Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 10 april 2026 Publicerat: 11 april 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,87 kr. För en vecka sedan: 28,94 kr.
Party i vårt närmaste tempelområde. Mat, mycket folk, bra musikunderhållning även om Job2Do inte var här, och små nöjesfält för de mindre. Templet och dess område bjuder upp.
Full rulle med gäster i huset. Ploens sonhustru med dotter och sonen själv, anlände förra fredagen. Blev här i fem dagar. Perfekt timat med tempelområdets årliga partydagar. Veckans blogginlägg börjar dock med lite vardagsbestyr för att sedan gå över till att bli filosofisk.
Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.
360-bilder - gör så här
Tänk om…
Tänk om man fick (?) sätta in en sådan här i det Ploenska huset. Jag vet, vi är bara två personer, men ändå blir det rejält med disk. Det blir ett antal “smådiskar” varje dag för att slippa en stor rejäl hög med disk. Har tagit upp det här tidigare i veckans blogginlägg, men det tål att upprepas. Vill bara visa att jag inte enbart ligger och latar mig på dagarna. Visst kan ni tycka lite synd om mig eller?
Hur mycket känslotårar har en människa?
Oavsett var man befinner sig här i livet, om det så är i Sundsvall eller i Thailand, är det bra att stanna till ibland och fundera. Vad man funderar på är upp till var och en. Själv stannade jag upp i förra veckan, när jag såg på SVT Play och programmet Demenskören. Ett program jag egentligen inte borde se, men jag kan under inga omständigheter låta bli. Det var precis då jag började fundera på “Hur mycket känslotårar har en människa?”. Ni får själva klicka fram till min text om saken om ni känner för det. Annars är det bara att scrolla vidare.
Lite filosofiskt tänk runt körsång och livets pussel
Minns och såg ni Gareth Malone, en brittisk körledare och programledare, främst känd för sin medverkan i tv-programmet Kören? I programmet Kören har han i flera säsonger engagerat och lett olika körer, bland annat en skolklass där han fick elever att växa. En av de starkare säsongerna var sedan Military wife.
År 2017 fick vi följa med när operasångaren Rickard Söderberg, startade en kör bestående av människor som befinner sig i en svår situation i vardagen, till exempel hemlöshet. Otroligt sevärt om man frågar mig. Nedan ett urklipp från Aftonbladet 18 januari 2017.
Bosse i ”Gatans kör”
Bosse i ”Gatans kör”: ”Efter missbruket hamnar man lätt i ett ingenmansland”
Får Rickard Söderberg att gråta: ”En sådan smärta”
Andreas Hansson
Publicerad 2017-01-18
Han har knarkat i 40 år. Men nu har Bosse, 56, ”klivit av” – och sjunger i Rickard Söderbergs ”Gatans kör” i SVT.
– Det var första gången jag började grina på riktigt, säger Söderberg i programmet.
Rickard Söderbergs ”Gatans kör” har blivit en hjärtevärmande tv-hållpunkt i vintermörkret. I kvällens avsnitt berättar Bosse, 56, om sin väg bort från ett fyra decennier långt missbruk.
– Man hamnar i ett ingenmansland där man inte riktigt vet sin identitet längre, är man narkoman vet man att man är narkoman. Den tunga biten som nog får många att trilla tillbaka tror jag är när man inte hittar sin nya identitet, identiteten som knarkare väger över, säger Bosse i avsnittet.
En socialsekreterare uppmanade honom att skaffa sig en hobby, SVT-programmet har hjälp honom på vägen med det.
– Är du inte knarkare får du skaffa dig en hobby, jag har haft sex och knark tidigare. Med körsången har jag fixat mig en ny hobby, säger han och skrattar.
Systern dog i överdos
Hans mamma led av psykiska problem, och möjligtvis drogmissbruk, säger han. Han och hans systrar blev satta i olika fosterhem i Östergötland. Mitt i första klass fick han komma hem till mamma i Stockholm igen. Ett destruktivt förhållande när han var 27 fick hans tidigare sporadiska missbruk att eskalera.
– Allt brakade ihop, vi knarkade båda två och det blev mer och mer. Att knarka blir ett 24 timmars-arbete, säger han.
Hans båda systrar hamnade också i missbruk, en av dem dog i en överdos i mitten av 80-talet.
– Det har varit många sorgliga stunder i mitt liv men jag försöker hitta glädjeämnena, säger han i ”Gatans kör”.
Fick Söderberg att gråta
Under repetitionerna brister han ut i Nationalteaterns ”Men bara om min älskade väntar”, låten hans flickvän ständigt bad honom sjunga.
– Hon är tyvärr borta, hon gick bort i cancer. Hon fick inte ens bli 50. Jag tänker på henne och andra som gått bort och nynnar på den.
Sången gjorde ett direkt intryck på körledaren Rickard Söderberg.
– Det var första gången jag började grina på riktigt. Det var en sådan känsla, smärta och livskraft. Han är glad och bullrig, ju mer vi lärt känna varandra har jag sett det otroliga djupet, humorn, tajmingen.
”Folk stannar upp och pratar ”
Premiärprogrammet lockade 612 000 tittare. Efter det har Rickard Söderberg bombats med varma ord om programmet.
– Vi har fått så otroligt mycket fint, människor som säger att de får höra deras röster och se deras glädje och uppleva deras kreativitet. Detta är inte ett tv-program utan människor som hittar en ny plats i vardagen. Programmet har redan börjat förändra samhället, känner han.
– Jag har fått så många av mina fördomar krossade på ett underbart sätt. Människor upplever samma sak, helt plötsligt har de stannat upp och pratat med de som säljer hemlösas tidningar. De små sakerna, att vi ser varandra som medmänniskor.
Förra veckan började ännu ett körprogram att rulla på SVT Play, Demenskören. Här följer vi en kör med personer som lever med kognitiv sjukdom, under ledning av Anders Bagge och körledaren Sofia Lilja. Målet är en gemensam konsert, men där resan dit är minst lika viktig.
Nedan urklipp från Ersta diakoni.
Jag älskar den här typen av program. Främst för att man får se hur människor får växa, hur de får vara den där pusselbiten som, när den läggs till alla andra, gör pusslet komplett. Men varför blir jag (vi) så berörda? Varför tar känslo- glädjetårarna aldrig slut?
Jag tror att svaret finns i kraften av att bli sedd. I körerna får deltagarna en röst i ordets dubbla bemärkelse. De får en funktion i en helhet som är större än dem själva. Jag känner så väl igen mig i de här sammanhangen, även om min arena inte var körsång utan animerad film.
Otaliga är de elever jag sett växa när deras egna alster visas upp inför stor publik. När vi sitter där och fixar rörelsen på deras figurer, när vi tillsammans pusslar ihop deras egna berättarröster till en komplett historia, då sker samma förvandling. Eleven går från att vara en isolerad pusselbit till att plötsligt äga ett helt landskap av möjligheter. Men även jag växer. Min ödmjukhet, att lyssna, att ställa frågor. Det är i de där samtalen, medan figurerna får liv, som de viktigaste bitarna faller på plats. Jisses vad jag saknar de där gyllene stunderna.
Kanske är det inte känslo- glädjetårarna i sig som är det viktiga, utan insikten vi bär på: att vi alla behöver en kör, en ensemble eller en projektgrupp för att vår egen historia ska få liv. Vi är helt enkelt inte gjorda för att vara färdiga pussel på egen hand.
Munkars välsignelse och trädgårdsfest
Påskaftonen vigdes åt tempelbesök och för att hedra föräldrarna vid graven. Därefter följde en stund tillsammans med munkarna med en genomgång av ett antal verser och böner.
När hela släkten, syskon med respektive, barn och barnbarn nu samlas, är det tradition med en stor trädgårdsfest hemma hos ett av syskonen. Det bjuds på mycket mat och stämningen är trevlig. En av Ploens bröder är en riktig spillevink som bjuder på många roliga anekdoter efter att ha fått några glas innanför västen. Det blev en lång dags färds mot natt. Man somnade ovaggad på påskafton kan jag lova.
Tempelfesten
Varje år anordnar tempelområdet närmast oss ett antal dagar med fest. De otaliga matstånden märks kanske inte så mycket, men den sena musiken från scenen hörs desto mer, ända in i sovrummet. Men att sömnen skulle påverkas? Inte hos mig i alla fall.
Vi tog oss en kväll genom den upplysta gränden till tempelplatsen. Där fanns som sagt var mängder med matstånd och människor, och för barnen fanns en del lekoaser. Köra radiostyrda bilar, åka runt på en liten karusell eller skutta omkring på stor hoppborg. Det är kul när man kan börja hälsa på personer som man möter. Mycket tack vare morgonpromenaderna genom gränden. Det är där man lärt känna dem lite grann. Många som säger hej först, vilket gör mig glad och lite stolt. Då har man kanske lämnat något avtryck.
Jag såg många som gick hem med påsar fyllda med små akvariefiskar. Själva gick vi hemåt innan musiken drog igång, då andra djur började flockas runt armar och ben. På vägen hem tog vi gränden igen, med månen som en starkt lysande ledsagare på himlen.
Jag funderade på hemväg över det här med småfiskarna. När en tanke fastnar så där i mitt huvud, har jag svårt att släppa det innan jag eventuellt fått en förklaring. Här tog jag nu hjälp av AI som gav mig följande förklaring. Kunskap är inte tung att bära.
Inom buddhismen handlar det om att "göra bun" – att samla god karma. Många köper fiskarna för att släppa ut dem i en damm eller kanal. Tanken är att man räddar ett liv och får lite tur på köpet. Samtidigt är de där små rackarna inte bara symboliska. De används ofta i vattenkrukor utanför hus och restauranger, där de gör nytta genom att äta mygglarver. Det är med andra ord en form av naturlig myggbekämpning. Så nästa gång du ser en plastpåse med små fiskar på en tempelmarknad är det inte bara ett spontanköp. Det är en blandning av religion, tradition och praktisk vardag i ett och samma paket.
Små fiskar med stor betydelse
Blev tomt nu
Efter ett antal dagar i Ploenska huset, for sonen med fru och dotter hem till sina respektiva orter. Sonen till Bangkok för jobb och Linda med dotter till Nakhon Phanom. Dottern går i skolan och Linda jobbar eget med att sy kläder även hon men också med viss skönhetsvård. Hoppas det inte dröjer lika länge innan vi kan ses igen.
Feng Shui och personlig lycka
Jag skrev att Linda sysslar även med skönhetsvård. Där ingår bland annat ögonbrynstatuering. Något som är väldigt inne här. Även Ploen ville förbättra sina ögonbryn, och som av en händelse så hade Linda sina prylar med sig för detta ändamål.
Eftersom kunskap inte är tung att bära, ville jag veta mer om varför detta är så populärt bland thailändska kvinnor. Linda och AI gav mig följande svar:
Fakta om ögonbrynstatuering och varför
1. Feng Shui och personlig lycka
En unik aspekt i Thailand, med starkt inflytande från den kinesisk-thailändska kulturen, är tron på att ögonbrynen kan påverka en persons "lycka" (feng shui). Det finns en utbredd föreställning om att brynen ska ha en viss form, tjocklek och balans för att attrahera framgång, rikedom och god energi. Att tatuera brynen ses därför inte bara som en estetisk förbättring, utan som ett sätt att korrigera sitt ansikte för att förbättra sitt öde och sin karriärlycka.
2. Det tropiska klimatet
Thailands varma och fuktiga klimat är en stor praktisk orsak. Att bära smink i värmen kan vara utmanande då det lätt smetas ut eller rinner av under dagen. Med tatuerade ögonbryn får man ett permanent, välvårdat utseende som tål både svett, bad och fukt, vilket sparar mycket tid i vardagen.
3. Effektivitet och livsstil
Många thailändska kvinnor värdesätter ett polerat och "färdigt" utseende från stunden de vaknar. Kosmetisk tatuering (som ofta marknadsförs som "3D", "6D" eller "9D"-bryn för att låta naturligt och avancerat) eliminerar behovet av att rita upp brynen varje morgon. Det ger en konsekvent form som ser professionell ut dygnet runt.
4. Skönhetsideal och ansiktsharmoni
Det finns ett starkt fokus på "face-harmonizing" inom thailändsk skönhetsvård, där man noga mäter ut proportioner för att skapa balans i ansiktet. Eftersom ögonbrynen ramar in ansiktet anses de vara det viktigaste draget för att se yngre och piggare ut. Många söker sig till specialiserade "brow masters" för att få en form som är skräddarsydd för just deras ansiktsdrag.
5. Tillgänglighet och prisbild
Thailand har en enormt utvecklad skönhetsindustri med hög konkurrens, vilket har pressat priserna och gjort tekniken tillgänglig för en bred målgrupp, inte bara för de välbärgade. Det finns allt från enklare salonger i köpcentrum till exklusiva kliniker, vilket gör att det blivit en vardaglig behandling snarare än en lyxartikel.
Sammanfattningsvis kombinerar trenden en djup kulturell tro på att ansiktsdrag speglar ens livsväg med en praktisk anpassning till det tropiska livet, där man vill se välvårdad ut utan att behöva underhålla sminket hela dagen.
Ett morgonmöte
Vår lilla Pawa var med på släktträffen för att sedan sova över hos oss. På morgonen följde hon med mig på min lilla morgonpromenad. Kvinnan i gränden tog emot Pawa med öppna armar, bjöd in henne att sitta bredvid på golvet. Hon blev ordentligt omhuldad med godsaker och vatten. Sedan satt de där och småpratade med varandra. Jag hade inte en chans att få deltaga. Fick tjattra lite med en av sönerna i istället. Gick ju bra det också.
Lazada bidrar till bluff
Mycket av det man köper från Lazada är av usel kvalité, även om det finns undantag som till exempel matvaror. Jag har skickat efter en jordad kontakt (som ännu inte dykt upp, om den ens kommer göra det) och då får jag självklart i min Lazada-app upp andra erbjudanden av elektronikprylar. Bland annat “Electricity Saving Box”. Den lovar guld och gröna skogar, eller rättare sagt, en sänkning av elräkningen med upp till 95% bara genom att man pluggar in den i ett vägguttag. Några lovar till och med 200%. Det låter ju helt fantastiskt, eller hur? En billig plastbox för drygt en hundring som löser alla energiproblem. Men sanningen är den att detta är en ren och skär bluff.
Inuti de här burkarna finns oftast inget annat än en liten kondensator och en LED-lampa som lyser grönt för att se teknisk ut. De gör absolut ingenting för din förbrukning. Det enda de faktiskt gör är att dra en mikroskopisk mängd ström för att hålla lampan lysande, så lustigt nog höjer de vår räkning (om än bara med ören). Klicka på länken så dyker de upp en del filmer om dessa bluffboxar. För att ge lite tyngd åt plastburken, finns det inuti en svart plastlåda fylld med sand eller pulver av något slag.
I värsta fall är de dessutom direkt livsfarliga. De har ingen riktig säkerhetscertifiering, och billig elektronik som sitter i uttaget dygnet runt är en klassisk brandfara. Nästa vecka ska jag visa ett par andra bluffar som man kan åka på här i landet, vilket många gör också.
Sundsvall vs Samut Sakhon
Premiärmatchen för Giffarna fick ju avbrytas på grund av snöoväder. Dagen efter fortsatte matchen, seger till slut med 3-2. Den dagen hade vi i solskenet här på vår gata, 43,1 grader. Giffarna fick skotta planen, hos oss hade man fått kyla spelarna. Om man nu hade spelat med sådan värme som råder just nu.
Till sist
Det var det hela. En trevlig vecka med släktträff och gäster i huset. Nu väntar ett par dagar med semester och ön Koh Larn. Lär garanterat komma med i nästa veckas blogginlägg. Vi ska var hos hennes syster senast klockan fem på söndagsmorgonen för vidare färd. Suck.
Snubblande nära 8 rätt förra helgen på travet. Sju rätt är ändå sju rätt, även om det svider. Blev trots det inte så många kronor tillbaka.
Undrar hur länge denna enorma värme ska hålla i sig. Börjar bli lite jobbigt nu. Man går svettig hela dagarna. Tog en tur på kvällen till 7-eleven vilket var riktigt skönt. Ljumma vindar som fläktade härligt. Men å andra sidan så vet man ju att temperaturen kommer sjunka, och då tycker man det är kallt istället. Hur vill du ha det egentligen Anders? Lagom! Må så grankott allihop, och trevlig helg.
“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute
Jane "Nightbirde" Marczewski
Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal
Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.
