en röst i natten

Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 14 augusti 2026 Publicerat: 15 augusti 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,76 kr. För en vecka sedan: 28,73 kr.

Enligt den senaste statistiken är hela 229 400 svenskar folkbokförda med Lars som förnamn. Av dessa har runt 83 800 det som sitt faktiska tilltalsnamn. Vill bara så här i bloggstarten passa på att informera om att det var Lars-dagen i måndags, alltså den 10 augusti. Så grattis i efterskott till alla oss Larsar. Men nu över till något viktigare och som ni säkert funderar över: “har’e vart nåt”?

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

SAMUT SAKHON WEATHER

Petnoga herrn

En man stannade mig på en morgonpromenad. Pekade åt skylten längre bort där man kunde läsa att det blir böter om man skräpar ner, och sedan på hur det såg ut runt soptunnan (se bilden). Han var upprörd och arg. Fast det har ju sett mycket värre ut tidigare försökte jag säga. Eller google translate sa det på thai från engelska. Då skakade han bara på huvudet. Hmm, vad sa jag egentligen och hur översatte Google det? Ja ja, vi konstaterade i alla fall att allt kan bara bli till det bättre i bästa fall.   

En jöst i natten fundejaj

Undjaj om det kan bli pjoblem och läsa veckans blogg, om jag skulle byta ut alla r mot j? Thailändaje haj ju lite svåjt med den bokstaven. Anders blir gäjna Andejs. Det skulle vaja kul och testa någon gång.

Men å andja sidan haj ju jag som fajang svåjt föj det thailändska spjåket. Enskilda ojd gåj ju bja att minnas. Sedan det däj med tonläge, äj inte lätt att komma ihåg alla gångej.

Sej att många ojd haj ett jött stjeck undej sig. Det betydej att ojdet inte finns i Wojdpjess ojdlista. Skämt åsido! WordPress stavningskontroll fick nästan panik där ett tag och lyste rödare än en thailändsk chilifrukt.

Nej, så här kan vi inte hålla på. Nu glömmer vi bort det här och återgår till det vanliga igen. Men det finns ju en poäng i det hela. Det där med språkskillnader går ju faktiskt åt båda hållen. Medan mina thailändska vänner kämpar med vårt svenska R, står jag själv som ett fån och försöker knäcka koden till thailändskans tonlägen. Att lära sig enstaka ord går ju an, men att komma ihåg om man säger ordet med stigande, fallande eller hög ton… där går jag bet hela tiden. Ett litet fel på tonläget och man kan plötsligt ha beställt något helt annat än det man tänkte. Det är tur att thailändarna oftast förstår vad en förvirrad farang försöker säga, och ibland får man bjuda på ett gott skratt åt sig själv. Å andra sidan har jag ju alltid Ploen med mig till 99% och då sköter hon beställningarna från menyn. Nästan i alla fall. 

Jag vet att det blev dyrt – Del 1

Det blev inte billigt, men ibland tar suget över helt. Jag blev så otroligt sugen på Kavlis Hot Jalapeño och började fundera på om det verkligen inte finns något liknande här i Thailand. Efter en hel del letande hittade jag till slut en USA-tillverkad jalapeñoost från Pine River hos Villa Market på Sukhumvit 33 i Bangkok. De har även en webbshop.

Den är inte exakt samma sak som Kavlis variant, men beskrivningen lovade precis det jag var ute efter: en krämig ost med tydlig smak av jalapeño.

Nu ska den hårdtestas, även om prislappen sved en aning. En burk Jalapeñoost på 227 gram kostade 359 baht (cirka 103 kronor), och med frakten hamnade slutsumman på 142 kronor. Då får jag den visserligen levererad direkt hem till dörren, vilket också har sitt värde.

Jämför man med en svensk Kavli-ask på 330 gram för ungefär 44 kronor så blev det ändå en ganska rejäl prisskillnad. Jag betalade flera gånger mer per gram än vad en Kavli Hot Jalapeño hade kostat hemma i Sverige. Men ibland får smaklökarna bestämma över plånboken.
Så frågan är nu: var det pengar i sjön, eller har jag hittat en värdig ersättare till Kavli Hot Jalapeño här i Thailand? Svaret kommer i del 2.

Full tank – khop khun krub (tack)

Tror Ploen använder elmoppen mer än vad jag gör. Hon åker iväg i stort sett varje morgon för att ta sin morgonpromenad vid människobyn. Med det hon kör och det lilla jag själv använder den blir det ungefär en laddning i veckan. Kostar inte många baht, och än så länge rullar den på bra.
Kompisen som köpte en likadan före oss fick problem med batteriet som inte ville ladda. Har inte hört hur det gick sen, men de skulle visst komma hem till henne och åtgärda problemet. Det var en bit bort vi köpte dem, så man åker inte gärna dit i första taget. Skönt om de kan komma ut till oss också om det skulle bli något tok.

Fundejaj, förlåt jag menar funderar

Min 360-kamera heter Insta360 X3. I veckan kom X6. Troligtvis en rejäl uppgradering till vad jag har idag. X4 och X5 har jag inte känt något behov av att uppgradera till. Jag har egentligen inget behov av en ny kamera. Min X3 har fungerat fantastiskt bra och jag har varit mer än nöjd. Men så kommer den där lilla rösten igen… samma röst som viskade “köp jalapeñoosten”. Ska bli intressant att se vad recensionerna på Youtube säger. Av den förhandsinformation som läckt ut, ser det mycket intressant ut. 

Thailändska adresser

Jag såg en notis om att läsa en thailändsk adress, det är som att öppna en rysk docka, man går från det minsta huset ända upp till provinsnivå. Så här ser min thailändska adress ut:

Anders Wihlgaard
88/17 Moo 7, Rama II Road
T. Bangkrajao, A Muang
74000 Samut Sakhon

Eftersom kunskap inte är tung att bära, tänkte jag vi kan gå igenom vad de olika delarna i adressen står för. 

• 88/17 – Hus- och enhetsnummer.
• Moo 7 – Bynummer/områdessiffra (Muban). Thailändska områden är indelade i numrerade “Moo”.
  Rama II Road – Vägen/gatan.
• T. Bangkrajao – Subdistrikt (Tambon). Tänkt dig detta som en socken eller stadsdel. “T.” är en förkortning för Tambon.
  A. Muang – Distrikt (Amphoe). Kan närmast jämföras med en kommun eller ett större kommundistrikt, även om systemen inte är exakt lika.
• 74000 Samut Sakhon – Postnummer och Provins (Changwat, motsvarande svenskt län).

Onödigt vetande

Ploen har nu fixat nytt pass så nu är vi redo för Vietnam. Regnet, ja det småduggar bara när det dyker upp. Vilket jag som sagt är tacksam för. Dock ej i onsdags då det kom ett par rejäla regnskurar mellan duggskurarna.

Läser att många besöker Norra berget och glasspinnen, där de tar sig an alla trappsteg upp till toppen. Här har vi ingen glasspinne mig veterligt, däremot många buddhastatyer och tempel som ligger högt upp. Tiger Cave Temple (Wat Tham Suea) i Krabi, som har 1 260 stycken, där vissa steg är upp till 30 cm höga vilket gör det mer likt klättring på en stege.
Det finns andra platser i Thailand med betydligt fler trappsteg, som till exempel Khao Wong Phra Chan som har hela 3 790 trappsteg. Det ska visst ta 2–3 timmar att gå upp till toppen. Som belöning ska man kunna se ett av Buddhas fotspår som finns bevarat på platsen. Buddhas fotavtryck mäter 53 cm brett, 1,5 m långt och 28 cm djupt. Den lokala traditionen säger att om ett par klarar av att bestiga alla 3 790 trappsteg tillsammans, så bevisar det att deras kärlek är äkta. Ploen, vad säger du om att åka till…

Jag vet att det blev dyrt – Del 2

Var Pine River en värdig ersättare till Kavlis Hot Jalapeño, eller bara ett svindyrt felköp? Först blev jag tveksam till den fasta konsistensen, men den riktiga besvikelsen var smaken. Cayennepepparn tog över helt och den friska jalapeñokaraktären lyste med sin frånvaro. Svaret fanns i innehållsförteckningen: Pine River innehåller bara 1 % jalapeño, medan Kavli har hela 6 %.
Pine River funkar säkert om du gillar stark cheddar, men för 142 kr för 227 gram vann suget definitivt över förnuftet denna gång. Jakten på den perfekta jalapeñoosten i Thailand fortsätter. Eller ni som kommer hit, köp med er Kavlis Hot Jalapeño till mig. Självklart betalar jag för varenda tub (ler ödmjukt).

Ingen veckoblogg den 22 augusti

Helt plötsligt från ingenstans får jag veta att vi ska åka iväg med Ploens kompis och hennes amerikanska sällskap (snart gifta). Målet är Kanchanaburi och en resort 700 meter från bron över floden Kwai. Skulle vara billig säger Ploen, 1700 baht för två nätter. Men tjena mittbena. Det blev det dubbla totalt sett, inkl. frukost. Gillar inte riktigt när det bestäms lite ovanför huvudet på en. Så nästa veckohelg får ni ledigt från bloggen. Bilder och text från utflykten kommer veckan efter. 

Näst sist

Då har Sommar i P1 kommit till vägs ände. Sist ut på söndag bland årets sommarpratare är författaren Niklas Rådström.

Jag tillhör den unika skaran som tycker att alla sommarpratare är bra. Det är någon som har någonting att berätta. Livsgärningar, bra och dåliga händelser osv. ska man inte bara så där förakta. Varför inte ödmjukt stanna upp och lyssna? Sån är jag, eller jag vill vara så, men jag övar fortfarande på det. Jag kommer aldrig bli hundraprocentigt skolad. Vilket i sig är bra, för det finns alltid mer att lära.

Många sommarpratare kommer man att minnas, en del lite mer än andra. Man har skrattat och man har fällt tårar. Det bästa av allt är att jag har sparat ner dem. Så om jag känner för det kan jag lyssna en gång till. Fiffigt va?

Till sist

Jag har en ångestfylld helg framför mig. Derbydags i fotbollen, Djurgården-AIK på söndag. Jag funderar ett tag på om en storvinst på travet dagen innan kanske skulle kunna dämpa ångesten, men derbyångest lever ju tyvärr sitt helt egna liv oavsett hur det går på travet. Jag får tänka på att fotboll bara är en lek.
Leker gör även lifvet. Känner att jag är på rätt plats. Har lite svårt att få in att jag snart varit här i sju år. Vem kunde tro det när jag efter min allra första resa hit sa, aldrig mer. Då var det värmen som nästan knäckte mig. Allting var nytt och jag hade ingen aning om vad som väntade mig.
Något som jag däremot har väntat på, är den fjärde säsongen av Reacher. En av mina verkligt stora favoritserier. En hårdkokt amerikansk thriller- och kriminaldramaserie. De tre första avsnitten anlände i onsdags. Lilla julafton med andra ord. Må så grankott allihop, och ha en trevlig helg. Var rädda om er.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”