Mossa, mossa på er alla människobarn

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

De små normalt vardagliga tingen, ibland osynliga men ack så betydelsefulla

Ni som följer mig och mina dagar, veckor, månader här i Thailand, har säkert märkt att det blir de små vardagliga händelserna, upplevelserna som får sin uppmärksamhet just nu. Inte alltid heller just från Thailand. Det visar om inte annat, veckans blogginlägg. Vi har ju en pandemi, så några större “reseberättelser” varje vecka, finns ju inte att förtälja om. 

Som t.ex. min vän hunden. En av många hundar som man ser och stöter på här, i vårt område, på vår gata. Dock är min vän hunden speciell, då hon alltid kommer och vill kela. Annars är de flesta hundar skygga, och springer gärna undan när man närmar sig ( i alla fall gåendes). Vilket i sig är tragiskt, för de skulle också behöva få kela lite. Känna lite människovärme. Men en hund är bättre än ingen alls. 

Eller så kan det bli något TV-program jag sett, bok som jag läst, som jag mer än gärna vill tipsa om. Ett sådant inlägg kommer lite längre ner, den här veckan. 

Kontakter med gamla arbetskamrater, vänner är också små ting, men mycket betydelsefulla. Ibland blir det något telefonsamtal, men mest små hälsningskommentarer på sociala medier. Det där lilla kan ändå ge så mycket.  

Ingen liten vardaglig händelse

Det var förra fredagen som det brakade loss på vår gata. Vi hade lagt oss, jag låg och läste. Hör att det är livat på gatan. Frågar Ploen som kikar ut, om det är party på gång. Måste kika jag med. Ser en massa människor som samlats utanför. Är det bråk, trafikolycka? Ploen går ut på den lilla balkongen och ropar att jag ska komma. Ser hur det småbrinner och en rejäl rök från grannlängan. På med kläderna och ut på gatan. Nu ser man hur det droppar brinnande plast från ledningar och att det brinner från en transformator. Ingen hemma i huset där det brinner som mest. Tog dock ett tag, innan det kom en man med bambustege och eldsläckare, som lyckades släcka alltihopa. Troligtvis kortslutning, överhettning i en transformator. Elen kan ju gå lite upp och ner här, så för att inte få mer än 230 volt, så sätter en del upp egna transformatorer. Man vill ju inte få sin elektronik förstörd. Huset som nu drabbades, har öppnat en liten butik, med försäljning av bland annat läsk. Såg det stod flera kylskåp där, så man är ju så klart rädd om dem.

Sedan på lördagsmorgon, var de här och lagade, så nu är allt som det ska. Man flyttade transformatorerna till en stolpe, så de inte ska vara allt för nära huset. Plus ersatte de ledningar som smält. Tycker normalt inte om när man fotar olyckor, men jag insåg att läget vara ganska lugnt ändå, så jag gjorde ett undantag den här gången. Det såg nog värre ut än vad det var. Den här gången i alla fall. Tack och lov kom ingen människa till skada. 

9 bilder

Behövlig händelse

Vår granne på gatan kom förra helgen, för att klippa mig. Var ett tag sedan det gjordes. Eftersom man inte kan komma till hennes salong, så får hon komma till oss. Det var på tiden, för nu var jag rätt långhårig. Hon tar 60 Thb, men fick 100. Berättade för Ploen att i Sverige, hade jag fått betala typ 1150 Thb. Så ni förstår att det är billigt att klippa sig här. I stan kan jag få en klippning och rakning för 100 Thb. Men det kanske jag berätta om tidigare.

Intressant TV-serie
(Absolut inte Thailandsrelaterat)

Möjligt att jag skrivit om TV-serien Arvinge okänd tidigare. Eftersom jag inte taggar mina inlägg (vilket i sig är synd), kan det ibland vara svårt att hitta ett specifikt innehåll, enbart på rubriken. Ska lägga in en sökruta när jag får tid. Såg ni, “när jag får tid.” Ha, ha, ha. Nåja, det får väl bli en repris på tidigare inlägg i så fall. Ser just nu den danska versionen av Arvinge okänd. I Sverige har den svenska versionen tidigare sänts i 4 säsonger. Man söker upp personer med rätt till ett arv och en okänd familjehistoria. Otroligt spännande, men också väldigt tragiska historier som spelas upp för oss. Dessutom får man historiebeskrivningar som är väldigt intressanta. Programmen finns på SVT-play för den som är intresserad.

Varför är jag så intresserad av denna TV-serie kan man undra? Jo, för jag skulle själv kunna vara en del av den. När jag var runt 10-årsåldern, får jag reda på att den jag trodde var min pappa, inte var min biologiska pappa. Detta fick jag reda på av en moster, som stod mig mycket nära. Sedan fick jag verkligen kämpa för att från min mamma, veta min biologiska pappas namn. Men det skulle dröja till mitten av 70-talet, som jag tog kontakt med honom. Då fanns inte internet, så det fick bli handskrivna brev. Fick svar och vi han ses några gånger, innan kontakten bröts av någon anledning. Men före det, så han vi bland annat fira en jul tillsammans. På ett enda bräde, hade jag dessutom fått fyra halvsyskon. Bland annat en äldre halvsyster, som då bodde i Flen och som vi besökte. Jag som alltid hade önskat mig en syster. År 1994 får jag ett brev, att min biologiska pappa hade gått bort, och nu undrade hans familj hur jag ställde mig till ev. arvslott. Eftersom jag inte varit en del av deras liv etc. så avstod jag. Skulle ju kunna bli bråk och tjafs, vad vet jag. Något sådant var jag inte intresserad av. Här skulle nu historien kunna vara slut. Men se det gör den inte.  

Året är nu 2010. Har då under våren-sommaren, fått reda på att jag eventuellt kan ha en äldre halvsyster. Hon ska vara kanske två år äldre. Troligtvis bortadopterad. Jag som aldrig hållit på med släktforskning, hur skulle det här gå? Kände jag någon som skulle kunna hjälpa mig. Tack och lov fanns ju internet. Så efter mycket idogt sökande efter hur man går till väga, så började jag nu skicka mail till olika instanser.  Först till Stockholm, som skickade mig vidare till Härnösand, för att så småningom hamna i Vadstena. Från Vadstena till Stockholm och Riksarkivet. Mamma var från Skänninge i Östergötland, därav Vadstena och deras arkiv.  Från Riksarkivet får jag beskedet att de ej kan lämna ut någon information. Riksarkivet hävdade att det råder sekretess och att den tredje parten kan lida men. Det måste gå 70 år. Om det är hennes ålder som då gäller, kan jag börja jakten igen, om jag har ork och lust med det. Någonstans om hon lever, finns troligtvis en halvsyster. Kanske det finns någon som har tillgång till register som behövs i det här fallet, och som är villig att hjälpa till. Hör av er i så fall.  

Covid-situationen här i landet

Varje dag kommer det ny siffror. Säkert släpar rapportering efter en del. Under tisdagen hade man i landet hittat, 20 128 nya smittade personer. För onsdagen skedde en ökning på 387, till 20 551. Avlidna under tisdagen var 239, för att under onsdagen öka med 73, till 312. Totalt har 8285 avlidit.
En första dos vaccin, har getts till 18 388 664 personer. Motsvarar 25,53% av befolkningen. En andra dos, har getts till 5 251 442 personer. Motsvarar 7,29% av befolkningen. 

En ökning av smittade varje dag, brist på vaccin, gör att det här lär bli en långvarig historia. Man har dessutom begärt att få låna vaccindoser från Bhutan. De större turistorterna är på gång, men med restriktioner för de som kommer. Visst är det viktigt att få igång turistverksamheten, men det få inte ske på bekostnad av övriga landet. Samut Sakhon är fortfarande i topp efter Bangkok. Restauranger, butiker, skolor som inte får ha öppet. Restaurangerna får enbart köra med take away. Det kommer troligtvis ta lång tid att resa sig, den dagen man kan återgå till något hyggligt normalläge. Om man har överlevt krisen rent ekonomiskt vill säga. Många affärsidkare drar nog på sig dyra lån med ockerränta, allt för att försöka behålla det lilla man har.

Två små fåglar på en gren, minus en

Tror våra småfåglar som haft bo i trädgården, lämnat det för tillfället. Är ett tag sedan jag såg dem. Framförallt då jag vattnade trädet, då de kom flygande för ett fjäderbad. Men i veckan så dök en lite pippi upp, och lät sig behagas av vattendropparna från lövverket. Den hoppade omkring länge och väl bland bladen, innan den sedan satte sig på en gren och putsade sin fjäderskrud med näbben. Ännu en liten vardaglig händelse som piffar upp tillvaron. 

Dags att knyta ihop säcken, tror jag

Är det inte butiker som slår igen, är det TV- och radioprogram som kommit to the end. Morden i Midsomer är ett sådant exempel, vars sista avsnitt visades i tisdags. Imorgon söndag, sista Sommar i P1 för det här året. Men det finns tack och lov, andra program att se och lyssna på. Har länge dragit mig för att läsa Läckbergs deckare, men har nu satt igång och läsa dem. Så där har man en bunt att syssla med ett tag framåt. Saknar mycket att få komma ut på någon längre resa. Träffa Ploens släktingar som vi inte sett på mycket länge. Bara en enkel måltid ute, skulle sitta fint. Men så länge Samut Sakhon ligger i topp över covidsmittade, så lär det dröja. Men man ska inte klaga. Man är frisk och har hälsan, mat för dagen och vackert väder. Även om det regnar på kvällarna. Något tandläkarbesök har de inte kunnat bli än heller. Det grämer mig lite. Nu ska jag ladda för en V75-helg, lite fotboll och god mat. Så ska jag lägga in en sökruta här på bloggen. Må så grankott allihop, och trevlig helg.