Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 7 november 2025 Publicerat: 8 november 2025
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,56 kr. För en vecka sedan: 29,20 kr.

Bäst att säga det på en gång så jag inte glömmer bort det. Nästa lördag den 15 november, kommer inget veckans inlägg. Stefan kommer på söndag den 9:e hem till oss och stannar i tre nätter. Sedan åker vi för tre nätter i Bangkok innan våra vägar skiljs åt. Vad vi hittar på här i Samut Sakhon och sedan i Bangkok, får vi slänga in i nästkommande blogginlägg. Ska vi se, det blir alltså den 22 november. Då var det avklarat. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

SAMUT SAKHON WEATHER

Brandposter

Har fått dille på att fota brandposter. Kallas även för brandhydrant. Brandposter alltså. Tror det är en skada från gränden, där jag promenerar varje morgon. Där är det absolut ett måste med brandposter och vattensläckare. Än har jag bara sett två brandposter i gränden.
Desto fler såg jag i Bangkok förra veckan. De borde stå lika tätt som det finns antalet 7/11-butiker. Hur som haver så är de väldigt viktiga den dagen de måste nyttjas. Vilket jag hoppas man slipper göra.

Får man?

Får man smyga in en brandpost till? Har tidigare skrivit om hur det grävde upp utefter vägen mitt i emot oss, och lade ner vattenrör. Nu har jag fått svaret på varför. Man sätter upp brandposter. Det tar vi naturligtvis tacksamt emot. Röret fortsätter sedan mot floden, där man hängt upp det på bron. Vart det hela kommer ta vägen efter bron, återstår att se.

Friskt vågat hälften vunnet

Det är några veckor sedan som man öppnade ett litet hamburgeri på gatan. Här kan man köpa halalhamburgare. Tror att de som driver stället, en tjej och en kille, inte är över 20 år gamla. Bad Ploen gå dit och köpa en burgare. Som alltid, ser hamburgare i verkligheten aldrig ut som på bilder. Detsamma gällde även denna. Som bukfylla för stunden? Nja, men okej då.

Tragiskt att se

Man har börjat skövla bort en del träd på andra sidan vägen, bakom mitt matställe. Fortsätter de i samma fart, har vi snart bara ett enda stort kalhygge att kika på. Markägare som tror de kan sälja mark. Men vad händer? Ingen eller ytterst få vill eller har råd att köpa. Detsamma gäller alla dessa små husbyggen, med ett antal lägenheter i varje hus. Tomt överallt. Ändå fortsätter man bygga på många håll. Och riva ner träd. 

Blipp blipp

Förra gången vi var i Bangkok fixade jag åkkort både till skytrain och tunnelbana. Nu när vi var där förra veckan, har man på tunnelbanan infört att man kan åka på kort som är kopplat till Visa. Mitt thailändska bankkort är ett sådant. Perfekt! Så slipper man föra över pengar från banken till t-banekortet.  

Från en morgonpromenad

Jag gick där längs vägen på min morgonpromenad, när jag fick syn på något märkligt. Två badtofflor, modell Puma Classic, låg ensamma vid kanten av träsket. Inte slängda, mer som att någon klivit ur dem och fortsatt barfota in bland palmerna. Jag ropade. Ingen svarade. Jag väntade. Ingenting rörde sig. Bara vinden som fick palmbladen att skaka lite och några nyfikna ödlor som kikade fram. Kan det vara efterdyningar av Halloween? Gick i alla fall vidare mot hemmet med små rysningar i kroppen.

Loy Krathong

Loy Krathong är en thailändsk ljus- och vattenfestival som firas vid fullmånen i november. Man sätter ut små, dekorerade krathong med ljus, rökelse och blommor på vattnet. Detta symboliserar att man släpper taget om otur och negativa känslor från det gångna året. Det är en vacker högtid där man hedrar vattnets gudinna och önskar sig lycka och välgång. Vi for ner till människobyn där det var galet med bilar och människor. Fick parkera långt åt tjottahejti. Bland allt folket träffade vi på Pawa. Kul, då det var ett tag sedan vi sågs. Följde med henne till flodkanten där hon skickade iväg sin krathong. Förutom myriader av människor, var ljudet från högtalare uppskruvat till max tror jag. Någon satt och snackade hela tiden. Fick snudd på ont i öronen. Ja, jag fick ont i öronen. Sa till Ploen att vi drar hem igen. Det räckte mer än väl den lilla stund vi var där.

Skada dem inte

De kallas för geckos, även om många kallar dem “husstädare”. De är helt ofarliga för människor och är i motsats till vad folk tror, naturligt allierade i hemmet. De äter kackerlackor, de jagar spindlar, flugor och mygg. De kämpar till och med mot skorpioner. De är sanna tysta hjältar som skyddar oss dag och natt från farliga skadedjur och bett. Nästa gång du ser en i ditt hem, kom ihåg: de är inte ett hot, de är väktare.
Det är helt okej med någon enstaka, men blir det för många är det inte så roligt. Inte inomhus i alla fall. Själv har man vant sig vid dem. Man ser ju vilken nytta de gör trots allt. Försöker ändå fånga och släppa ut dem i trädgården. Men de är snabba rackare.    

Samspel i naturen

Hade precis kommit ut från gränden på min morgonpromenad, då jag får se en båt på floden som kom med full fart. Tar upp telefonen för att ta en bild. Då bromsar båten in, föraren vänder upp båten varifrån den kom och glider nu sakta framåt. Mannen som körde båten, ville nog låta sig fotograferas. När jag tagit några bilder gör jag tummen upp. Detsamma från mannen innan han gasar på och kör iväg.

Veckans tragiska 360-bild

Det gör ont att se sådant här.

Innan Till sist

Måste bara få skriva om TV-programmet Frågan är fri. Säsong 2 och första avsnittet finns nu på SVT Play. Även säs. 1 finns där också.  Några av landets största profiler intervjuas av reportrar på autismspektrat eller med intellektuell funktionsnedsättning. Ofiltrerade frågor får unika svar. Jag säger som Astrid Lindgren skulle ha sagt: “missar man det här, är man en lort”. 

Till sist

Ja som sagt var, nu blir det uppehåll på en vecka. Men det ska vi väl kunna klara av tycker jag. Om ett år framöver, kan det nog bli likadant igen. Med uppehåll alltså. Då har jag lovat att följa med Stefan över till Vietnam. Det ser jag verkligen fram emot. Uppehåll blir det även när vi någon dag inpå nya året 2026, åker till Koh Lanta. Möta upp La Familia från Sundsvall. Galet kul och trevligt. Undrar om man törs be dem köpa med sig Kavli Mjukost Hot Jalapeno? Ett par kläm på en sådan tub, och den är tom.
Den allsvenska fotbollen har nått sitt slut för det här året. En omgång kvar som spelas i helgen. Travet rullar på som vanligt. Nu går jag på semester. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.