Kärt återseende och mycket vatten

Välkomna till ett nytt blogginlägg från Samut Sakhon. Lördag igen som sagt, och dryga månaden kvar till jul. Själv har jag mindre än en månad kvar, till jag varit här i ett helt år. Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Roligt och trevligt, blev det förra lördagen. Bara så där, blev vi bjudna av en kund på bröllopsmiddag. Det blev ingen tio-rätters den här gången, men ett väl dukat bord ändå fick vi, med mycket mat. Bra service dessutom. Så fort man hade nästan halva glaset kvar av dryck, var de framme och fyllde på. Ingen öl serverades, utan det blev coca-cola för min del. Har varit i lokalen tidigare på bröllopsmiddag. Nu var vi ute i god tid, och fick en bra plats jämfört med tidigare. Bröllopsmiddagen blev hur som helst, ett trevligt avbrott i vardagen.

Gästbok.

Present till alla gäster.

Stor fin lokal.

Alla ska fotograferas tillsammans med brudparet.

Fullt i lokalen. Dock ej Coronasäkert.

Räkor, fisksoppa, gås....

Brudparet med sin familj

Där åker brudbuketten.

Ätbar gåva man fick ta med sig hem.

Förstår nog vad hon tänker.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (14 bilder)

Väl hemkomna från middagen, blev det först trav på TV. Sedan i säng vid ett-tiden på natten, för att kvart i tre, kliva upp och kika på fotboll. Man ville ju se Sveriges match mot Kroatien. Sedan i säng igen, runt halvfemsnåret.

Röda nålar

Tror jag har skrivit om det här tidigare. Jag har en väldigt fin liten gps-app, som markerar var i landet man befinner sig. Dessutom får man koordinater och annan bra information. På kartan kan man sätta dit en liten nål, så man efteråt kan se vart man varit. Såg nu senast när vi var i Pilok, att det börjar bli lite nålar här och var. Ganska tjockt runt där jag bor och Bangkok. Frågar någon var jag bor, brukar jag säga koordinaterna. Lättare än att säga den långa adressen. Då är det bara för personen att knappa in koordinaterna på en lämplig karta, och vips så ser man bostaden.

Google translate

När vi ändå är inne på kartor, är steget inte långt till google translate (?). Har ju tidigare berättat om att jag använder den, då jag vill läsa av menyer som är på thai. Förra fredagen, var vi på kvällen och käka på ett gatukök strax utanför vårt område. En gedigen menylista lades på bordet. Tog fram mobilen, startade upp appen google translate och klickade igång kameran. Det kan ju bli lite roliga maträtter, men man får ju lite hum av vad det är. Tjejen som skulle ta emot vår order, undrade vad jag gjorde. Visade och förklarade för henne. Hon vart så begeistrad av vad hon fick se, att hon sedan gick runt och visade sina arbetskamrater. Det här var tydligen något nytt för henne. När vi sedan gick, tackade jag för maten och avslutade med att “glöm nu inte bort google translate”. Hon skrattade så hjärtligt och tackade själv för vad jag visat henne. Sådana här små vardagshändelser kan man leva länge på.

Vi återvänder till kartor. Kartor visar vägar och gator. Gatan utanför vårt hus, har ni säkert sett bilder ifrån. Framförallt då det är översvämning. Den här veckan har det varit vatten, varenda morgon man vaknat. I tisdags, var de värsta jag har har sett. När en del idioter till förare, inte kan dra ned på hastigheten, blir det enorma svallvågor. Att man inte försöker åtgärda det här, är för mig en gåta. Man tycker de boende på gatan borde protestera, men icke. Här tänker alla bara på sig själva. Detsamma är det med trafiken. Inte händer det mig något, resonerar man. Varje dag omkommer i snitt 80 personer i trafiken, här i landet Thailand. Vem bryr sig om det? Ingen. Absolut ingen. Jag gick ut på gatan och ställde mig så där lite strategiskt, för att man skulle dämpa farten. Vart inte så populärt hos vissa förare. Men jag gör som thailändarna. Jag bryr mig inte. I alla fall inte i det här fallet. “Jag är en liten surgubbe, tralla lalla la…”

Onsdag-torsdag

I juli månad skrev jag om Praktiserande munk. Det var då jag träffade på min vän munken. Nu i onsdags, for vi med grannarna igen på en välgörenhetstripp. Den här gången för att lämna över en buddhafigur. Trodde vi skulle till samma ställe, men när vi for iväg så gick bilen åt motsatt håll. Men visst hade jag hört, att Ploen nämnt munken för mig. Att vi skulle träffas igen. Ja, ja, jag kan ju ha hört fel också.

Klicka på en bild för större storlek och bläddra därifrån (2 bilder)

Vi kom iväg 04:00 på morgonen. Var framme i Nong Ki dryga 5 timmar senare. Här käkade vi, plus att våra grannar ringde någon kontakt som skulle möta upp oss. De skulle visa oss vägen till templet. Sagt och gjort, det blev lite av leken Följa John. Än for vi hit, än for vi dit, svängde här men inte där. Vägar som bitvis, men mycket lite bitvis, påminde om vägen till Pilok. Till slut var vi dock framme vid templet. De som då kom oss till mötes, var små gulliga gnyendes hundvalpar. Jag böjer mig ner och börjar kela och leka med dem. De var med direkt och tyckte det var kanonkul. Tror jag.

Hade gärna tagit hem en valp.

Helt plötsligt stannar ett par fötter framför mig och hundvalparna. Ser att det är en munk, reser mig upp och vem får jag se då? Jo, min vän munken från mötet i juli månad. Handslag och en stor varm kram, trots pandemitider. Men mitt munskydd var på. Tror både han och jag var lika glada att återses igen.

Vi samlades sedan i en byggnad, som drabbats av brand tidigare. Satte oss framför munkarna, 2 st. och pratade lite. Om vad vet jag inte. Efter ett tag ropar min vän munken till mig, “Anders come”. Reser mig upp och går fram till honom. Då ger han mig ett halssmycke, med en träsnidad figur i. Förra gången fick jag också ett halssmycke. Något som kom att betyda mycket för mig. Men att få ett till, hade jag väl aldrig trott. Blev naturligtvis mycket glad och rörd. Skulle vilja sitta och prata med honom en längre stund. Han är hårt tatuerad över hela kroppen, har säkert levt ett hårt liv. Jag hoppas jag kan få den möjligheten någon gång. Nåväl. Vi for sedan tillsammans med de två munkarna, till platsen där buddhafiguren skulle placeras. Efter att buddhafiguren kommit på sin plats, blev det en liten ceremoni för att fira gåvan. Det hela avslutades i ett fyrverkeri av mat, som kom fram från ingenstans. Vi återvände till templet, där vi åter samlades i det eldhärjade huset. Av en annan munk, mycket trevlig även han, fick jag en guldliknande metallklump. Jag fick en redogörelse för vad den står för, men jag hängde nog inte riktigt med där och då.
När jag var på väg att hoppa in i bilen då vi skulle fara därifrån, hör jag någon ropa mitt namn. Min vän munken dyker upp som vill säga hej då. Får en stor varm kram av honom. Vi hoppades båda två, att vi ses snart igen. Därefter blev det övernattning i en liten stugby.

Andra dagen startades med en enkel frukost, en kopp kaffe. En liten kort promenad i omgivningarna, innan vi for för att besöka en park. Nej, nej, inte en gång till. Där och då i bilen, bestämde jag mig för att vänta utanför parken. Såg att det kostade 60 Thb för thai och 150 Thb för mig. Inga pengar att bråka om egentligen, men nu kommer jag vara principfast, när det gäller dubbla priser. Ploen blev inte glad, det kan jag lova er. Ger jag mig på den här biten nu, är jag körd på allting annat. Ett tag kände jag bara, Sweden here i come.

Fredag

Skriver det här inlägget, vatten på gatan, Ploen på uselt humör, varmt, imorgon trav, ska ta en cykeltur till Do Home, behöver silvertejp, avslutar med lite bilder från Nong Ki och därmed önskar jag er alla en Trevlig helg.