en röst i natten

Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 16 januari 2026 Publicerat: 17 januari 2026
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,38 kr. För en vecka sedan: 29,21 kr.

Lite sent kanske, men god fortsättning på det nya året. Hoppas ni har fått en bra start. För vår del kunde det faktiskt inte ha börjat bättre, en veckas semester på Koh Lanta med “la familia” (mina mycket goda vänner). Självklart skönt för Ploen också att få komma ifrån shopen ett tag. Hon om någon av oss behövde verkligen lite ledigt. Slippa symaskin, tyger, måttband och nålar. 

Hur som haver har det varit välbehövligt att ladda batterierna, så nu är vi förhoppningsvis fit for fight inför våren. I alla fall om man befunnit sig i Sverige, här i Thailand känns det ju som sommar året runt.

Jag har som vanligt inte gett några nyårslöften, utan tar dagarna och månaderna som de kommer. Det jag däremot kan lova är att hålla igång veckobloggandet precis som vanligt. Inga stora förändringar i sikte just nu, men jag letar alltid efter förbättringar, så ni lär säkert märka om något dyker upp. Kanske färre kommatecken eller fler, “, – människa” som jag är. Välkomna till 2026 års första blogginlägg.

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

SAMUT SAKHON WEATHER

Nyårsafton

Nyårsafton förflöt i lugn och ro i hemmet. När frukosten väl var undanstökad och den friska morgonpromenaden avklarad, fick vi besök av min fyrbenta vän, hunden 2.0 eller Däng som hon heter.
Redan kvällen innan hade jag förberett för hennes ankomst, genom att skära upp den sista biten av julskinkan i lagom stora godbitar. Det kändes därför extra fint att få duka fram en liten delikatess på årets allra sista dag. Eftersom hon fick smaka på sista slatten även förra året, verkade det nästan som om hon kände på sig att det var dags igen.

Koh Lanta 2-9 januari

Efter en dryg timmes flyg till Krabi var det dags för det klassiska thailändska “pusslet”, att knöka in Ploen och mig samt vår packning i en redan fullsatt minibuss, för vidare färd mot resorten. Förr i tiden krävdes det två färjor för att nå ön, nu räcker det som väl är med en. Det planeras för en bro för den sista biten också, skönt för oss (?) men kanske lite tråkigt för den lokala färje-maffian. Vad en bro till kommer att innebära för ön, kan man bara spekulera i. Risken finns att det kommer bli en rejäl exploatering, även om det finns beslut som ska hindra sådant. Den dagen den sorgen. Bron är inte byggd än, vilket säkert lär ta sin tid.   

Väl framme väntade “la familia” och som en bonus visade det sig att halva Sundsvall också hittat hit. Ytterligare två trevliga familjer anslöt, så vi blev en rejäl delegation på 11 personer som intog ön.

Boendet för vår del blev långhuset på två våningar. Andra våningen, längst bort huserade vi. Stort rum, likaså balkongen. Hel okej. Efter långhuset kom alla bungalows. Bor man här ett tag, smyckar man in sina bungalows med ljusslingor, lyktor etc. Lyser upp vackert när kvällsmörkret lagt sig.

Bild 2 – 360-bild   

Dagarna bestod bland annat av långa promenader längs stränder och gator, eller bara vara någonstans.
För egen del blev det dock en tidig timeout från poolhänget. Efter bara ett par dagar såg jag ut som en nykokt och ganska missnöjd havskräfta i ansiktet. Det är fascinerande hur solen alltid lyckas överraska en, trots att man vet att den tar “hyfsat” bra vid havet.

Kvällarna var heliga, då samlades hela gänget på stranden för den obligatoriska solnedgången. Tjusigt värre, även genom ett par solbrända ögonlock.

Maten under veckan på Koh Lanta höll en fantastiskt hög nivå, och några rätter lyckades etsa sig fast lite extra i minnet hos undertecknad.
Tro det eller ej, men en av de absoluta höjdarna var faktiskt en rejäl pizza med salami och jalapeño. Man åker till andra sidan jordklotet och hittar lyckan i en perfekt gräddad deg, den satt som en smäck.

Vidare till de lokala smakerna. På en och samma restaurang, Chef Chalong Restaurant ร้านอาหารเชฟฉลอง, lyckades jag pricka in två fullträffar under två olika kvällar. Först en Massaman Curry och kvällen efter en kyckling i grön curry. Jag överdriver inte när jag säger att det var en smakupplevelse utan dess like. Hatten av för det köket. Även hatten av för delar av sällskapet, som kan ön in och utan. Vet var man hittar godbitarna. Sådant är alltid värdefullt.
(Foto bild 2: S.Näsman)

Men, innan vi stänger kapitlet om mat, måste vi prata om en lunch på gatan. Jag beställde en tallrik Pad Thai, och efter alla mina resor i Thailand är det nog den rätt jag har tuggat i mig flest ton av. Men den här? Jisses, den tog verkligen priset. Att en Pad Tai innanför en trottoarkant, kan vara bland den bästa Pad Tai jag någonsin ätit är ju egentligen helt otroligt. (Foto Pad Tai: S. Näsman)

Ja, en vecka går fort. Fredagen den 9:e januari lär inte gå till historien som den roligaste. Hemfärder är aldrig roliga. Man vill bara stoppa tiden och få vara kvar ett tag till. Men förhoppningsvis kan det bli en resa till ön i slutet av det här året. Hörde att vännerna förbokat från 26 december. Då hoppas jag att även de två som var saknade den här resan, kan ansluta. Stort hjärtligt och ett ödmjukt tack till alla inblandade för den här gången. Ni vet vilka ni är om ni läser detta. Ni är alla bäst.

Så nära men ändå långt borta

Vad får vi se på en av morgonpromenaderna på Koh Lanta? Jo, att reggaeartisten Job 2 Do ska spela på ön lördagen den 10 januari. Artisten med den välkända “Do-Ther-Tum (Doo Doo Doo)”. Tänk om man hade fått vara kvar ett par dagar till som sagt var. 

Det fick bli en pyttipanna av resterna

Fick lite bilder över som jag gjorde ett collage av. Jo jag vet, lite smått att kika på i en telefon typ. Men med två fingrar kan man förstora och sedan flytta runt i bilden. Lycka till med den fingergymnastiken.

Tillbaka till min gränd

Bara ett enda ställe i gränden var julpyntat, och julpyntet hängde fortfarande kvar efter vår hemkomst från Koh Lanta. Däremot såg jag innan vi reste att många hade hängt upp kulörta lampor vid sina bostäder inför nyår. Man borde kanske ha passerat genom gränden en kväll för att verkligen få uppleva stämningen.

Det var i alla fall trevligt att vara tillbaka i gränden. Damerna som jag gav julklappar till hade jag förvarnat om att jag skulle åka bort, utifall att de skulle sakna mig, eller sakna någon att ställa klockan efter.
Hos den gamla damen längst bort i gränden, blev det skönsång. Visade lite bilder från Koh Lanta och berättade bland annat att jag missade spelning med Job 2 Do. Barnbarnen var hemma och med en av dem, drog vi inledningen av “Doo-doo-doo-doo-ter-tum. Tum-mai-teung-tum-gub-chun-dai”. Folk kikade ut och undrade vad som stod på. Ja jisses vad livet kan vara härligt ibland. Visserligen var det en kall morgon, men jag gick därifrån varm inombords.    

Julen är nu nerpackad

Japp, nu är julen nerpackad för den här gången. Min Nisse-dörr kom aldrig. Till slut avbeställde jag beställningen, fast man sa att det var på väg etc. Nej du tänkte jag, er litar jag inte på. Gav företaget lägsta betyg, vilket jag såg att jag inte hade varit ensam om att göra. Får försöka finna en Nisse-dörr på annat sätt. De kommer en jul i år också.   

Morgonpromenaderna genererar mil och timmar

2 km per dag, blir 1,4 mil på en vecka. Per månad cirka 6,08 mil. För år 2026 skulle det bli ungefär 73 mil om jag gick  alla dagar, vilket jag av olika orsaker inte kommer att göra. Men 60 mil kan det garanterat bli. Om jag då skulle gå rakt söderut från Sundsvall och 60 mil, hamnar jag i norra Småland, ungefär i Gamleby-Vimmerbytrakten. 

Morgonpromenaden tar ungefär 30 minuter. Då har jag också tagit mig tid för att stanna och prata med folk utefter vägen, mest i min kära gränd. Så går jag 60 mil och varje promenad tar 30 minuter, blir det cirka 150 timmar under 2026. Det är rätt många lugna mornar i gränden, med småprat och lite vardagsliv på köpet. Det jag inte har nämnt, det är att solen ofta ligger på rätt kraftigt trots tidig morgon. Så varför jag duschar innan frukost och promenad, är en klart berättigad fråga. 

Dags igen?

Ja, så frågade en munk mig en gång, när jag anlände till templet och min lilla krypta i människobyn. Vi hade mötts ett antal gånger innan och han visste varför jag var där. Detta upprepades nu i veckan, då jag for till templet för att ånyo tända ljus och rökelse. En god väns livskamrat har nyligen gått bort. Munken berättade nu att rummet eller kryptan som jag kallar det för, är 300 år gammalt. Då kände man sig genast lite yngre i jämförelse med min egen redan unga ålder.

Det är något särskilt med att få sitta där en stund och reflektera över livet; att se hur vinden som sveper in försöker släcka ljuslågan. Men ljuset kämpar på. Precis som vi gör i och med livet. Så länge det finns en glöd, finns det en väg vidare.  

Skönt att slippa politikerreklamen

Skönt att slippa politikerreklamen. Efter förra söndagens kommunval dröjer det nu ett år till nästa gång vi ser dessa bilar, som på högsta volym dundrar ut kandidaternas budskap och argument för varför de förtjänar ens röst. 

Charmtroll

Trött och lite småfrusen låg jag i soffan och tog mig en powernap. Då dyker det här charmtrollet upp från ingenstans. Hon kom bärandes på en stor frukt som jag skulle få. Klart man måste stiga upp då och försöka vara lite social. Må vi snart ses igen.

Dålig luft och i gott sällskap

Torsdagen lär knappast gå till historien som den hälsosammaste den heller; det var mer eller mindre dålig luft över hela landet. Här på gatan märkte jag ingenting, men det kan ju ligga i luften ändå. Jag fick i alla fall trevligt sällskap på morgonpromenaden. De här aporna är lite skyggare än de vi hade förut, innan de skövlade bort en massa träd i träsket bortanför oss.

Till sist

Då kan man snart lägga årets första blogginlägg till handlingarna. Som sagt var, fin start på det här året. Vi får hoppas det kan få fortsätta så, inte bara för oss, utan att den övriga världen kunde få lite lugn och ro. Skulle behövas.

Jag har Ploen, goda vänner på gatan och min gränd som blivit en del av mig, men det kändes tomt när vi åkte från Koh Lanta och kom hem. Behöva lämna vänner man inte sett på flera år. Men snart är det december igen.
Till helgen kommer en gammal arbetskamrat förbi. Ett rykte säger också att “Oskarshamn” kanske snart åter är här. Plus att vi ska till ön Koh Larn i april för några dagar. Jisses, känns som almanackan redan är fulltecknad. Kan travet ge lite respengar innan så vore det ju pricken över i:et. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute