, och då kan de betala mer. Man ska ta seden dit man kommer och det köper jag till 100%. Men det här att skilja på folk och folk, gör jag icke. Minns parken utanför Bangkok vi besökte i våras. Där kunde man läsa att entréavgiften var en viss summa. Bra tänkte jag, lika för alla. Men sedan när vi skulle betala, sa man att om thai kunde visa leg, skulle de få 50% rabatt. Om det inte var mer. Snacka om att lura turister. Ibland skriver man entréavgiften för thai med thailändska siffror, så en turist inte ska förstå. Men för turister skriver man med siffror. Ja, ja. Nog ältat om detta och vattenfallet. Ploen blev lite sur på mig, men det går nog snart över.


Klicka på bilden för större storlek.

Totalt sett var det ändå en mycket trevlig resa. Ploens svärson är nog lite sugen på att återvända till Pilok. Så vad vet man. Kanske man är på väg dit om något halvår igen. Fick sätta ännu ett par nålar på min karta över ställen jag varit på. Börjar bli en del nu, utspridda över landet. Ibland glömmer jag dock bort och markera. Men inte den här gången. Avslutar nu resan med lite bilder från Pilok.

 

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (52 bilder)


Nu ska jag strax sätta punkt. Blev ett litet längre inlägg, än vad jag hade hoppats på från början. Men så är det ibland. Tisdag till torsdag, har vi haft kallt och blåsigt här. Så pass kallt, att jag frös. I alla fall den dagen det blåste kyliga vindar. Några fläktar behövdes inte, så då passade det bra att rengöra dem. Har känt av lite abstinens i några dagar nu. Kulmen kom igår torsdag. Jag har ju ingen bok att läsa längre. Deckarna av Anna Janssons med Maria Wern är slut. Även hennes senaste två deckare, med Kristoffer Bark i huvudrollen är lästa. Eftersom biblioteket inte har Jonas Moströms deckare som E-bok, så fick jag inhandla den senaste från nätet. Så nu mår jag gött igen. Hoppas ni gör det också. Trevlig helg.   

PS…veckan avslutas som den började. Med sminkning och påklädning av en brud. Men den här gången hemma hos oss…DS

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (4 bilder)

On tour igen efter en lugn vecka

Så var det då dags för ännu ett inlägg. Tycker det inte var länge sedan jag satt här och skrev förra veckans rader. Men det är väl som jag kanske sagt tidigare, det är tätt mellan given, sa han som spelade kort med sig själv. Oki doki. Jag ska hur som haver, börja med att återvända till förra lördagen.

Tillsammans med Ploens dotter och familj, for vi till ett ställe i närheten för att fira Loy Krathong. Loy Krathong är en ljusfestival som firas i Thailand varje år i november vid fullmåne, i den tolfte månaden i den thailändska månkalendern. Vi var där tidigt på kvällen, då det inte skulle bli så sent för Mountain. Det är Ploens barnbarn som heter Phupha, vars namn betyder Mountain. Vi var nästan bland de första som satte en krathong i vattnet. En krathong är dekorerad med detaljerat vikta bananblad, tre rökelsepinnar och ett ljus. Ibland ingår ett litet mynt som ett erbjudande till flodandarna. Väldigt vackert när man ser hundratals flyta fram på vattnet med ljus tända. Dock var det lite svårt att få ljuset och brinna, då det blåste en del. Bilden nedan är lånad och är okej att använda. Googlar man på varför man firar Loy Krathong, hittade jag följande

Från det vi kom till det att vi for hem, hörde man munkarna som satt på rad, och förmedlade en massa texter. Vi var säkert där en timme. En hel del matstånd och annan försäljning fanns naturligtvis på plats. Munkarna på ena sidan, byx- och T-shirtförsäljare på den andra. Stod lite i kontrast till varandra. Men man tar väl alla chanser till försäljning, där det samlas mycket folk.


Vi återvände hem till byn och vår marknadsplats, nedanför templet. Här var det proppfullt med marknadsstånd och människor. Mat, godsaker till höger, mat, godsaker till vänster. Var det inte mat, så fanns allting annat att köpa. En och annan lottförsäljare, kläder, leksaker, akvariefiskar, telefontillbehör m.m. Det var folkfest utan dess like. Vi avslutade kvällen på ett litet matställe. Ja, jag var mätt redan, men de andra åt. Så det fick bli en öl för mig istället. Hem, trav och sedan i säng. Så var den lördagen till ända. Nedan lite bilder från kvällens två besök.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.


Måndagen vaknade jag trött som vanligt. Men det får jag skylla mig själv för. Läser mina Maria Werndeckare, som är svåra att bara lägga undan. Har bara två kvar nu i den serien. De två fick jag köpa, ty biblioteket hade dem inte ännu som E-bok.
Var solokvist  hela dagen, då Ploen for iväg till någon marknad med en grannkompis. Så det blev lite långfilm och bokläsning för min egen del. Skönt för Ploen och få lite egentid ibland också. Måndagen avslutades med fotboll, vilket innebar sent sänggående ännu en dag.

Läste att Sundsvalls gator står under vatten på en del ställen. Det gjorde vår gata också på tisdagsmorgonen när man vaknade. Igen! Börjar kanske bli lite tjatigt, jag vet, men så här mycket vatten har jag aldrig sett tidigare. Soptunnorna som tömts under måndagskvällen, låg nu och flöt långt upp bland våra växter. Helt sanslöst. Här borde man verkligen se över avloppen och kanske till och med bygga nytt.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.

I torsdags, trodde jag att det bara var onsdag. Jag som tycker dagarna går så fort ibland. Kan inte förstå hur det kunde bli så. Annars var det en lugn dag. Ploen gjorde klar en dräkt, jag läste min bok, diskade, rengjorde avloppet på ett handfat, där det blivit stopp. Då trodde jag min sista stund var kommen. Helt plötsligt satt jag där, med röret som går in i väggen, i min hand. Hade jag haft sönder något eller? Men det visade sig att röret satt bara inskjutet i väggen, och i en rörledningen av blå plast. Alla rörledningar är av blå plast här, ingjutna i väggen. Ni förstår om en sådan skulle spricka av någon anledning. Hur gör man då? 

Idag fredag, när detta skrives, han jag med en sväng ut och rensa i trädgården. Detta innan ev. vatten sveper in bland våra domäner igen. Hoppas dock det inte blir så mycket, den här gången.  Räcker med det som kommit redan. Värst är det när bilarna kommer, och skapar svallvågor. Drar med sig så mycket skräp. Har en bra kvast att sopa rent med. En av de bästa kvastar jag använt tror jag. Biter bra på blad som sitter klistrade mot marken. 


Dags att runda av en mycket lugn vecka. På söndag 8 november, blir det en dryga fyra timmars bilresa till The Vajiralongkorn Dam, Kanchanaburi. Även kallad Khao Laem-dammen. Dammen ligger tvärs över floden Khwae Noi, och bytte namn till Vajiralongkorn-dammen efter kung Vajiralongkorn den 13 juli 2001, då han blev kronprins. Det är den fakta jag har idag. Här blir vi bara en natt. Hur kul det är att se på en damm, får ni veta nästa lördag, här på bloggen. Om inte annat, så kan det vara trevligt och komma iväg ett par dagar. Hoppas dock inte det är fem gånger högre entré för mig, om man nu måste betala inträde. Då stannar jag utanför. Trevlig helg. 

 

 

 

Kvalitet bättre än kvantitet och mycket dunka dunka

Suck! Hur kan jag? Varför använda en rubrik, där jag nästan slår knut på mig själv. Jag funderar på kvalitet eller kvalité – hur stavas det? Vid närmare efterforskningar är svaret, att det kan stavas både kvalitet och kvalité. Varför har man så egentligen? Hur stavar en nobelpristagare det ordet? Ta t.ex. ordet väggavel. Helt okej, eller hur? Men om jag måste avstava det, då blir det vägg-
gavel. Helt plötsligt finns där 3 stycken g efter varandra. Må vara att det tränger sig ett bindestreck emellan. Nej, nu ska jag inte snöa in mig mer i detta. Det bara blev så. Vad vill jag då säga med orden kvalitet och kvantitet? Jo, såg att med detta inlägg, är det bara 8 kvar till 100. Alltså 100 inlägg sedan jag landade här den 18 december förra året. Nu vill jag inte att den siffran i sig, ska vara något märkvärdig. Viktigare att innehållet är bra, kul, intressant. Vilket inte är så lätt alla gånger. Men ni ska veta att jag gör mitt bästa. Hitta någonting nytt att berätta. I slutändan ligger ändå allt i betraktarens ögon. Som jag sagt tidigare, det blir även vardag här också. Det är ingen semester man är på längre. Även om det kan kännas så ibland.

Hitta något nytt, gäller även mina fotogallerier här på bloggen. Är inte riktigt nöjd, med alla de jag har testat eller köpt. Därför kommer jag fortsätta experimentera med detta. Eller så kanske det finns någon som kan tipsa på ett bra fotogalleri för WordPress. 


Det hade jag ingen aning om. Tänkte skriva lite om djuren i Thailand. Googlade på engelska, vilket som är det farligaste djuret här i landet. Vet ni vad svaret blev? Jo, det blev Farang, alltså jag själv. Farang (eller falang) är thailändarnas benämning på vithyade människor, både turister och de som bor i Thailand. Så kära Google, hur kunde bli så här? Men vid närmare eftertanke, kanske har Google lite rätt ändå. 


Nu lite om bröllopsfesten, förra söndagen här på vår gata. Började redan strax efter fem på morgonen, med musik och munkar som pratade. De gav brudparet en massa välsignelser och böner. Det munkarna sa, gick ut i högtalarna, så hela gatan hörde. Även jag, när jag vaknade upp i min säng. När morgonbestyren vara klara, var det dags för frukost. Men först måste jag ut och fota lite från gatan. Efter ett tag, kommer enorm musik dunkande från ingenstans. En stor buss, fullastad med högtalare, öste på med musik på högsta volym. Efter kom ett följe av gäster, bärandes på en massa gåvor till brudparet. Själv stod jag bara kvar och filmade, å filmade. 

Ibland tror man det var planerat, eller så var det bara slumpen, att våra vägar skulle korsas. Den thailändska svensken som av en händelse, lånade vår toalett. Gjorde ett inlägg om det förra söndagen. Han berättade, att det skulle bli fest med mat senare på kvällen, i hyrd lokal på stan. Jag har ju själv haft turen, att bevista sådana tillställningar. Mycket mat, 10 rätter och fritt med alkohol. Först trodde jag de kanske skulle äta på gatan, under partytälten. Men det var enbart bara för ceremonin. Även då fanns det att äta och dricka, såg jag. Senare på eftermiddagen var partytälten borta, och allt var sig likt igen på vår gata.

Apropå dricka. Nu ska ni se min kortegefilm som är på dryga 6 minuter. Jag har inte klippt något i den. Vill ni ska känna samma feststämning som jag gjorde. Cirka 3 och 25 in i filmen, dyker tre killar upp. Den ena är redan på lyset. Men det hindrar honom inte att öppna en flaska med whisky. Mitt framför ögonen på mig. Se gärna vilka gåvor de kommer med. Bl.a. köttbit, kyckling. Vet inte vad de ev. skulle kunna symbolisera. Men så är det här. Bara gilla läget och njuta. 

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (21 bilder)


Hantverksarbetet fortsätter i shopen. Tygblommor tillverkas, till att dekorera Phan Khan Mak. Den som bär dessa pokalliknande tingestar, går alltid först i bröllopskortegen. De innehåller pengar till brudparet.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (7 bilder)


Jag måste bara få visa dessa vackra tygstycken, Ploen har sytt. Det har blivit riktigt sena kvällar för henne nu, än vad det normalt brukar bli. Den här veckan, har det varit extra mycket folk i shopen. Tack och lov, har Ploen fått hjälp av sin dotter med vissa delar.
Photo övre bilden: Sirichai Namprayong


Klicka på bilden för större storlek


Skönt, nu får jag stanna i landet ytterligare 90 dagar. Som ni kanske känner till, måste jag var 90:e dag anmäla mig till immigration. Gjorde detta i torsdags över internet. Tog max två timmar, så var det klart. Bra när man kan göra det utan att besöka dem. Nästa slutdatum blir 26 januari nästa år. Man kan göra detta tidigast 10 dagar före och 7 dagar efter, 26 januari. 


Nu ska jag avsluta det här inlägget. Måste ha lite att skriva om nästa vecka också. Även om det slank med lite kvantitet den här gången. Fredag när detta inlägg skrivs. Blir tidigt i säng då torsdagen blev en lång dag. Kom inte i säng förrän klockan 03:00. Det var ju fotboll på TV. Men vad hade jag för det, då matchen slutade 0-0. Innan fotbollen, han jag se dokumentären Trump: Fyra år från insidan (3 delar). Finns på SVT Play fram till 24 oktober 2021. Rekommenderas starkt. Med det sagt, får jag önska er alla en trevlig helg.   

« Äldre inlägg

© 2020 en röst i natten

Tema av Anders NorenUpp ↑

Translate »