Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 5 juni 2026 Publicerat: 6 juni 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,63 kr. För en vecka sedan: 28,42 kr.
Sveriges nationaldag. Den har man firat några gånger hemma på torget med omnejd. I år får man väl dra iväg och fira med en bit mat någonstans. Sundsvalls Tidning lär väl sända från torget, så det blir väl att hänga framför tv:n ett tag. Bra övning inför fotbolls-VM om inte annat. Jag kommer troligtvis inte att följa fotbollen slaviskt, men passar det bra in tidsmässigt när Sverige spelar så är det självklart. Har sett att det kommer kosta skjortan att gå på VM-fotbollen som publik. Otroligt dyra biljetter, höga parkeringsavgifter och säkert mycket annat därtill, som troligtvis kommer påverka antalet åskådare. Tragiskt i så fall. Men jag förstår dem som klagar. Här på veckans blogginlägg är allt gratis. Inga avgifter för dig som läser, inga annonser. Bara en sådan sak. Nog talat om detta. Nu kikar vi i backspegeln över flydda dagar för den här veckan. Vad har hänt och skett sedan förra blogginlägget?
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
360-bilder - gör så här
Knappt 2,5 timmars enkel resa
Allt för att komma till ett grönområde med vattendrag, fåglar, grisar, fjärilar och skön natur. Kaeng Som Maew Queen Sirikit Forest Park, långt namn för en park och dess omgivning. På webben beskriver man området så här:
“Kaeng Som Maew Queen Sirikit Forest Park är en naturskön naturpark belägen i Suan Phueng-distriktet. Parken är känd för sin frodiga grönska, sitt mångsidiga djurliv och sina lugna vandringsleder som ger besökare möjlighet att utforska de vackra landskapen. Den är idealisk för friluftsentusiaster, och erbjuder en flykt ut i naturen med olika platser för picknick och njutning av de natursköna vyerna över de omgivande bergen. Parken betonar bevarande och syftar till att skydda det lokala ekosystemet, vilket förbättrar besökarupplevelsen med sin rika biologiska mångfald”.
Så då är frågan: var det värt att åka bil i totalt fem timmar för en park? Jag brukar ju skriva att allt ligger i betraktarens ögon, och i mina ögon var det helt klart värt det. Det blev en trevlig utflyktsdag med fem personer i Ploens lilla bil. Väl framme var det redan fullt med bilar, parkerade lite huller om buller. Det var mycket folk längs den branta slänten ovanför den lilla ån som flöt förbi där många passade på att ta sig ett dopp. Påfåglar överallt och en skön grisfamilj som verkade trivas med besökarna. Jag fick dessutom sätta ytterligare en prick på min karta över besökta ställen. En bildkavalkad finns för den som har lust att kika.
Google Maps är guld värd
Trafiken flöt på bra på väg till vårt utflyktsmål, då det helt plötsligt uppstod rejäla bilköer. Fram med Google Maps på luren för att se om det fanns någon information. Man kan ju själv lägga in information för att varna andra om det är något speciellt. Vilket en del hade gjort i detta fall. Längre fram hade det ha skett en bilolycka. Usch då. Väl framme visade det sig att en långtradare kört in i en annan långtradare. Blir väl så när man inte håller avstånd. Fronten var ordentligt intryckt. Jag såg dock inga personskadade, tack och lov.
Bedrövelsen
Jo jag vet, och jag lovar att det ska bli det sista om förödelsen för den här gången. Vad som kommer ske framöver med detta elände, tar vi den dagen den sorgen.
Men man kan ju inte låta bli att undra. Förut var det här vår gröna oas. Det var lummigt, tätt och levande. Visst, aporna som skuttade omkring där inne höll sig oftast undan, men bara vetskapen om att de fanns där gjorde tillvaron lite rikare. Nu? Nu är allt borta. Från fullkomlig grönska till ett totalrensat, naket ingenting på bara ett ögonblick.
Vad det ska bli av det hela vet jag som sagt var inte. Men oavsett vad det blir, så svider det i själen. Mitt i den täta trafiken vi har här utefter vägen gjorde mangroveträsket faktiskt nytta. Det tog hand om avgaserna, dämpade ljudet och gav oss lite välbehövlig andrumsmiljö.
Nu står man här och tittar ut över eländet under den klarblå himlen, och vägen känns plötsligt mycket närmare, bullrigare och smutsigare. Det är så jäkla tråkigt att se hur lättvindigt man offrar naturen för lite cash.
Men ja, jag lovade ju. Nu sätter vi punkt för förödelsen för den här gången. Framtiden får utvisa vad som reser sig ur leran. Avslutar med hur det såg ut före och efter, fast lite ovanifrån. Vila i frid saknade mangroveträsk.
En artikel från 2018 om mangroveträskens betydelse från SR för den som är intresserad.
Mangroveskogens överlevnad
De kämpar för mangroveskogens överlevnad
- En av det viktigaste förutsättningarna för livet på jorden: nämligen vatten. #världensvatten mangroven är ett av världens mest produktiva ekosystem och den finns mellan land och hav längs tropiska och subtropiska kuster.
- Mangroven gör att vattnet från land renas från sediment och näringsämnen innan det når de mer känsliga sjögräsen och korallreven.
- Hör Peder Gustafsson och hans reportage.
När mangroveskogen utanför den lilla byn Bang Bo söder om Thailands huvudstad Bangkok plötsligt dog insåg byborna att inte bara skogen var på väg att försvinna utan att hela byns existens var hotad. När myndigheterna inte gjorde något åt saken så tog byborna saken i egna händer.
Vi står och tittar ut över ett område som är stort som 5 fotbollsplaner. Idag en stor plan bit mark där det växer vildvuxet gräs med lite låga buskar ned mot havet som hörs i en bit bort.
Här låg soptippen som var orsaken till problemet berättar Wisoot Nuamsiri som helst vill bli kallad för Daeng. Han var tidigare byrådets ordförande i byn Bang Bo och var den som 2008 slog larm om att mangroveskogen runt byn snabbt höll på att dö.
Orsaken till mangroveskogens snabba död var att gifter läkte ut från soptippen som idag är borta. Ägaren till tippen dumpade sopor och avfall här från olika fabriker för att fylla ut marken. Avfallet innehöll stora mängder med kemikalier som fanns bland skräpet. När det var högvatten eller regnade kraftigt spreds gifterna från soptippen till havet som ligger tvåhundra meter bort och nåde mangroveskogen.
Det gjorde inte bara att skogen dog utan att alla djur som räkor, musslor, krabbor, fisk och fåglar som levde i och av skogen dog eller försvann säger Daeng.
Men det var inte bara mangroveskogen och djurlivet som försvann. När trädens rötter inte längre band marken så började strandremsan att spolas ut i havet. Erosionen ledde till att minst tio familjer var tvungna att överge sina hem eftersom husen spolades ut i havet.
Thailands kust är täckt av mangroveskogar som är en viktig del i ekosystemet. Mangroveskogen förser näringsämnen till havet som i sin tur ger mat till lokalbefolkningen. Skogarna skyddar också den lokala miljön genom att verka som en grön vägg som minskar kusterosionen och bidrar till att minska skadorna från stora vågor och starka vindar vid kusten.
Mangroveskogarna i Thailand håller på att försvinna på många håll. Det beror på att städerna växer och att tungmetaller och gifter spolas ut havet.
Den thailändska regeringen jobbar nu för att bevara och omforma vissa områden för att skydda skogen, men urbaniseringen fortsätter och med det skadliga tungmetallutsläpp i kanaler och floder som tillslut når havet och mangroveskogen.
Thailands tidigare kung Rama 9, mer känd som Bhumibol, var en stor beskyddare av Mangroveskogen. Den tidigare kungens engagemang inspirerar nu Daeng och invånarna i byn Bang Bo:s arbete med att skydda och återplantera mangroveskogen.
Förutom att den är en del i skyddet mot den globala uppvärmningen fungerar skogen också som barnkammare för en mängd arter som lever i havet. Daeng pekar mot ett träd där små fiskar simmar innanför rötterna som bildar ett skydd mot de större rovdjuren.
Vi lämnar mangroveskogen för en stund och träffar en av dom som verkligen märkte av att den försvann, fiskaren Jira Nuamsiri, eller farbror Too. Han började jobba som fiskare när han var elva år och under sina fyrtiotvå år till sjöss märkte han hur fisken försvann när mangroveskogen dog och havet blev förgiftat.
Förr använde vi 5-6 nät för att få en bra fångst, berättar Too. Nu måste vi ha minst tio nät för att fånga lika mycket fisk. Dessutom försvinner ofta fisken helt. När vattnet är som idag säger han, och pekar på det röda vattnet i kanalen som flyter genom byn, så är det verkligen dåligt, men fisken överlever så som det ser ut idag kan vi fiska.
Vattenkvaliteten är mycket sämre idag än för 20-30 år sedan säger Too och menar att det är allt vatten som kommer från städerna som ställer till det.
Under vissa tider på året är det extra allvarligt. Som efter regnperioden när myndigheterna beslutar att tömma delar av vattenreservoarerna i närheten av Bangkok. Då för vattnet med sig mängder med skit då flyter det död fisk här säger han och fortsätter, -men det försvinner, efter några dagar blir det bättre igen.
Tillbaka i mangroveskogen där nyplanteringen också till viss del fungerar som ett naturligt reningsverk av vattnet. Trädens rötter står djupt nedborrade i gyttjan och vattnet renas delvis när det passerar genom bottensedimentet och sugs upp av träden. Där berättar Initiativtagaren Daeng att man måste plantera fler träd än det var här från början för att hålla nivåerna av gift nere. Men det är inte bara gifter som kan skada träden. Även plast som spolas ut i havet är ett hot mot skogen.
I början när vi planterade mangroveplantor hände det ofta att dom slets upp med rötterna. Det var plastpåsar som fastnat runt stammen och som sedan drog med sig plantorna när vågorna kom, berättar Daeng. Då kom byborna i Bang Bo på idén att bygga en mur av bamburör hundra meter ut i havet. En mur som släpper igenom vatten och fiskar men stoppar större bitar av plast från att komma in i nyplanteringarna och förstöra den.
Den skog som nu planteras hjälper till att sakta rena vattnet och återskapa liv i en kuststräcka som för tio år sedan nästan var död. Även om det kan verka som att befolkningen i byn Bang Bo jobbar motströms så är det en stor skillnad på hur det var 2008.
Miljön har blivit bättre och man ser hur många fiskar, skaldjur, groddjur och andra arter har återvänt till området. Det har fått en positiv effekt på den lokala ekonomin. Nu när fisken har återvänt kan vi sälja fångsten och tjäna pengar som får hela byn att blomstra igen säger Daeng.
Den ekonomiska skillnaden är också något som fått den yngre generationen att förstå vikten av att engagera sig i återplanteringen av mangroveskogen. När den äldre generationen inte riktigt förstod allvaret förrän det var försent så fokuserar man nu på att den yngre generationen ska ta över, säger Daeng.
Och vi kan inte räkna med att alla ungdomar från byn kommer hem igen efter studier i städerna och hjälper till med att skydda skogen. Men om bara en av hundra gör det så har alla uppoffringar varit värt det och mangroveskogen har en chans att överleva, säger Daeng.
Trots att återplanteringen av mangroveskogen inte får något finansiellt stöd av myndigheterna så hoppas Daeng på att projektet kan leva vidare på privata donationer och stöd från lokalbefolkningen eftersom dom nu vet hur viktig skogen är för deras överlevnad.
Återplanteringen av mangroveskogen i Bang Bo har nu fått viss uppmärksamhet runt om i Thailand och kan kanske fungera som inspiration till andra att starta liknande projekt innan landets mangroveskogar helt har försvunnit.
En slang på besök
Jag började vattna vårt yngsta mangoträd, när jag såg något röra på sig bakom vattentunnan. Det är väl bara en större ödla tänkte jag. Jag gick till vänster om tunnan för att se om jag kunde upptäcka något. Där kom en trädsnok slingrande i hög fart. Jag släppte vattenslangen, tog upp telefonen och började jaga ikapp ormen.
Vid foten av vårt äldsta mangoträd fick jag till slut en bild. Sedan drog den vidare snabbare än snabbast. Var den egentligen tog vägen vet jag inte. Några minuter senare kom min vän “hunden 2.0”. Hon började nosa där i buskagen. Jag försökte få henne därifrån utifall att ormen låg där och lurade. Tack och lov hände ingenting.
Tror det är fjärde eller femte gången jag ser en orm i trädgården. Men det var första gången som jag kunde ta en bra bild. Har inte heller berättat något till Ploen. Sannolikheten att den skulle dyka upp igen, är nog bra liten.
Väderrapport
VARMT
Ordning och reda
Ploen gillar att ha ordning och reda på sina grejer. Efter att köksgången fått sig en rejäl uppgradering var det nu bara resten kvar, sorteringen. Sist ut på den biten blev alla pärlor. Det var inte lite som skulle sorteras in i sina påsar, det kan undertecknad skribent garantera. Hade det gällt frimärken hade de nog blåst bort, då Ploen smart nog hade ställt fram en fläkt för att inte helt smälta bort i värmen. Det tog sin lilla tid, men klart blev det.
Samut Sakhon, we have problems
Hur sjutton vi ska få ner bananstocken utan att slå oss fördärvade är frågan jag ställer mig. Halva bananplantan hänger dessutom in över granntomten. Det verkar dock inte bekomma grannarna, vilket vi får vara tacksamma för. Sedan ska väl hela stammen bort också, om jag känner Ploen rätt. Jag får hoppas att det finns en bra plan för det hela, för det är inga lätta grejer ska ni veta. Enbart bananstocken väger sina modiga kilon, för att inte tala om själva stammen. Jag får försöka dokumentera nedmonteringen om det går.
Näst sist och off topic
Läste nu på fredagsmorgonen om kommande fotbolls-VM följande:
Inga vattenflaskor, varken med eller utan innehåll, får föras in på VM-arenorna i USA, Kanada och Mexiko. Publiken får helt enkelt bälga i sig ordentligt innan matcherna, eller köpa dryck inne på arenorna.
Fifa har ett 35-sidigt dokument med regler för matcherna. Där stod det tidigare att publiken får ta med sig tomma, genomskinliga plastflaskor som rymmer en liter. I en uppdaterad version ersattes den formuleringen sedan med en ny regel om att flaskor är förbjudna.
”Fifa fattade beslutet att förbjuda flaskor för att minska risken för skador för spelare och publik”, skriver en talesperson från Fifa till NBC.
Så köpt dryck (förhoppningsvis på flaska) inne på arenorna, utgör mindre risk för skador för spelare och publik? Korrupta FIFA visar än en gång sitt rätta ansikte. Att gömma kommersiella intressen bakom en fasad av säkerhetstänk är bara så patetiskt. Det blir extra ironiskt i ett mästerskap där publiken redan betalat astronomiska summor för biljetter, resor och boende. Cash is king.
Till sist
Klev upp tidigt idag för jag visste att det skulle bli en del att göra med veckans inlägg. Men tjena mittbena. Började se på Vilket liv med Loa Falkman som hedersgäst den här gången. Och där fastnade jag. Var tvungen att se hela programmet innan bloggskrivandet satte fart. Än en gång ett mycket sevärt avsnitt av Vilket liv. Får ej missas om tid finnes.
Jag funderar på att sätta ut en annons där jag kan få köpa lite tid. Öronmärkt tid för bokläsning. Den ena nya boken efter den andra rasar nämligen in på utgivningslistorna och jag hinner helt enkelt inte med. Det finns deckarförfattare vars serier jag bara måste läsa. Om det ändå bara rörde sig om ett par stycken, men så är inte fallet. Då hoppas jag att ni förstår min desperata jakt efter tid.
Apropå tid. Vilken final det blev på Elitloppet förra helgen! Ett sto som vinner på världsrekordtiden 1.07,1 (hästens genomsnittliga tid per kilometer). Fantastiskt! Äntligen fick vi dessutom höra den svenska nationalsången under en Elitloppshelg. Magiskt var det hur som helst.
Pensionsmyndigheten kom i veckan med att man nu kunde skicka in om levnadsintyg. Något som man måste göra varje år, för att få sin pension om man bor utomlands. Ett par snabba klick på myndighetens webbsida och så var det fixat.
Nu återstår det bara för mig att önska er en trevlig nationaldag och att solen må lysa över er, oavsett var ni befinner er. Må så grankott allihop.
“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
