Lördag och dags för ett nytt blogginlägg från Samut Sakhon. Den här gången blir det lite extra långt. Förra lördagen blev det sovmorgon. Var tvungen att läsa ut ännu en kriminalare med Maria Wern. Därför släckte jag lampan sent, mycket sent. Vaknade sedan först 09:15. Frukost och sedan iväg till frisören. Första stället var det ett antal före mig. Jag sa att vi kan åka tillbaka dit efter helgen. På väg hem till Ploens dotter, passerade vi ännu en frisör. En anskrämlig liten byggnad. Vem kunde ana att där var en frisör? Sagt och gjort. Tio minuter och 30 kronor senare, var det klart. 

Annars har veckan varit densamma som veckan före. Vädermässigt i alla fall. Regn, regn och åter regn. Nu inte bara på nätterna, utan även dagtid. Men det är väl en sådan period nu. Fördelen är ju att det blir väldigt svalt. Till och med sovit utan AC ett antal nätter. Enbart fönster öppna. 


En full elefant och en hund? Rubriken på detta inlägg sa så. Och det stämmer. Nästan. Det är bara elefanten som är full. Dessa två är nämligen sparbössor. Där hamnar alla småmynt som inte är 5 och 10 Thb. Någon sedel kan också slinka ner där ibland. Nu är elefanten full på mynt, så nu får vi använda oss av hunden. Där lär det nog ta ett tag, innan den jycken blir full. Oftast blir det smågrus, 1, 2, 5 Thb när vi handlar på Big C eller Makro. Handlar man på marknader, är det mest jämna summor, 10, 20, 50 osv. Apropå hund, har jag inte sett till min tikhona på ett antal dagar. Hon som skulle behöva ett rejält bad. Det skulle nog de flesta hundar här, behöva. Hon brukar ha sällskap av en hanhund, som följer henne i hasorna. Har liksom sett att han är intresserad av henne. Hoppas hon dyker upp snart och det inte hänt henne något. 


Jag ska väl även reda ut det här med tjuvar också. När vi hade datautbildning i Sundsvall (PIM), så var en uppgift att skapa ett pedagogiskt minne. Det färdiga mtrl. blev en film. Många sådana fick man ta del av, under de år vi jobbade med PIM. En del av dem kommer man aldrig glömma. Hur som haver, så dök det upp en som hette Tjuvar i växthuset. Den kom från en förskola i Granloholm. Genast var min tanke, ja ha, nu har man varit framme och sabbat något för barnen. Men så var icke fallet. Det var en finurlig titel, som handlade om tjuvskott på tomatplantor som odlades i växthuset. Detsamma gäller nu för oss. Tjuvskott på våra små tomatplantor. Värre tjuvar än så var det inte. Dessa var jag nu i veckan och knipsade bort. Mycket tack vare Jeanette, som påminde mig om det. Annars vet sjutton om jag kommit ihåg det. Eller så hade jag gjort det, så småningom. Ja, ja, vi får se hur det blir med vår lilla växtodling. Tycker det går sakta. Kanske behöver någon form av gödsling. Det är ju ett helt annat klimat här. Jorden är inte riktigt som hemma heller, kan jag tycka. 


 Att stänga shopen på kvällarna, är inte alltid det roligaste. Vissa kvällar är värre än andra. Ja ha, vad kan det bero på funderar ni säkert? Jo, det är de här vidriga knotten. Spelar liksom ingen roll, om jag sprayar mig innan. De hittar alltid något ställe som jag missat. Man hinner knappt gå ut, så hör man trumpeten ljuda och någon skriker, på honom. Jag ser hur de sitter där med kniv och gaffel och väntar. Det enda som faktiskt hjälper efteråt mot kliandet, är Aloe vera. En gudabenådad växt i sådana här sammanhang. Kommande vecka, ska jag smörja in mig med Aloe vera innan jag går ut, så får vi se hur det funkar. Återkommer om det. 

 


Och nu lite off topic, men ändå Asien. Om det nu går något direktflyg från Thailand till Nordkorea, vilket jag tvivlar på, så är flygrutten beräknad till dryga 4 timmar. Fågelvägen mellan länderna är det 3731 km. Bra kunskap för den faktagiriga, kanske. Det jag ville komma till, var den dokumentär jag såg förra helgen, på SVT Play. Det var Dokument utifrån: Mullvaden – undercover i Nordkorea. Otroligt spännande dokumentär i två delar, på dryga två timmar totalt. Får du tid över, se den. Det är en riktig nagelbitare.


Nordkoreas ambassad på Lidingö som förekommer i dokumentären


Vi lämnar Nordkorea och åter till hemmet och vardagen i Samut Sakhon. Hittade ett par bilder från förra året, där Ploen klätt upp ett brudpar. Skräddarsytt in i det minsta detalj. Många timmars arbete och trötta ögon. Priset? Alldeles för billigt i min värld, men okey för både kund och Ploen. 


Sista inlägget för den här gången, får bli lite om vårt besök till Bangkok i onsdags. Ploen skulle köpa tyger. Det gör man tydligen bäst och billigast i kvartéren där indierna huserar. Har varit här en gång tidigare. Jämfört med förra gången, var det nu inte många butiker öppna i varuhuset, där man köper tyger. Väldigt igenbommat på många håll. Nu var det inte alls lika trångt. Tragiskt på sitt sätt. Det är väl coronapandemin som satt sina spår.

Efter det blev det lite käk. En lång, trång inomhusgata, med massor av matgluggar. Det var bara och välja. Men vilken? För mig, får matsedeln avgöra. Jag vill nog ha lite mer än bara soppa, som många serverar. 

Mätt, nöjd och belåten, trängde vi oss sedan in i shoppingkvartéren. Även det smalt, trångt och med tak. Här ligger de kloss i kloss, alla shoppinggluggar. Konkurrensen är stenhård, utbudet enormt. Och naturligtvis billigt. Ploen var mest ute efter lite glitter att hänga på bruden. Ingen äkta vara, men det  glittrar. På vägen till rätt  försäljare, slank det naturligtvis ner lite andra varor också. Kanske mest till barnbarnet. Ja just det. Har glömt och berätta att även Ploens dotter och hennes svärmor var med på trippen. Så jag var i gott sällskap. 
Att det skulle ta tid i glittershoppen visste jag redan på förhand. Dock stod jag utanför och väntade, samtidigt som jag betraktade alla människor som gick förbi. Mitt i all trängsel på den smala gågata, dök det ibland upp mopeder som kom körandes. Welcome to Thailand. Här kan allt hända. Lite blandade bilder från shoppingen finns att kika på om man vill, på slutet av detta blogginlägg. 

 

Nu ska jag avsluta med att berätta om mitt möte med en man. Ett mycket speciellt möte, som jag aldrig kommer glömma. En hel del handikappade sitter och ber om pengar lite överallt. Någon spelar flöjt, en del synskadade går omkring och sjunger, med musik som spelas från en låda de bär på. Några av de synskadade går ensamma, andra har någon ledsagare med sig. 
Okej! Min rygg började ömka lite efter allt stillastående, så jag sa till Ploen att jag går en bit framåt och kikar lite. Hon var fortfarande inte klar med sitt glitterinköp. Ni vet, det ska kikas och gudarna vet vad. Jag började gå sakta framåt. Efter ett tag, ser jag någon ligga på gatan. Gata är lite synd och säga kanske. Det är som marmorgolv man går på. Känns som man går hemmavid. Allt för att det ska vara lätt och hålla rent, troligtvis. Först tror jag det är något barn som ligger där och leker. Men sedan ser jag att det är en man. Han ligger på magen med höger hand framför sig. I den håller han en liten plastkorg. Med vänster hand, ålar han sig fram några centimeter. Därefter vilar han. Fortsätter ytterligare någon centimeter, vila igen. Han släpar benen. Troligtvis förlamad i sina ben. Folk passerar bara förbi, jag också lite sakta.
Kikar ner i plastburken och ser några småmynt ligga där. Jag stannar efter att ha passerat mannen för att lite försiktigt, snegla på honom igen. Sakta, sakta, centimeter för centimeter tar han sig framåt. Jag känner hur mina känslosträngar börjar spela i kroppen, blir så berörd av att se denna stackars man. Jag plockar upp 100 Thb, nej jag plockar upp 200 Thb och går sedan fram till mannen. Går ner på  huk framför honom. Han kikar upp på mig. Istället för att lägga pengarna i plastburken, håller jag dem framför hans vänstra hand. Han tittar på mig, ser mina pengar och tar emot dem. Stoppar dem sedan i byxfickan. Sedan sträcker han sig efter min högra hand, tar den och kramar den som ett tack. Våra blickar möts och jag ser honom le lite. Han säger kap kun krap, tack på Thailändska. Jag reser mig upp. Bredvid utanför sin shop, sitter en kvinna på en stol. Hon har sett allting. Hon nickar till mig och ler. Jag nickar tillbaka, vänder mig om och fortsätter framåt på gågatan. Det mötet, det jag gjorde, kändes kan jag lova.   

Det får regna hur mycket som helst på dagar och nätter. För vad är lite regn, jämfört med hur många människor har det? Regnet upphör så småningom, men livet att överleva dagen, är detsamma för många av dem. Även för mannen jag mötte. Jag hoppas ni förstår hur jag tänker. Trevlig helg.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån.