Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 26 januari 2024 Publicerat: 27 januari 2024
Valutakursen denna fredag: 100 Thb 29,32 kr. För en vecka sedan: 29,50 kr.

Ankomst, intensiv dag, hemgång. Det är resultatet av mina tre dagar på förra veckans Bangkokresa. Mer om det strax. Den här veckan blir det ingen förkortad version av veckans inlägg. Här går vi ända in i kaklet. Dock kan det bli en förkortad version igen redan nästa vecka, då fyra dagar i Cha Am väntar. 30 minuter med bil norr om Hua Hin. Men först tar vi oss an den här veckans inlägg. 

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Det går att zooma in och ut 360-bilder. Sitter man vid en dator, är det bara att ställa markören på bilden och scrolla med hjulet. Och med piltangenter på tangentbordet, kika runt i bilden eller med hjälp av musmarkören. På en telefon eller platta, kan du nypa ihop eller dra isär två fingrar på bilden, för att zooma in eller ut. Med ett finger kan du dra dig runt 360 grader. Klicka på den streckade kvadraten i övre högra hörnet, för kika i fullskärmsläge. Beroende på plattform, kan bilden öppnas i nytt fönster. 

 

???????????

Ibland hittar jag en död fluga på golvet. I och för sig, inget märkligt med det. Men det som gör mig förbryllad, är att flugan inte är ensam. Nej, där finns också en hel hög med småmyror. Kalasar väl på flugan kan jag tänka mig. Det jag funderar på är, varifrån kommer dessa små myror? För kikar jag en bit ifrån flugan, ser jag inga fler myror som är på väg fram mot den. Ingen lång myrkaravan. Ligger de och trycker under soffan, skåp etc. tills någon död fluga eller sött dyker upp ?
Nu tar jag en bit blött papper och sveper bort både fluga och myror. Där stannar det hela. Ingen mer stackars vilsen myra i sikte, för att leta efter en döda fluga. 

Har tänkt flera gånger att jag ska försöka lura ut myrorna. Lägga en död fluga eller något sött typ mitt på golvet, och sedan sitta och bevaka vad som händer. Se om jag kan förstå varifrån de kommer.    

Ny upptäckt i Bangkok

Jag har världens bästa “privata” taxichaufför, Mr Narong. Beställt taxi till klockan 11:00, men han kom typ 20-25 minuter innan. Samma sak när jag skulle åka hem. Han är helt otrolig. 

Efter att ha anlänt hotellet Benjarong, så blev det lite väntan innan Stefan dök upp. Fick ett lagom litet rum för dessa dagar. I alla fall när man ensam. Efter Stefans ankomst och en dusch för hans del, klev vi ut på Bangkoks gator. Tunnelbana i stort sett runt hörnet, även denna gång. Två linjer korsar varandra här, blå och gul linje. Blå linje är den bästa för vår del, men här fick man gå genom ett garage, åka hiss och lite rulltrappor, innan vi nådde fram till blåa linjen. Här måste ingenjörerna missat en del när man byggde detta komplex för att nå linjerna. I alla fall den blå. Hur som haver så kom vi ut på andra sidan av komplexet i jakt efter ett vattenhål. Icke direkt turistiskt område, vilket medför att vattenhålen var mycket begränsade. Vi hittade en liten takvåning som kunde förse oss med det vi var ute efter. Här blev vi sittandes ett tag. Lite märkligt ställe, för det minsta jag kunde beställa var en liter. Fick väl ta med mig en dog bag, om jag inte skulle få i mig allt. Stefan tog en helt annan öl, men där fick han ett glas. Var någon slags veteöl. Tydligen inte så god. Under kvällen planerade vi för fredagen. Det skulle bli flodbåt. Något jag aldrig åkt tidigare.

Bild 1-hotellrummet, Bild 2-takvåningen

Fredag. Frukost, sedan iväg till vår startpir för flodbåtarna. Jag har alltid skrivit om hur överlägset det är, att transportera sig med tunnelbana och skytrain. Och det gäller fortfarande. Men nu måste jag även räkna in flodbåtarna. Här kan man typ åka från ena änden av Bangkok till den andra. Kostar 14 Thb att hoppa på en båt. En båt går x antal pirar, där man vid dess slutstation får hoppa över till nästa, som ligger och väntar. Om man nu ska vidare vill säga. Detta på samma biljett.

3 bilder, 1 film

Vi åkte till slutstation för vår första båt. Där klev vi av för att ta oss en titt på omgivningarna. Men blev jag då förvånad, när det första jag får se, är det höga Baiyoke Sky Hotel. Där på toppen har jag varit två gånger tidigare. Så vi begav oss dit för en tur upp i det blå.

Tyvärr var det rätt dålig luft över Bangkok och disigt, vilket gjorde att utsikten blev en del begränsad. Men rätt mäktigt att vara 309 meter upp och kika ner. Höghusen som är höga på gatunivå, blev där uppifrån som små kolonilotter. Eller där tog jag kanske i, men bilarna blev i alla fall som små Dinky Toysbilar. I priset för att åka upp, ingick det en fri drink. Jag tog en flaska Leo. Vad kostade det då att åka upp? Jo 450 Thb. Vilket gjorde, att det blev min dyraste öl jag druckit här i landet.      

Efter besöket upp i det blå, sökte vi oss nu tillbaka till flodbåtarna. Vi skulle fortsätta framåt, mot den gamla delen av Bangkok. Målet var Wat Saket eller Golden Mountain temple som det också kallas. Wat Saket var huvudstadens krematorium och dumpningsplatsen för cirka 60 000 pestoffer i slutet av 1700-talet. Templet ligger på en 80 meter hög konstgjord kulle. Att ta sig till toppen kräver en klättring på cirka 300 trappsteg.

Men det var väldig fina trappsteg, mot vad det kan vara ibland vid vissa tempel. Inte alls så höga. Härifrån hade man också väldigt fin utsikt. Om än inte lika högt. Efter lite vandring och käk, var det så dags att tänka på refrängen. 

Vi hade blivit förvarnade om att ta oss tillbaka med flodbåtarna innan klockan 16:00, då många slutar sina jobb. Brukar tydligen bli ganska fullt på båtarna då. Där vi klivit på under förmiddagen när vi påbörjade vår flodbåtsresa, klev vi nu också av. Den piren låg vid vårt hotell, där vi bott de senaste två gångerna. Här stannade vi av nostalgiska skäl, och tog lite dryck. Sedan runt hörnet och in på ett nästan redan fullsatt mathak, för lite småtugg och vatten. En lång otroligt trevlig fredag, var snart vid vägs ände. Det här med flodbåtarna gillade jag riktigt skarpt. Bara det att man kan ta sig väldigt snabbt genom stan, och för knappast inga pengar alls. Det var första, men inte sista gången jag åkte flodbåt. Mycket trevlig sätt att färdas på i Bangkok. Rekommenderas starkt. Over an out från Bangkok för den här gången.   

Bokat och klart

I måndags bokade jag boende i Cha Am. Tre nätter (1-4 februari) för 3184 Thb inkl. frukost för två personer. Fanns billigare alternativ som typ rum utan fönster. Nej, sådant vill vi inte ha. Nu blev det rum med balkong. Hoppas utsikten är mot havet.   

Där tog hjärtat ett skutt

På måndagseftermiddagen stannade en ambulans utanför oss. Såg den där jag satt i soffan. Vad har hänt nu? Har Ploen ringt efter den utan att säga något till mig? Men tack och lov var det inte värre än så. De var bara två ambulanssköterskor som kom in och gjorde lite klädbeställningar. De hade tidigare passerat oss, efter att ha skjutsat en patient hem. Det är bra service här från en del sjukhus.

 

Red Boardwalk Bridge

Red Boardwalk Bridge, även lokalt känd som “Red Bridge”, är en strandpromenad längs kusten och en naturskön utsiktsplats här i Samut Sakhon-provinsen. Dit åkte vi i tisdags eftermiddag, trots regn under dagen. Strax före ankomsten, började det smådugga och blåsa. Ja till och med mitt paraply blåste sönder. Och det rejält. Var väl nåt smäck i form av reklam vi fått vid handling på Makro. Har varit här vid Red Bridge tidigare. Trots skitväder, var det hyggligt med folk här. Men också mycket måsar. Det är därför folket vill hit. Man matar fåglarna direkt från handen. De dyker ner och snappar åt sig käket. Vi blev inte kvar här länge. Får återvända vid bättre väder.

Men nu har det väl ändå brunnit

Såg i december att jag fått en hyreshöjning på 231 kronor för 2024. Inte mycket att säga om, tänkte jag. Men när jag i onsdags går in för att se mer specifikt på mina månadsavier, ser jag att 231 kronor är för balkongtillägg. Inte har jag någon balkong till min lilla skrubb. Vet att alla balkonger i området fått inglasat, men ska vi som inte har balkong, vara med och betala det kalaset? I Granlo när jag bodde där, fick varje lägenhet stå för kostnaden när de byggde ut och glasade in. Skickade mail till styrelsen och när jag senare på eftermiddagen åter kollar mina hyresavier, hade man plockat bort balkongtillägget. Har dock inte fått något svar från styrelsen än. Nu återstår att ge mig tillbaka 231 kronor för januari månad. Rätt ska vara rätt.

  

Jisses, här går det undan

I mitt förra veckoinlägg, skrev jag om det lilla fågelbo jag upptäckte i en buske. Nu en vecka senare, är där två stora fågelungar. Otroligt vad fort de har vuxit på en vecka. Då såg jag bara en liten stackare. Här på bilden sträcker de på sig. Inte för att jag fotografen kom, utan för att någon av föräldrarna var på ingång. Såg det i ögonvrån. Så då var det bäst att backa, så hon eller han fick utfodra sina små telningar.   

Då är vi framme vid kaklet

Ännu en helg i sikte då dessa rader skrives. Det blir väl en copy copy av alla andra tidiga helger, kan jag tänka mig. Precis som man handla prylar här i landet. Mycket copy copy där också. Hoppas sol och värme kan komma tillbaka. Vi har haft en mulen vecka och lite småkallt. Regn någon dag. Nu blir det dock lite siesta. Nattmatch i ishockey, Timrå-Modo natten till idag fredag. Seger 2-1 till Timrå. Må så grankott allihop, och trevlig helg.

“You can’t wait until life isn’t hard anymore before you decide to be happy”
Jane Marczewski    Mzansi Youth Choir’s Emotional Tribute

Jane Marczewski slog igenom i den 16:e säsongen av ”America’s got talent” hösten 2021 under artistnamnet ”Nightbirde”.
I programmet berättade hon att hon där och då hade cancer i lungorna, ryggraden och levern.
– Jag har två procents chans till överlevnad, men två procent är inte noll. Två procent är något och jag önskar att folk visste hur fantastiskt det är, sa hon.
Hennes auditionframträdande med egenskrivna låten ”It’s ok” har i skrivande stund fått över 40 miljoner visningar på Youtube. Hon gick bort den 19 februari 2022, 31 år gammal

Hennes framträdande berörde även mig. Så pass mycket att jag ser det i stort varje vecka. Hämtar någon slags kraft, hur konstigt det än kan låta. Janes ord “You can't wait until life isn't hard anymore before you decide to be happy” är något jag numera alltid bär med mig.
2023 dyker så Mzansi Youth Choir's från Sydafrika upp i programmet. Där framför de en otroligt känslofylld tribute på "It's ok". Den ser jag också varje vecka. Så länken till vänster är Janes framträdande. Den till höger är framträdandet Mzansi Youth Choir's gjorde. Dessa länkar kommer alltid finnas med i mina veckoinlägg. Som en påminnelse om livet och Janes ord.