Måndagen 13 juni. Efter en timmes sittning hos tandläkaren kl. 14.00-15.00, återvänder jag med bedövad käft till stan för att hämta upp min käresta.
Kör från Kulturmagasinet med mål att tanka bilen vid Statoil på Norrmalmsgatan. Sitter och pratar och tänker inte mycket mer att jag snart ska svänga och styr upp bilen i högerfilen.
Vad jag inte tänker på när jag kör in i högerfilen, är att jag nu befinner mig i en bussfil. En bussfil som jag aldrig sett en buss använda. Jag fortsätter köra i bussfilen fram till stoppljusen,
ser att det är grönt ljus och svänger höger. Blinker på naturligtvis. Nu ska jag snart bara svänga vänster och ta första bästa bensinpump.
Det går ju bra det här. Stänger av motorn, öppnar dörren och vad får jag se då? En motorcykelpolis. Han ansiktsmuskler jobbar inte för ett leende under hjälmen. Det första han säger till mig är:
Vad sysslar du med? Förlåt säger jag och förstår ingenting. Bilder snurrar runt i huvudet snabbt, har jag rånat en bank, krockat eller kört på någon? Han säger då att jag kört i bussfilen, och att sådant kan kosta runt 1000 kronor i böter. Jag ber om ursäkt och sa bara att mina tankar var på annat håll, pratade med min passagerare och att jag instinktivt lagt mig i högerfilen. Jag ska ju snart svänga höger. Jag får blåsa, han frågar om det är min bil and bla bla bla. Jag var den andra idag som kört likadant i fel fil. Han sätter sig på motorcykeln, säger ingenting när han sätter på sig hjälmen. Till slut frågar jag om vi är klara med varandra. Japp, det var vi. Tänk på hur du kör där nästa gång. Nä, nu ska jag också tanka säger han och kör iväg mot närmaste bensinpump. Bra att vi har uppmärksamma poliser som håller brottslingarna på mattan.
