Var på väg hem från en cykeltur häromdagen. Ja men, det var ju igår faktiskt. Vilket minne man har. Närmar mig sophögen där aporna brukar samlas. Och vad får jag se, jo en apa som sitter och äter utlagd frukt. Någon minut senare, kommer längre upp på vägen, en varan som inte har alltför bråttom över. Apan som sitter och äter, får snart sällskap av fler. Vilket inte är så populärt. Bråk uppstår, mitt framför ögonen på mig. Så nu känner man sig som en David Attenborough 2.0
OM “EN RÖST I NATTEN”
Välkommen till "En röst i natten". En sida om mitt boende i Thailand och lite Gott och Blandat.



Senaste inläggen
- När tisdag fick bli torsdag 9 maj, 2026
- Farangen som blivit en visselblåsare 2 maj, 2026
- Känner mig som en mjukglass 25 april, 2026
- När jag fastnade i bläckfiskens tentakler 18 april, 2026
- Kunskap, glädje, bluff och lite snöyra 11 april, 2026
