Pukor och trumpeter och ett magiskt datum

Du har just nu påbörjat läsningen av mitt 100:e inlägg. Detta sedan jag landade här i Thailand den 18 december förra året. Blickar man tillbaka, har man hunnit varit med om en hel del, mycket glädje men också sorg. Resor, möte med nya människor, nya maträtter, vanliga vardagar. Eller när vi mötte upp mina bästa vänner, som kom till Koh Lanta. För att inte tala om Covid19, och den pandemi som härjat och fortfarande härjar i världen. Här i Thailand har vi bland annat masktvång, feberkontroller nästan överallt. Till och med utegångsförbud har vi haft. Att se butiker slå igen på många ställen, har gjort ont. Men i allt detta elände, finns det hjälpverksamheter, enskilda människor som försökt bidraga till behövande. En av många hjältar, är svenskar som är boendes här. Självklart har man varit med och bidragit till en del av dessa. Lite kan göra väldigt mycket. Mat för dagen om inte annat.

En resa bland många, som jag inte kommer glömma, var besöket vid grottan där fotbollslaget blev instängda. Även om nu grottan var stängd på grund av pandemin, så infann sig en speciell känsla att bara vara där utanför. Svårt att sätt ord på det bara.

Den 18 december börjar en ny resa. Då börjar jag mitt andra år här. Den räcker just nu fram till 9:e maj har jag för mig. Sedan måste jag förnya min extension här. Hur det kommer gå, återstår att se.

Kort sammandrag i bilder över året.

Alla bilder på sidan är klickbara för större storlek.

Ångrar jag min resa?

Nej, verkligen inte. Även om den inte fallit på allas läppar. Med facit i hand och med pandemin, är jag hellre här än hemma i Sverige. Även om vi kunde få varit utan den här smittan. Hade troligtvis varit mer isolerad i Sverige, än vad jag varit här. Visst har det kommit små stunder av lite hemlängtan. Det är väl bara naturligt att sådant kommer.
Men nu lämnar vi det här och blickar framåt. Konstaterar att totalt sett, har jag haft ett otroligt år. Ett år jag inte velat varit utan. Allt är ju dock relativt.

Ingen rolig syn

Förutom pandemin så har vi problemet med översvämningar. Jag har beskrivit hur det ser ut på vår gata. Men det är ingenting mot hur de är i södra delarna av Thailand just nu. Tyvärr också med omkomna människor. Jag är ju självklart medveten om att Thailand inte är ensam om sådant här. Eller svår torka. Oavsett var i världen, är det lika tragiskt. Bilden har jag lånat.

Överraskning

Förra lördagen var tänkt att vi skulle åka till IKEA. Perfekt, då jag vill ha lite Kalles på mina äggmackor. Men Ploen hade natten innan, klivit upp 03:00 för att åka på jobb. Smink och påklädning av en brud. Trött med lite huvudvärk efter den tidiga morgonen, avstod vi dock resa till IKEA. Efter att Ploen vilat några timmar, kom Ploen och sa att hon ville bjuda mig på middag, ute någonstans. För det var nämligen fars dag i Thailand. Jag tackade så mycket för inbjudan. När vi kom till vårt favoritställe, var det packat med folk. Vi var inte de enda som firade fars dag. Vi for dock till en annan restaurang i närheten, som jag inte visste att den fanns. Låg precis vid havet. Där var också mycket folk, men det fanns ett bord ledigt. Beställde min soppa och lite andra maträtter. Så stort tack för den bjudningen, Ploen.

Julstämning på Robinson

Dagen efter fars dag, blev det ett besök till det stora varuhuset Robinson. Mest för att se deras julpynt och aktiviteter för de små. Men också för de stora. Många lät sig fotograferas med de figurer som vandrade runt i varuhuset. Precis som förra året, har man låtit bygga upp en enorm stor julgran. Men någon direkt julpynt gick inte att köpa. Inte här i alla fall. Pyntas nog inte i de thailändska hemmen. Tur jag köpte med mig lite sådant, innan jag for hit till Thailand.

Robinsons stora julgran.

Mat ett måste om man är thai.

Okey då, ni får väl en bit av mig också.

God Jul.

Vi skulle bara

Vår riskokare hade väl sjungit på sista versen. Riset blev inte bra längre. Så iväg till Dohome för att titta på en ny. Tror nästan det finns lika många riskokare, som myror i en myrstack. Hur som haver, så hittade vi en Electrolux av alla märken. En lite större än den vi haft. 700 baht var ju helt okey. Dessutom med bra garanti. Vad nu den är värd, om man behöver nyttja den. På väg mot kassorna, passerar vi den stora TV-avdelningen. Skärmar överallt. Stora, ännu större och naturligtvis mindre skärmar. Hittade en 43″ för bra pris. Tjockapparaten i sovrummet, med bild inte större än ett frimärke, måst bytas ut. Så det som från början var ett inköp av riskokare, blev också en ny TV. Med Wifi och hela baletten. Så nu blir det enbart ris till mat en tid framöver. Kostar att ligga på topp.

Ett magiskt datum – 6:e december 2020

Ännu ett datum att komma ihåg framöver. Då kom en liten flicka till världen. Är numera morfar också.

Nu ska granen fram

Nu till helgen åker den lilla julgranen fram. Och tomten naturligtvis. Det jag saknar, är möjligtvis en liten julduk. Hade varit lite trevligt att ha på bordet. Istället får jag spela lite julmusik. Det har jag med mig, mycket av på mp3. Så nog ska man kunna komma i lite julstämning här ändå. På julafton om man är hemma, så får man slå på TV:n klockan 21:00. Då är det Kalle och hans vänner. Troligtvis blir det ingen båttur på julaftonskvällen. Barnbarnet ska upp till skolan dagen efter. Preliminärt blir det nu på annandagen.

Sover Ploen

Klockan var på torsdagskvällen 22:25. Själv satt jag och läste. Symaskinen är tyst. Hmm, har Ploen somnat? Går och kikar. Där sitter Ploen på golvet och arbetar. Pärla efter pärla, sys fast på tyget. En vacker dekoration växer sakteligt fram.