Mossa, mossa på er alla människobarn
Skrivet fredag 14 januari 2022 Publicerat: 15 januari 2022

Veckan inleddes med studiebesök på köpcentret Makro. Potatis och andra ingredienser inhandlades, så jag kunde fixa min pyttipanna. Tvättmedel är något som går åt mycket här. Även det fick slinka ner i kundvagnen. Annars har veckan varit lugn och behaglig. Ploens dotter med familj, är fortfarande på resande fot. Har ingen aning om när de kommer hem igen. Själv är jag bara glad att få vara hemma ett tag nu. Sitta under korkeken (om nu en sådan funnits) och få lukta på blommorna och vara så lycklig. Ja, ja, det går bra utan korkek också.  

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Liv och rörelse

Det börjar röra på sig lite ute i trädgården nu. Man märker att värmen har kommit tillbaka på allvar nu. Ny mango är på väg. Trädet som fåglarna gillar att blöta fjädrarna i, börja få fler och nya blad. Har varit lite kalt ett tag, men snart är det tjockt och fint bland grenverken. Skulle dock behöva ansa det lite. Hade fullt med gråsparvar där i veckan, efter att ha blött ner trädet. I vårt avocadoträd finns ett fågelbo. Verkar som att något par har flyttat in där igen. Kanske lite smått är på gång där så småningom. De små fågelungarna brukar vara rätt så nyfikna av sig. Bananer får vi nog vänta på. Där finns i stort sett enbart unga plantor, men det brukar gå rätt hyggligt fort när de växer på sig. Men som genom ett mirakel, hände det. Vårt äldsta bananträd kläckte fram små nya blivande bananer, på bara två dagar. Jag som trodde det bananträdet hade gjort sitt.   

Skulle vilja rensa lite mer i trädgården, men jag vet inte alla gånger vad som är ogräs eller inte. Man kanske inte ska fråga så mycket, utan bort med det bara.

Julen bortstädad

Då har jag städad bort julen. Allt finns i en plastpåse. Julgran, juldukar ligger inslagna ordentligt i egna små plastpåsar. 

Även trädgårdsgången städad

När träsket svämmar över, drar det med sig en hel del skräp in i vår trädgårdsgång. Förra helgen samlade jag kraft innan värmen blev alltför påfrestande, och städade bort stora lövhögar och annat som nu bara låg där. Men det var med livet som insats. Det är som det blivit alger på marken närmast gatan på vissa ställen, vilka var såphala. Höll på och glida runt där ordentligt ett tag, men klarade mig tack och lov från någon större vurpa.

Tråkigt och se vad folk slänger i utkanten av träsket. Vem tror de kommer städa upp där? Snart flyter väl även det på gatan, när vattnet kommer. Tragiskt.

I’m a very rich man

I alla fall vad gäller erfarenheter och upplevelser som jag samlat på mig, under den tid jag varit här. När det gäller V75, är det inte riktigt detsamma. Förra veckan 3:-/andel på fem rätt. Där hade jag tre andelar. I ett annat andelsspel blev det sex rätt och dryga 190:-/andel. Där hade jag bara en andel. Men, men, man ska inte ge upp. Snart kommer storvinsterna från alla håll. Bara och kämpa på. 

 Ni men inte jag

Webbsidan Thailand idag skriver:

Thailändska mediet Kapook rapporterade om en hemmafest hemma hos Thailands vice premiärminister och folkhälsominister Anutin. Bilder från festen
lades upp på Instagram av miljardärsministerns egen son Pek och det fanns knappt ett munskydd i sikte. Detta kom efter att ministern anklagade
thailändare för att de varit själviska vid nyår och orsakat kluster av infektioner som till såg att antalet smittade ökade med 3 000.

Inlägg på nätmedier hade många rubriker som anklagade ministern för ”en regel för honom, en annan regel för resten”.
En skrev sarkastiskt: ”Jaha, tack så mycket för att du lärde mig. Lär nu din son.” De skrev att han inte kunde säga att det bara var för ett foto – ingen annan
bakom honom bar munskydd heller.

Media kommenterade inte om ministern hade gjort något fel genom att gå utan munskydd på en privat fest.

(Min anmärkning: Kvinnan till vänster, längst bak, har ändå sin mask under hakan.)

[minimera]

Vi fortsätter på samma väg

Richard Barrow in Thailand, är en välkänd profil på Facebook. I veckan lade han upp följande bild, som en person sänt till honom. Det ska vara från en välkänd matbod i Bangkok, där man bara säljer till Thailändare på grund av Covid. Faranger är tydligen fortfarande hos somliga, de som smittar. Inte thailändare tydligen. Tack och lov är det inte många av dessa försäljare. 

Apropå väg

I tisdags kom Ploen och sa att vi måste röra på oss. Cyklingen har det varit lite si och så med. Även om jag har tagit en del turer ner till människobyn. Så i onsdags och på torsdagen vid 17-tiden, drog vi iväg på en cykeltur. Hoppas kunna göra detta varje dag. Det är i alla fall vad Ploen vill. Så det är bara att hänga på och snällt cykla med.

Guben i låddan

Det var en gång en liten gube som bodde i en lådda, med sina drängar bådda….Vem minns inte denna härliga monolog med Martin Ljung och Hasse Alfredsson. En klassiker som håller än idag. Kom i början av 60-talet. Med Guben i låddan, kom jag utsökt och tänka på min egna bokläsning. Förra året blev det mellan 50-60 böcker. Avslutade året med Niklas Natt och Dag, och deckartrilogin 1793, 1794 och 1795. Kan starkt rekommenderas. Kräver dock lite av sin läsare. Det är ingen deckare som helst. Tog ett tag för mig att vänja mig vid språket. Och den är fasansfull och mörk. Mitt i den serien, tog jag mig även igenom Zlatans senaste, Adrenalina. Det här året började jag med, för mig ett bottennapp. Deckaren Offer, av Jimmy Lindgren. Gillar böckerna han skrivit tillsammans med Peter Lindmark. Men som ensam allena författare, var Offer inte bra. Visst, bitvis spännande, men slutet var rent för bedrövligt. Tog liksom aldrig slut. Ja, ja, så kan det bli ibland.

Nu har jag upptäckt en ny deckarförfattare, Stefan Ahnhem. Sex böcker om Fabian Risk kommer det bli i en följd. Första delen börjar bra, så det bådar gott. Stefan Ahnhem har även skrivit en del film- och tv-manus. Bland annat till en del Wallanderfilmer samt Rena rama Rolf. Japp, det var allt från kulturnyheterna, direkt ifrån Samut Sakhon. 

Inte ett öga torrt i 1 timme och 45 minuter

Igår torsdag, såg jag dokumentären The Rescue (USA 2021). Räddningen av fotbollslaget som fastnat i en grotta. Har tidigare sett The Cave, (Thailand 2019). Den sistnämnda var en action-dramafilm. The Rescue, är mer en ren dokumentärfilm. Tror hela världen berördes av denna räddningsaktion. Det gjorde jag också. Speciellt då jag själv fick stå utanför denna grotta, då vi besökte norra Thailand. Trots man vet slutet, är det inte svårt att beröras av en sådan här film. I alla fall inte jag. 

Han även med den senaste dokumentären i tre delar, om Hanna Möller. Intressant med en del nya detaljer, uppgifter. Själv tror jag, att hon hade ett finger med i spelet. Men det var ändå intressant ur juridisk synvinkel. 

Allt har en ände

Så även detta veckoinlägg. Som sagt, en hygglig vecka i lugnets tecken. Hoppas den här helgen, få se på lite kattungar. En kompis till Ploen som bor på baksidan, vars katt har nedkommit med fem söta ungar. Har endast sett bilder än så länge. Man bara smälter. Och vet ni mer vad? Tro det eller ej, men inte en enda vattendroppe på gatan den här veckan. Nu står jag här, med en liten inköpt roddbåt till ingen nytta. Ja, ja, bra och stå rustad för framtiden utifall att. Må så grankott allihop, och trevlig helg.