en röst i natten

Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 15 maj 2026 Publicerat: 16 maj 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 28,96 kr. För en vecka sedan: 28,62 kr.

Mitten av maj månad vilket betyder att vi har hälften kvar. Många vänner inklusive mig själv, har födelsedag denna månad. Dock har jag satt ner foten och slutat fylla år. Så länge jag kan stå på händer, balanserande med en tegelsten lagd mot fotsulorna, är ungdomligheten fast förankrad i min kropp. Var ungdomligheten ligger i åldersspannet, tvistar de lärde. Så vi lämnar det där med födelsedag och blickar i backspegeln för veckans händelser och tankar. Ni kan väl mitt valspråk vid det här laget: allt ligger i betraktarens ögon.   

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

SAMUT SAKHON WEATHER

Kan det blir problem igen tro?

Snart behöver jag nog skaffa en ny bankbok igen, det är bara två sidor kvar att skriva på. Jag minns vilka problem det var senast, och även om jag vet vad som krävs nu kan de ju ha ändrat reglerna igen. De kanske kräver ytterligare något nytt dokument som styrker pengarnas ursprung, och då helst i tre kopior med en namnteckning som exakt matchar passet. Stämmer den inte är man torsk, det lärde jag mig förra gången.

Jag har också hört att folk fått problem med de nya passen eftersom dess hologram stör när de ska fotografera passet. Banken fick tydligen ge upp i det fallet. Teknikens under i all ära, men när ett hologram sätter stopp för ett bankärende vet man att byråkratin har vunnit. Och jag som ska byta pass i december eller januari… nåväl, den dagen, den sorgen. 

Bangkok håll ut, jag kommer snart

Jag saknar Bangkok. Att få vandra omkring med Stefan och utforska alla dess gathörn. Vi har en bucket list som är lika lång som avståndet mellan Haparanda och Ystad. Jag funderar på att dra dit några dagar (Bangkok alltså) bara för att rekognosera läget, lägga upp en plan för framtida promenixer, tunnelbaneåkande och Skytrain.

Måste nog först kolla upp hotellpriserna på Fx Hotel Metrolink Makkasan, där vi brukar bo. Därifrån utgår de flesta av Bangkoks transportmedel, och kanalbåtarna som jag gillar skarpt. Jag ska sova på saken några nätter till. Plus hitta några bra ursäkter till Ploen.

Sound of Thailand

Vissa ljud kommer man aldrig ifrån här i landet. De hör till på något sätt. Man vet när klockan är 08:00 eller 18:00, för då spelas nationalsången. Att alltid få höra att man är välkommen in i en 7-elevenbutik. Ett klassiskt ljud saknas dock, det är när man öppnar en kall Leo på burk, pschhh. Chok dee på den. 

Sådant som tyvärr händer

En av alla mina USB-hårddiskar havererade i veckan. Mängder av filmer, serier och dokumentärer borta. Lite tråkigt men inte så mycket att göra åt. En del av de bättre filmerna och serierna, kan jag säkert fixa tillbaka.

AIK-torsk i fotbollsderbyt förra söndagen. En olycka kommer aldrig ensam. Hårddisk och fotboll, ingen bra kombination.  

Morgonpromenad till gränden

Det är med både sorg och glädje numera när man gör sin morgonpromenad genom gränden. Strax innan infarten till gränden ska man passera det kalhygge som nu uppstått. Gör mig oerhört ledsen. Passerar sedan soptunnorna men ser ingen varan. Tomma tunnor skramlar mest sägs det. Vilket nog är att föredra då fulla tunnor luktar mer än de skramlar. En MC till salu tro? Kanske man ska lägga ett bud. Om kalhygget ger en tagg i mitt hjärta, är det glädjande att se människorna i gränden ge mat till hundarna och katterna. Ni som läser bloggen, kanske minns att jag hittade sedlar utefter vägen på en morgonpromenad. Ingen gjorde anspråk på dem, så jag köpte sedan lite käk till hundarna som strövar där i gränden. Brukar  ofta stanna och prata lite med dem. Nu kallar de mig för farang Dolittle.      

Väder

Varje anständig blogg har ett avsnitt om väder, och “En röst i natten” är inget undantag. Trots att det är varmt som vanligt vaknade jag tidigt på tisdagsmorgonen av ett lätt strilande regn. Det var bara att kliva upp, duscha och gå ner för att få i sig lite frukost. När jag senare öppnade shopen möttes jag av frisk luft och en lätt blåst. Inomhus visade mätaren på 70 % luftfuktighet, så trots att solen lös med sin frånvaro var jag redan småsvettig. Regnet drog förvisso förbi snabbt, men molnen dröjde sig kvar.

Här men inte där men ändå inte

Som jag skrev i förra veckans blogginlägg så är uppehållstillståndet nu fixat för ännu ett år. För mig, en svensk i ett annat land. Fysiskt står jag med fötterna i Thailand, men med rötterna kvar djupt nere i svensk mylla.

Mellan morgonkaffet i värmen här och minnena av snöslask, granar och gamla vanor där hemma, försöker jag väl mest hålla balansen i något som blivit ett liv mellan två världar. Inte riktigt här. Inte riktigt där. Men ändå lite hemma på båda ställena.

Ruggigt bra böcker

Alnöparet Hägglund och Svensson har gjort det igen. Sällan har jag läst en något så otroligt ruskig historia. Skuggvandraren, del två i en trilogiserie, lyckas med konststycket att vara både spännande och djupt obehaglig på samma gång. Lika obehaglig som föregångaren, Nattvandraren. I denna uppföljare tätnar mörkret ytterligare. Medan Henrik Holm avtjänar ett straff för en ödesdiger rattfylla, försöker hustrun Therese hitta tillbaka till livet. Men hoppet som tänds när hon möter musikern Morten blir kortvarigt. Mer ska jag inte berätta. Börja med Nattvandraren för att sedan sätta tänderna i Skuggvandraren. Själv läser jag E-böckerna, men lyssnar man så är det Thomas Hanzon som är uppläsare i båda böckerna.

Precis som i första boken, lämnas man kvar med en rejäl cliffhanger när man läst sista meningarna. Nu är det bara att räkna ner dagarna till trilogins final som blir till hösten. Bokserien är en solklar rekommendation för alla som älskar spänning med mörker. Ska man ge betyg, blir det tveklöst fem varaner av fem möjliga.

Jisses vilket fart det var på hundarna

Gick igår till butiken på hörnet för att köpa dricka. Utanför var det två hundar som sprang fram och tillbaka med nosen ner i gröngräset. Förra gången det begav sig hade de luktat upp en orm. Eftersom butiken är som ett hål i väggen, öppet åt alla håll, var det lätt för hundarna att springa in i lokalen. Nu funderade både jag och kvinnan i butiken på om det var en ny orm i antågande. Hundarna var som tokiga, men lösningen kom snabbare än blixten. På grannens mur som vetter mot butiken kom en 20 cm lång varanunge klättrande. Den stannade, kikade ner på hundarna och spelade med tungan, som om den tänkte: Där lurade jag er allt.

Tyvärr han den försvinna på grund av hundarnas otåligt hoppande, så det blev ingen bild den här gången. Men jag undrar verkligen om det var en varan? Tyckte svansen var lite färgad längst ut. Men formen och gången var precis som en varan. Ja ja, festligt var det i alla fall att se hundarnas framfart.

Ett steg framåt, två steg bakåt

Året var 2024 då Thailand utökade den visumfria perioden från 30 till 60 dagar. Nu verkar det vara dags igen, men den här gången för att gå tillbaka till 30 dagar.

Kabinettet har i princip fattat beslutet, men för att det ska träda i kraft krävs först en publicering i Royal Thai Government Gazette. I dagligt tal kallas den bara Gazette och fungerar som landets officiella organ för kungörelser.

Det spekuleras vilt om orsakerna bakom denna helomvändning. Vad som egentligen ligger bakom vet jag inte, men till syvende och sist handlar det förmodligen om pengar. Man kan verkligen fråga sig om de vill ha turister överhuvudtaget, eller om det bara är turister med ovanligt tjocka plånböcker man siktar på? Det finns redan de som väljer att bojkotta Thailand till förmån för länder som Vietnam, där visumreglerna blivit betydligt mindre krångliga. 

Samtidigt kommer sex av landets största flygplatser höja den internationella passageraravgiften från 730 baht till 1 120 baht. Eftersom avgiften numera bakas in i biljettpriset märks den inte på samma sätt som förr, då man fick betala kontant på flygplatsen, men det är likväl en märkbar kostnad för att få lämna landet.

Thailands visumpolitik liknar mest en kameleont, den byter skepnad så ofta att man aldrig riktigt vet vad som gäller. Det återstår att se om de nya färgerna lockar de rika turister man hoppas på, eller om man helt enkelt skrämmer bort de vanliga turisterna till förmån för grannländerna.

Till sist

Ännu en lugn vecka totalt sett. Ploen i ena ringhörnan och jag i den andra. Det är mycket småfix och smålagande för Ploen just nu. Onsdagen var sista dagen på sommarlovet för skolelever, så det är säkert en del som varit bortresta, då har man väl inte riktigt tid för bröllop och liknande. Det känns som att det är samma sak för frisörskan, hon kommer ofta förbi shopen nu för att prata med Ploen.

Min vän “Hunden 2.0” ser jag däremot sällan till numera. Jag vet inte riktigt vad Däng sysslar med på dagarna, men jag saknar att få smyga till henne något gott när hon hälsar på, vilket jag ju nästan alltid har gjort.

Veckans höjdare förutom Skuggvandraren, blev också ärtsoppan. Den andra och sista burken av Soldatens ärtsoppa åt jag upp igår torsdag. Stor burk så man blev redigt mätt. Skulle suttit fint med en ostfralla också. Gärna med en god lagrad ost.

Mätt efter en rejäl travsuccé, är frågan om man får uppleva det. Småsmulor tillbaka som efter en småfranska förra veckan. Men tid finns ju än. Vi har ju en del månader kvar på det här året. Förresten, vet ni vad han fick som stal en almanacka från jobbet? 12 månader. Må så grankott allihop, och trevlig helg!

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute